Bland små djur och halvfranska band – Lotta Colliander

Om Bland små djur och halvfranska band:

Vem skaffar en hund som man inte kan ta hand om? fnyser Edvard. Det uttalandet leder till att han får lilla Runa på halsen.

Den unga tvångsmässiga mannen och den lilla envisa bostonterriern är ett udda par som rör sig i Majornas kvarter.

Edvards tillvaro förändras gradvis och när de hittar ett undangömt antikvariat blir det medelpunkten i deras liv. Böckerna i hyllorna leder Edvard in i märkliga händelser och ett moraliskt dilemma där gränsen mellan rätt och fel inte är så definitiv.

Den här boken är en sådan där man vill kura ihop sig med under en varm filt i favoritläsfåtöljen. Slå till på en kopp te med fika till och du har en fantastiskt trevlig stund framför dig. Bland små djur och halvfranska band är en feel-good som verkligen lever upp till namnet på genren.

Först och främst vill jag säga att personporträtten och relationerna i romanen är varmt gestaltade och välskrivna. Särskilt Edvard och hans relation till Runa. Under berättelsens gång får läsaren framför allt följa just Edvard, en ung man som helst undviker andra människor och sociala situationer. Det här förändras dock när han börjar ta hand om lilla Runa, bostonterriern som blir hans trogna följeslagare. Hon är den stora anledningen till att Edvard börjar våga ta sig ut i världen.

En stor del av handlingen utspelar sig på det undangömda antikvariatet som nämns i baksidestexten som jag citerade ovan. Antikvariatet är en sådan där plats som jag önskar fanns på riktigt. Colliander har verkligen lyckats beskriva den perfekta platsen för en lite socialt skygg boknörd. Jag får själv lust att ge mig ut i Göteborg och leta efter ett liknande ställe. Vill ju också hitta ett hemligt antikvariat och bli vän, fika och diskutera böcker med hen som äger det.

Men boken innehåller inte bara fina personporträtt och gemytliga miljöer. Här finns också ett spännande mysterium som utvecklar sig bit för bit under läsningens gång. När jag vanligtvis letar efter en bok med deckarinslag vill jag att det ska vara så blodigt och otäckt som möjligt, och mysteriet i den här berättelsen är långt ifrån just det. Och det gjorde faktiskt ingenting. Jag tyckte väldigt mycket om det här lilla mysmysteriet.

Jag tycker mig ana att Bland små djur och halvfranska band kan få en fortsättning. Jag hoppas åtminstone det, för jag hade gärna träffat Edvard, Runa, Hedge och Adrian igen.

Den här boken passar för dig som
– vill läsa en roman som utspelar sig i Göteborg
– tycker om mysiga mysterier utan massor av blod och otäckheter
– är ute efter en riktig feel-good-roman
– gillar fina personporträtt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.