Blogg

Scrolla ner för att läsa det senaste inlägget.

Bland små djur och halvfranska band – Lotta Colliander

Om Bland små djur och halvfranska band:

Vem skaffar en hund som man inte kan ta hand om? fnyser Edvard. Det uttalandet leder till att han får lilla Runa på halsen.

Den unga tvångsmässiga mannen och den lilla envisa bostonterriern är ett udda par som rör sig i Majornas kvarter.

Edvards tillvaro förändras gradvis och när de hittar ett undangömt antikvariat blir det medelpunkten i deras liv. Böckerna i hyllorna leder Edvard in i märkliga händelser och ett moraliskt dilemma där gränsen mellan rätt och fel inte är så definitiv.

Den här boken är en sådan där man vill kura ihop sig med under en varm filt i favoritläsfåtöljen. Slå till på en kopp te med fika till och du har en fantastiskt trevlig stund framför dig. Bland små djur och halvfranska band är en feel-good som verkligen lever upp till namnet på genren.

Först och främst vill jag säga att personporträtten och relationerna i romanen är varmt gestaltade och välskrivna. Särskilt Edvard och hans relation till Runa. Under berättelsens gång får läsaren framför allt följa just Edvard, en ung man som helst undviker andra människor och sociala situationer. Det här förändras dock när han börjar ta hand om lilla Runa, bostonterriern som blir hans trogna följeslagare. Hon är den stora anledningen till att Edvard börjar våga ta sig ut i världen.

En stor del av handlingen utspelar sig på det undangömda antikvariatet som nämns i baksidestexten som jag citerade ovan. Antikvariatet är en sådan där plats som jag önskar fanns på riktigt. Colliander har verkligen lyckats beskriva den perfekta platsen för en lite socialt skygg boknörd. Jag får själv lust att ge mig ut i Göteborg och leta efter ett liknande ställe. Vill ju också hitta ett hemligt antikvariat och bli vän, fika och diskutera böcker med hen som äger det.

Men boken innehåller inte bara fina personporträtt och gemytliga miljöer. Här finns också ett spännande mysterium som utvecklar sig bit för bit under läsningens gång. När jag vanligtvis letar efter en bok med deckarinslag vill jag att det ska vara så blodigt och otäckt som möjligt, och mysteriet i den här berättelsen är långt ifrån just det. Och det gjorde faktiskt ingenting. Jag tyckte väldigt mycket om det här lilla mysmysteriet.

Jag tycker mig ana att Bland små djur och halvfranska band kan få en fortsättning. Jag hoppas åtminstone det, för jag hade gärna träffat Edvard, Runa, Hedge och Adrian igen.

Den här boken passar för dig som
– vill läsa en roman som utspelar sig i Göteborg
– tycker om mysiga mysterier utan massor av blod och otäckheter
– är ute efter en riktig feel-good-roman
– gillar fina personporträtt.

Schys(s)t (juste) (sjyst) stavning

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att stava schyst med ett eller två s. Så här blev resultatet:

Man skulle kunna säga att dubbel-s-varianten tog hem segern med en ganska krossande marginal. Jag hade förväntat mig ett lite jämnare resultat, men som så många gånger förut blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Kärt barn har många namn, och i det här fallet flera stavningar. Förutom de två som jag lät mina följare välja på finns också alternativen juste och sjyst. Båda alternativen speglar ordets franska härkomst. Det sistnämnda menar de lärde vara lämpligt eftersom det följer svenska stavningsregler för franska lånord. Att stava samma ljud med sch i stället för sjy indikerar att ordet snarare kommer från tyskan än från franskan.

Men att stava ordet med sch och två s strider mot fler regler än så. Enligt svenska stavningsregler (återigen) behöver man inte placera två likadana konsonanter efter varandra för att vokalen före ska bli kort. Det räcker utmärkt med två olika (tänk på till exempel ord som tyst, plats och bild). Att stava med sch och dubbel-s verkar därför som det sämsta möjliga alternativet, om man ska tro alla regler och experter.

Trots det är det just den här formen som föredras av många (läs till exempel det HÄR blogginlägget för att få lite mer kött på benen). Och språkriktighet handlar inte alltid om vad som rent logiskt borde vara rätt, utan snarare om vad flest språkanvändare föredrar och stör sig minst på (tänk på försöket att införa jos i stället för juice).

Men hur ska det vara då? Vad är rätt?! Enligt Språkrådets frågelåda (läs hela svaret HÄR) kan man med fördel skriva schysst i informella sammanhang och sjyst i mer formella sammanhang. Juste kan man undvika, eftersom den stavningen blir problematisk när ordet behöver böjas (till exempel sjysta/justea).

Hur stavar du? Varför? Stavar du olika i olika situationer?

Tre tips för ett bättre cv

Så här i början av året kan jag tänka mig att det är många som är på jakt efter ett nytt jobb. Om inte annat börjar det bli dags att fundera över vad årets sommarjobb ska bli. Mellan dig och din nya anställning står bland annat ett välformulerat cv. Därför tänkte jag i dag bjuda på tre tips som ökar dina chanser att göra ett gott intryck på din framtida arbetsgivare.

Mottagaranpassa
Det är lockande att skriva ihop ett cv och ett personligt brev och sedan masskicka det till så många potentiella företag som möjligt. Tyvärr är det inte en särskilt vinnande strategi.

Personen som tar emot ditt cv har förmodligen fått ta emot många fler. Hen har inte tid att noggrant läsa igenom allt du någonsin har jobbat med, alla dina utbildningar och dina fantastiska övriga meriter. Därför är det viktigt att du gör ett urval och lyfter fram det som är mest relevant för tjänsten du just nu ansöker om. Se till att lyfta fram det viktigaste först. Sammanfatta redan i inledningen varför just du borde få jobbet.

Välj en passande bild
Nu för tiden inkluderar många en bild i sitt cv eller personliga brev. Det är ett trevligt tillägg som gör att arbetsgivaren direkt får ett ansikte att förknippa med din ansökan. Det är dock viktigt att inte välja vilken bild som helst.

Tänk på att visa din professionella sida i ditt foto. Festbilder och skojiga grimaser kanske inte riktigt ger rätt intryck. Det kan vara värt att kontakta en fotograf som kan ta några snygga porträttbilder av dig som du kan använda. Glöm inte att le!

Korrekturläs
Det kan verka självklart, men det är många som förbiser att korrekturläsa cv:et när det väl är klart. Allra bäst är det om du kan be någon annan att korrekturläsa ditt cv åt dig.

Det är svårt att hitta skrivfel i ens egen text. Det beror på att man är så bekant med den att man vet vad som borde stå, vilket gör att hjärnan fyller i där det fattas ord eller bokstäver, och justerar där något har blivit fel. Låt därför någon annan läsa och rätta din text åt dig. Hen har säkert något du kan hjälpa till med i gengäld.

Vilket är ditt bästa tips för att skriva ett vinnande cv?

Udda & Utsatt: Olycksbröder – Pauline Wågström

Om Udda & Utsatt: Olycksbröder:

Ett enda misstag har åter lett Aaron in i mobbningens hårdhänta grepp. Men han håller allting hemligt och på ytan kan man tro att han och hans plågoande inte är annat än vänner.

Samtidigt har Jimmy börjat umgås med en klasskompis som förstår honom mer än han någonsin kunnat ana. Dessvärre kvarstår det stora dilemmat – ska han våga polisanmäla sin och Aarons pappa eller inte?

Det här är del två i Udda & Utsatt-serien. Jag har även skrivit en recension av del ett, den hittar du HÄR.

I den här fortsättande delen får vi följa tonåringarna Jimmy, Aaron och William som alla brottas med problem som vida överstiger ”vanlig” tonårsangst (som verkligen inte är att förringa). Precis som i seriens första del behandlar boken teman som självskadebeteende, alkoholiserade föräldrar och hur det är att leva med en kronisk sjukdom (i det här fallet cystisk fibros). Dessa tunga teman blandas med sådana som är mer klassiska för karaktärernas ålder, nämligen skolproblem, mobbning och funderingar kring sex och kärlek.

Återigen slås jag av hur svårt det är att lägga ifrån sig boken. Som läsare bryr man sig om karaktärerna och vad som kommer att hända i deras liv. Man hoppas att de ska fatta kloka beslut och lider med dem när något går dem emot.

Något som jag vill lyfta fram är hur Wågström skildrar Williams kamp mot cystisk fibros. Det märks att författaren har gjort rigorösa efterforskningar kring sjukdomen och dess behandlingsmetoder. I och med att det finns ett återkommande du-tilltal i boken, fungerar det när William i detalj berättar om medicinerna han måste ta, rutinerna han måste följa och sjukhusbesöken han måste infinna sig på. Med ett annat tilltal skulle mängden information ha blivit för mycket, men här funkar det, som sagt, bra.

Kort sagt är det här en bok som främst riktar sig till ungdomar, men den kan också med fördel läsas av äldre personer. Serien får ett plus för att den skildrar tonårskillars känsloliv utan att försöka tuffa till det – karaktärerna får uttrycka sorg, ångest och frustration utan förbehåll.

Den här boken passar för dig som
– gillar relationsbaserade handlingar där stort fokus ligger på karaktärernas inre känsloliv
– tycker om romaner som riktar sig till ungdomar
– vill läsa något som är gripande och naket
– letar efter en bok som behandlar tonårsångest ur ett killperspektiv.

Klicka HÄR för att komma till författaren Pauline Wågströms hemsida. Där kan du läsa mer om henne och också passa på att köpa såväl den här boken, som andra som hon har skrivit.

Är det försent eller för sent?

I går frågade jag på Instagram om ni föredrar det hopskrivna försent framför det särskrivna för sent. Så här blev resultatet:

Det här är nog första gången en omröstning har slutat så jämnt! Å ena sidan måste jag erkänna min förvåning över resultatet – jag trodde att den särskrivna varianten skulle ta hem en jordskredsseger. Å andra sidan borde jag ha kunnat vara lite mer förutseende: liknande omröstningar har fått liknande resultat (följ länkarna för att läsa mer: överhuvudtaget/över huvud taget och istället/i stället). Precis som jag nämner i de två blogginlägg som jag länkar ovan, tror jag även när det gäller försent vs. för sent att många föredrar den förstnämnda varianten på grund av rädslan för och hatet mot särskrivningar.

Men vad är egentligen rätt då? Jo, enligt SAOL är för sent den vanligare varianten. Det betyder att färre läsare förmodligen kommer att reagera negativt om du väljer att särskriva uttrycket, jämfört med om du väljer att hopskriva det. Det finns ytterligare en anledning till att skriva isär de båda orden, nämligen vikten av språklig konsekvens. Om du hellre skriver för tidigt än förtidigt och för ofta än förofta, kan det vara klokt att särskriva även för sent.

Hur skriver du och varför?

Ta ditt skrivande på allvar

Jag misstänker att det är många med mig som har bestämt sig för att skriva mer under 2019 än vad de gjorde under 2018 (eller kanske någonsin). Men hur gör man egentligen för att få till nya rutiner när skrivandet fortfarande inte är ens huvudsysselsättning? En förutsättning för att kunna få in mer skrivande i vardagen är att du börjar ta dina kliande fingrar på allvar.

Att skriva liknar fysisk träning på flera sätt: du gör det för att må bra, för att det ska bli av måste du avsätta tid och ju mer du gör det, desto bättre blir du. Ingen skulle drömma om att säga att träning inte är viktigt eller nyttigt. Den moderna människan måste planera in träning i sitt vardagsschema för att må bra – likadant är det med skrivandet.

Det är mycket som ska hinnas med om dagarna: jobb, skola, träning, barn, partner, vänner … Och skrivandet, så klart. Om du har avgett ett löfte om att skriva mer under året (vare sig det ska bli fler vetenskapliga artiklar, fyllda dagböcker eller avslutade romaner), tyder det på att du är en människa med ett behov som behöver tillfredsställas. För att du ska må bra behöver du få låta tangenterna knattra eller pennan glida över pappret. Varför skulle det behovet inte räknas lika högt som någon annans behov av att meditera eller få öva sina matlagningskunskaper?

Fundera över hur skrivandet får dig att må (och hur du mår när du inte skriver). Sätt upp några konkreta mål (i slutet av månaden vill du ha skrivit minst två timmar i veckan eller kanske en kvart om dagen). Se över ditt schema och planera in skrivtid där det passar (en halvtimma innan du gör dig i ordning för att åka till jobbet på morgonen, tio minuter medan du väntar på nästa spårvagn).

För att du ska kunna avsätta tid i din vardag för skrivande behöver dina nära och kära förstå varför det är viktigt för dig. Förklara för din partner, dina barn, föräldrar, vänner – eller vem som nu kan tänkas påverkas – att du vill utveckla ditt skrivande. Berätta vad skrivandet betyder för dig och vilken effekt det har på ditt mående. Dela med dig av dina skrivmål.

Skulle du få negativa reaktioner (men det har jag svårt att tänka mig), så låt det ta lite tid. Huvudsaken är att du tar dig själv på allvar. Det är en förutsättning för att andra också ska göra det.

Tycker du att det är svårt att ta ditt skrivande på allvar? Varför/varför inte?

Hej! Eller?

Gårdagens omröstning på Instagram handlade om vilket skiljetecken som borde komma efter hälsningsordet hej – kommatecken eller utropstecken. Så här blev resultatet:

Det är ganska tydligt att utropstecken är den stora vinnaren om mina följare får bestämma. Det tyder på att det nog är fler än jag som har fått höra att utropstecken efter hälsningsfras är det korrekta svenska sättet att inleda ett mejl eller brev – att pilla dit ett kommatecken är att vika sig för anglicismens påverkan. Men är verkligen all påverkan och förändring av ondo?

När jag gjorde lite eftersökningar inför omröstningen och skrivandet av det här inlägget, stötte jag på en artikel från Språktidningen (läs hela här: LÄNK). Där diskuterar man effekten av utropstecken och punkt efter hej. Slutsatsen är att utropstecken kan uppfattas som hurtigt, punkt som stelt. Vad man bör använda beror på situationen: för en uppsluppen, avslappnad text fungerar utropstecken bäst, för ett lite mer allvarstyngt meddelande bör man använda punkt. Kommatecken nämns som en relativt ny mellanväg som är lämplig att använda när man inte riktigt tycker att vare sig utropstecken eller punkt passar. Det finns alltså en möjlighet att välja don efter person (eller skiljetecken efter situation, men det låter inte riktigt lika bra).

I den nyaste upplagan av alla språknördars bibel – Svenska skrivregler (2017) – anges utropstecken som det vanligaste skiljetecknet efter hejet, men både punkt och kommatecken nämns som korrekta alternativ att använda för den som vill – även om de fortfarande inte anses vara lika vanligt förekommande som den svenska klassikern. Återigen: valmöjligheter!

Så hur ska man då egentligen skriva? Mitt tips är att välja skiljetecken dels efter situation (precis som man kommer fram till i Språktidningens artikel), dels efter tycke och smak. Föredrar du att alltid använda utropstecken? Gör det! Föredrar du punkt? Kör på. Är kommatecken mer din grej? Inga problem, men se till att du är medveten om vilken effekt ditt val kan ha på din läsare.

Vad föredrar du? Håller du dig till ett skiljetecken eller väljer du efter situation?

Spelar över huvud taget någon roll?

För det första: jag hoppas att du har haft en underbar jul med ledighet, god mat och (förhoppningsvis) trevligt sällskap. För det andra: nu är det vardag i ett par dagar innan nyårsfirandet, och som vanligt på torsdagar har det blivit dags att se vad min onsdagsomröstning på Instagram handlade om.

I går frågade jag mina följare om de föredrar över huvud taget framför överhuvudtaget. Så här blev resultatet:

En övervägande majoritet föredrog alltså den hopskrivna varianten framför den särskrivna. Att skriva ihop uttryck verkar ha blivit lite av en trend (läs till exempel om i stället vs. istället HÄR), antagligen på grund av särskrivningshatet som har blivit något av en folkrörelse sedan internet och sociala medier slog igenom på riktigt. För att undvika att irritera alla som ondgör sig över särskrivning, blir det naturligt att skriva ihop uttryck som annars går lika bra att skriva isär. Överhuvudtaget är ett exempel på ett sådant uttryck.

Söker man i SAOL från 2015 anges båda varianterna: först den särskrivna och sedan den hopskrivna. Förr var det vanligare att skriva över huvud taget i stället för överhuvudtaget, och det var också det man förespråkade och ansåg vara det riktiga. Men nu har förändringarnas vindar blåst och gett oss alla möjligheten att göra som vi själva vill. Rådet kring huruvida man ska skriva ihop eller isär uttrycket lyder nämligen: välj själv, så länge du är konsekvent inom en och samma text. Blanda alltså inte varianterna, utan håll dig till en och samma. 

Hur skriver du – isär eller ihop? Varför?

Tycker du om dej?

I går frågade jag er på Instagram om ni föredrar dig framför dej. Så här blev resultatet:

Precis som jag hade förväntat mig väljer de allra flesta dig framför dej. Det stämmer väl överens med gensvaret jag fick när jag lade ut den här bilden tidigare i veckan:

Ur: Timmen mellan hund och varg (Silke Scheuermann)

Jag tror att det var första gången jag såg jos användas i stället för juice, och jag var nyfiken på vad andra skulle tycka. Av de som kommenterade bilden var det bara någon som själv stavade på det här sättet. Majoriteten gjorde det inte, och verkade heller inte tycka om variationen.

Både dej och jos är exempel på uttalsnära stavningar. Logiskt sett vore det enklare för oss alla att stava fler ord enligt den här principen, men det förslaget möter ofta motstånd. Förmodligen beror det på att det är svårt att anamma en ny stavningsregel när man är van vid en äldre. Även de mest nytänkande kan känna ett litet hugg i hjärtat av varför-ändra-något-som-har-fungerat-i-evigheters-evighet när en ny stavningsvariation försöker ta plats i vårt språkbruk.

Så hur ska man då göra om man faktiskt vill använda de mindre omtyckta varianterna dej och jos? Mitt råd är att du använder dem precis så mycket som du själv vill, men att du kommer ihåg att ett sådant ställningstagande kan väcka känslor (ofta tyvärr negativa) hos din mottagare. Att använda den vanligaste stavningsvarianten när det finns flera, innebär att du håller dig på den säkra sidan när det kommer till mottagarreaktioner. Skriver du texter där du själv inte står som avsändare (gäller för till exempel texter du skriver inom ditt yrke) är det bäst att du följer gängse skrivregler och inte blir för avantgardistisk (tråkigt nog). Sådant får du spara till texter där du har lite mer frihet.

Hur stavar du och varför?

Att korrläsa skoluppgifter

Jag får ofta frågan om jag kan korrekturläsa eller språkgranska någons uppsats eller skoluppgift. Ibland säger jag ja, men oftast svarar jag nej. 

Vilket svar du får beror på uppsatsens eller uppgiftens ämne och hur mycket hjälp du önskar få. Om du har skrivit en kandidatuppsats i psykologi och vill få den språkligt korrekturläst innan den publiceras, så är det helt okej. Men har du däremot fått i uppgift att skriva en bokrecension på din SFI-kurs och vill att jag ska göra en språkgranskning av din text, måste jag tyvärr säga nej. 

Den främsta anledningen till att jag säger nej i sådana fall, är att jag inte vill att mitt arbete ska störa din lärares bedömning av dina färdigheter och din text. Hade jag rättat din text åt dig hade din lärare inte fått ett korrekt underlag att utgå ifrån när hen ska betygsätta dig (det skulle dessutom räknas som fusk). 

Men om du skriver en uppsats i ett ämne där din språkfärdighet inte betygsätts, gör jag mer än gärna en korrekturläsning av din text. Jag är dock alltid noga med att påpeka att jag inte gör några ändringar av ditt ämnesinnehåll eller din disposition, utan fokuserar helt och hållet på korrekturfel. Jag erbjuder därför bara korrekturläsningar av vetenskapliga uppsatser – inte språkgranskningar. 

Det här är helt enkelt min policy när det kommer till korrekturläsning och språkgranskning av skoluppgifter och uppsatser. Håller du med i mina gränsdragningar? Varför/varför inte?