Fritt fram för fan?

Du har nog någon gång fått höra att det är fult att svära, men betyder det att du inte borde använda svordomar alls när du skriver?

Det korta svaret är: det beror på. Olika texter kräver olika stilgrepp för att uppfylla sitt syfte och nå fram till mottagaren på bästa sätt. Huruvida svordomar är en bra idé eller inte beror också på vem du företräder i din text. Skriver du till exempel för ett företag eller är det du själv som står som avsändare?

Nedan ger jag ett längre svar på om (och i så fall när) svordomar hör hemma i text och några goda råd till dig som vill svära mer i textform.

Svär i ditt eget namn

Skriver du för ett företag eller en myndighet är risken ganska stor att du inte får lov att uttrycka dig riktigt som du vill. Ofta finns det policyer för vilken typ av språkbruk som är lämpligt inom organisationen, och kraftuttryck som fan, helvete och jävlar är sällan något som uppmuntras.

Om du skriver en text i ditt eget namn väljer du själv hur du vill uttrycka dig – så länge du inte publicerar texten någonstans där det finns regler du måste följa, förstås. Men förutsatt att det inte gör det är det fritt fram att krydda din text precis så mycket du vill.

Var medveten om att svordomar väcker känslor

När vi svär gör vi det av några olika anledningar. Oftast är det för att understryka att vi känner en stark (inte sällan negativ) känsla inför ämnet vi pratar eller skriver om, men det kan också vara så att vi vill uppnå en komisk effekt eller passa in bland andra människor som uttrycker sig på liknande sätt. Om din text har som syfte att underhålla, engagera, chocka eller ge dig en inbjudan till en särskild grupp kan det gå bra att inkludera ett fan eller två.

Ha dock i åtanke att läsaren kan reagera med till exempel avsmak eller irritation, och det finns risk att hen får en negativ bild av dig som skribent (argumentet svordomar tyder på ett dåligt ordförråd är det väl ingen som har undgått att höra?). Dessa reaktioner stjäl uppmärksamhet från innehållet i din text, vilket är viktigt för dig att vara medveten om. Kan du riskera att en del av ditt budskap går om intet bara för att du vill ha med något fräsigt invektiv?

Med det sagt finns det helt klart texter som mår bra av några väl valda kraftuttryck. Att inkludera dialektala versioner av olika svordomar kan vara en färgstark del av gestaltningen av en karaktär i en bok till exempel. Svärord kan också hjälpa till att understryka starka känslor i exempelvis debattinlägg och liknande – om de används i rätt sammanhang …

Anpassa dig efter textens mottagare

… vilket för mig vidare till denna punkt. Vem är det du skriver till och för egentligen? Sådant som ålder, språklig bakgrund, intressen och yrke kan påverka vilken inställning läsaren har till svärord i text. Misstänker du att de flesta som ska läsa din text inte kommer att uppskatta den här typen av ord är det nog klokast att låta bli dem (om textens syfte inte är att språkligt uppröra, så klart).

Sist men inte minst: krydda med måtta

När man väl har bestämt sig för att inkludera svärord i texten är det lätt att bli exalterad och slänga in lite väl många. Tänk på att den här typen av ord bör sparas till speciella tillfällen om de ska behålla sin effekt. Kryddor gör bara maten god om de tillsätts i lagom mängd.

Öppettider eller öppetider?

Det var länge sedan vi körde en onsdagsomröstning på Instagram, men den här veckan var det äntligen dags igen. Denna gång frågade jag mina följare om de föredrar öppettider framför öppetider. Så här blev resultatet:

Det var alltså öppettider som med stor marginal gick segrande ur den här omröstningen. Är det också det alternativet som är korrekt?

Svar: ja. Det är inte alltid det finns ett så rakt svar, men den här gången gör det faktiskt det. Enligt mina vanliga normkällor (i det här fallet SAOL och SO) stavas det öppettider och inte öppetider.

Trots att det finns ett så enkelt och lättillgängligt svar på hur det här ordet stavas, visar en simpel googling många exempel där det är felstavat. Vad det beror på kan jag bara spekulera om, men jag gissar att det har något med uttalet att göra. När jag, och säkert många med mig, säger öppettider uttalar jag inte båda t:na, och jag kan tänka mig att det är därför ett av dem lätt faller bort när man skriver ordet.

Oavsett om du tycker att det är snyggare, bättre eller mer logiskt att skippa ett av t:na, rekommenderar jag att du skriver öppettider med två t. Risken för missförstånd är liten, men det är även insatsen som krävs av dig för att ta reda på vilken stavning som är korrekt och inte … 😉

Sex sidor, tre tips – en typ av skrivhandledning

Har du aldrig fått återkoppling på dina texter? Känns det lite läskigt att lämna ifrån sig något du har skrivit och få kritik på det? Vill du ändå testa på lite försiktigt och se hur det är?

Då är ett upplägg som sex sidor, tre tips perfekt för dig.

Hur går det till?

Du skickar in sex sidor text (max 2 000 ord) till mig och jag återkommer med tre tips på hur du kan förbättra ditt skrivande. Tipsen är konkret formulerade så att du enkelt förstår vad du kan korrigera och hur det kan göra dina texter bättre.

Passar den här tjänsten mig?

Sex sidor, tre tips passar dig som

– inte är van vid att få återkoppling på dina texter.
– inte vet vad du behöver förbättra.
– vill mjukstarta din resa mot att bli en bättre skribent.

Vad kostar det?

Priset för tjänsten är 1 250 kr (inkl. moms).

Hur kommer jag igång?

Skriv till johanssonssprakkonsulteri@gmail.com så guidar jag dig vidare.

Bra att veta innan du mejlar mig

Din första kontakt med mig sker oftast via mejl och ibland är det kanske inte helt enkelt att veta vad du ska inkludera i ditt mejl och vad du kan förvänta dig från vår första kontakt. Här tar jag upp fyra saker som kan vara bra att veta innan du hör av dig.

Jag vill titta på din text innan jag ger dig ett pris och en tidsplan

Texter kan se väldigt olika ut och behöver olika mycket jobb, även om de befinner sig inom en och samma genre. Därför behöver jag få se det du har skrivit innan jag kan säga vad det kommer att kosta och hur lång tid det kommer att ta för mig att arbeta med din text. Det gäller oavsett om du vill ha en korrekturläsning, en språkgranskning eller en djupare redigering av din text.

Tjänsten du först har tänkt dig kanske inte passar bäst för dig

Eftersom jag tittar på din text innan jag ger besked om sådant som pris och tidsåtgång, har jag tidigt också chansen att se vad just du och din text behöver. Ibland kan det vara så att man tror att man behöver en korrekturläsning när man egentligen behöver en språkgranskning. Andra gånger kan det vara olämpligt för mig att göra en djup redigering (som t.ex. när det gäller uppsatser och examensarbeten) och då kan rådgivning passa bättre.

Du måste inte veta vad du vill ha för hjälp

Det är helt okej att inte vara säker på vilken typ av tjänst som passar dig bäst. Skicka iväg ett mejl där du berättar lite om din text, dess syfte och vad du har kört fast med så hjälper jag dig vidare (och glöm inte att bifoga själva texten så att jag kan kika på den!).

Det kan ta lite tid innan din text blir klar

Som egenföretagare är planering A och O, och i största möjliga mån försöker jag ha mitt schema klart ett par veckor i förväg så jag vet hur mycket jobb jag har framför mig och hur jag behöver disponera min tid. För dig som kund innebär det att jag tyvärr inte alltid kan ta mig an din text med kort varsel. Ibland har jag dock luckor, så du kan alltid skicka iväg ett mejl och se. Men bäst är det om du hör av dig med god framförhållning så att vi kan planera för att din text ska bli klar så smidigt och snabbt som möjligt.

Fiendskap eller fiendeskap?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva fiendskap framför fiendeskap. Så här blev resultatet:

Det var alltså alternativ två – fiendeskap – som klart och tydligt gick vinnande ur veckans omröstning. Är det också det som är rätt?

För en gångs skull har vi faktiskt ett snabbt och enkelt svar, nämligen nej. Enligt både SAOL och SO är fiendskap det enda alternativet, någon annan stavning listas inte. Fiendeskap som variant verkar dock cirkulera där ute i det digitala skriftspråkbruket, om än i ganska blygsam utsträckning: en googling ger relativt få resultat (15 700 vs 299 000 för fiendskap) och en sökning i slumpvis utvalda textsamlingar i Korp följer samma mönster (57 träffar vs 738 för fiendskap). Det är därför minst sagt intressant att det här alternativet fick så pass stor majoritet av rösterna. Kan det vara så att många av dem som röstade på det felaktiga alternativet visste att det inte var språkligt korrekt men ändå föredrar det av någon anledning?

Min hypotes är att de som väljer stavningen med det extra E:et gör det på grund av att det känns behagligare att uttala ordet på det sättet – så är det åtminstone för mig. Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin skulle säga fiendskap; det där lilla E:et skulle nog smyga sig in där i mitten vare sig jag tänkte på det eller ej. Anledningen till att jag (och säkert flera med mig) uttalar ordet så kan vara att fiendskap är ett ganska ovanligt ord, i alla fall jämfört med dess nära släkting fiende (som i och för sig nog inte är så frekvent heller – tack och lov!). Kanske är det så att det avslutande E:et i fiende av gammal vana får hänga med även i fiend(e)skap?

Sammanfattningsvis rekommenderar jag att du följer riktlinjerna från SAOL och SO och skriver fiendskap utan mitten-E:et. När det gäller vilken variant du använder i ditt talspråk är risken för missförstånd minimal, men det är bra att vara medveten om att fiendeskap inte är korrekt (även om det låter bättre i vissa öron …).

Ska du i väg eller iväg?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva i väg framför iväg. Så här blev resultatet:

De allra, allra flesta (marginalen var mycket större än jag hade förutspått) har alltså röstat på alternativ två, iväg. Är det också det som är rätt?

Återigen har vi en fråga där svaret är ett lite otillfredsställande njae … Ni som har följt de här omröstningarna ett tag kommer kanske ihåg att jag tidigare har skrivit om bland annat både i stället vs. istället och i fred vs. ifred*. Huruvida det ska vara ett mellanrum mellan orden i ett flerordsuttryck är och förblir nämligen en rätt knepig fråga som tål att stötas och blötas en hel del. Svaret ser ju olika ut beroende på vilket flerordsuttryck det gäller.

Som jag har nämnt i flera tidigare inlägg (bland annat i dem som länkas nedan), är den generella regeln att flerordsuttryck ska skrivas ihop om betoningen ligger på det första ordet (t.ex. nerför, återigen) och isär om betoningen ligger på det sista (t.ex. till slut, för sent). Dock finns det många undantag, alltså uttryck som antingen skrivs isär eller ihop av hävd (t.ex. före detta och alltmer).

Dessutom finns det en del uttryck där valet är relativt fritt, och i väg/iväg är ett av dem. Vill man följa regeln ovan – och Språkrådets rekommendation** – är det i väg som gäller, men det finns ganska många som gör tvärtom och väljer att skriva ihop uttrycket i stället (se bara på omröstningsresultatet). Om det har att göra med en stark aversion mot särskrivningar eller att i väg/iväg har blivit ett så vanligt uttryck att vi inte längre uppfattar det som bestående av två ord***, är svårt att säga. Kanske är det en blandning av båda dessa anledningar, kanske beror det på något annat.

Sammanfattningsvis: Valet mellan i väg och iväg är fritt, men rekommendationen är att du väljer att skriva isär uttrycket. Risken för missförstånd bara för att uttrycket skrivs ihop när det borde skrivas isär är dock ganska liten, så vill du verkligen skriva ihop det så går det bra (du är dessutom långt ifrån ensam om att föredra den hopskrivna varianten). Viktigast är – som alltid – att du är konsekvent (åtminstone inom en och samma text).

*Dessa inlägg hittar du här: Istället i stället för i stället? och här: Lämna mig i()fred!

**Rekommendationen hittar du här: Iväg eller i väg, idag eller i dag?

***Läs mer om teorin här: Lämna mig i()fred!

Skanna eller scanna?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva skannade framför scannade. Så här blev resultatet:

Vinnaren i veckans onsdagsomröstning blev alltså alternativ två, scannade. Är det också det som är rätt?

Njae, det beror lite på hur man ser det. Både skanna och scanna finns med i SAOL och SO, vilket innebär att båda varianterna används i det svenska språket. I SAOL är det dock tydligt att det är skanna som förespråkas; skanna hellre än scanna står det nämligen där.

Föga förvånande är ordet inlånat från engelskans scan och scanner, och det kom in i svenskan på 1960-talet. När det gäller just engelska lånord är det ganska vanligt att vi håller fast vid originalstavningen, även när det finns goda anledningar att försvenska den. Ett exempel på en av dessa goda anledningar är att stavningen med k i stället för c bättre överensstämmer med svenska stavningsregler. S + c brukar ju annars uttalas som ett s-ljud (som i t.ex. scen), inte som ett mjukt s + k (som i t.ex. sken) eller ett hårt s + k (som i t.ex. skalle). Undantag, som scampi och scarf, råkar också vara lånord där originalstavningen har klamrat sig fast i språkbruket. Poängen med en försvenskad stavning är att ju oftare vi håller oss till konsekventa stavningsregler, desto enklare blir det för oss alla att stava fler ord rätt. Vi behöver då inte veta ordets ursprung för att göra en kvalificerad gissning om hur det ska stavas.*

Men, som sagt, är det inte ovanligt att vi håller hårt i originalstavningen. En snabb sökning bland slumpmässigt utvalda textsamlingar i Språkbankens verktyg Korp, visar att scanna är nästan dubbelt så vanligt förekommande som skanna (4 140 träffar vs. 1 879). Om det här är ett mönster som kommer att bestå även i framtiden får tiden utvisa. Vilket alternativ som är populärast om tjugo år beror helt enkelt på hur vi språkbrukare väljer att stava ordet.

Sammanfattningsvis och avslutningsvis rekommenderar jag samma stavning som framför allt SAOL förespråkar, nämligen skanna/skannade. När det gäller ord som dessa är dock risken för missuppfattningar ganska liten, och därför kan du som skribent känna dig lite friare i ditt eget val. Kom dock ihåg – som alltid – att vara konsekvent med din stavning, åtminstone inom en och samma text.

*Läs gärna det här inlägget för fler goda argument för en försvenskad stavning: (Näs)sprejen eller (näs)sprayen?

Sträck eller streck?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva att någon är vaken ett visst antal timmar i sträck eller i streck. Så här blev resultatet:

Vinnande ur veckans onsdagsomröstning gick alltså alternativ ett, sträck.

Om du har följt mina omröstningar ett tag kanske du kommer ihåg att jag i somras tog upp valet mellan att fylla ett glas till brädden och att fylla det till bredden*. Fallet med sträck eller streck är ett exempel på samma tema.

I svenskan skiljer vi oftast inte längre på uttalet av korta e och ä, och därför är det svårt för oss att hålla isär stavningen av ord som bara skiljer sig åt på just den här punkten. Det är därmed lätt hänt att man fyller ett glas till bredden när man egentligen menar att fylla det till brädden. Det händer också att vi håller oss vakna i ett streck i stället för i ett sträck. (Det är alltså det sistnämnda – och veckans vinnande alternativ – som är korrekt i det här fallet.)

Sträck betyder, enligt SAOL, sträckningsanordning; sträckning, fåglars regelbundna flykt och utan uppehåll. Streck däremot betyder kort linje; oförutsett hinder i planerna, lina för tvättkläder och busigt påhitt. I vissa fall kan det kanske vara ett busigt påhitt att hålla sig vaken i 36 timmar i sträck (fast för mig låter det mest som tortyr), men i det här fallet är det en lite mer bokstavlig tolkning som gäller. Man låter helt enkelt bli att sova i 36 timmar – utan uppehåll – och därmed är sträck det enda möjliga alternativet.

Min rekommendation är därför att du försöker skilja på de båda uttrycken, både när det gäller sträck/streck och brädden/bredden.

*Här kan du läsa hela inlägget om du är nyfiken: Ett glas fyllt till brädden eller bredden?

Nös eller nyste?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att säga nös framför nyste. Så här blev resultatet:

Vinnande ur omröstningen gick alltså alternativ ett, nös. Är det också det som är rätt?

Jajamän! Fast det hade nyste också varit. Enligt bland annat Språkrådet är det nämligen fritt fram att välja mellan nös och nyste*. Och som om det inte var ett tillräckligt övertygande svar på frågan så listar också SAOL och SO båda alternativen, vilket ger ytterligare stöd för att valet ligger hos dig som språkbrukare. Värt att notera är dock att nös anges först. I SO från 2009 står det ”nös äv. nyste” och i samtliga exempel förekommer endast den förstnämnda formen. I SAOL från 2015 står det ”nös el. nyste” i själva listningen och i böjningslistan står nyste inom parentes. Detta är en indikation på att nös är den form som är populärast bland språkanvändare.

Som lite extra ordlistekuriosa kan jag också nämna att nyste fanns med som alternativ redan i SAOL 1 från 1874. Det verkar som att nyste är en form som uppkommit senare än nös, men ett helt nytt påfund är den alltså inte.

För att vidare undersöka vilken av varianterna som är vanligast gjorde jag en snabb sökning bland slumpvis utvalda textsamlingar (allt från myndighetstexter till blogginlägg) i Språkbankens verktyg Korp. Där visade det sig att nös ger nästan tretton gånger så många träffar som nyste (723 vs. 57 träffar). Det tyder på att tesen om att nös är det vanligare alternativet verkar stämma.

Vanligare innebär inte nödvändigtvis mer korrekt (beroende på vilken språksyn man har, så klart), men det innebär att färre språkbrukare kommer att reagera när den formen används. Att använda en alternativ form som inte är så vanlig (vare sig det gäller stavning eller – som i det här fallet – böjning) kan fånga mottagarens uppmärksamhet och stjäla fokus från det faktiska budskapet i din text. När det gäller ett relativt okontroversiellt val – som mellan nös och nyste – är risken inte så stor, men i andra fall – som mellan de/dem och dom – kan valet ha större påverkan på läsaren.

Sammanfattningsvis: Både nös och nyste är korrekta och accepterade preteritumformer av nysa. Välj vilken form du vill, men var medveten om att nös är vanligare.

*Enligt ett inlägg på Språkrådets Twitter (följ den här länken för att se hela inlägget: rös/ryste, nös/nyste).

(Näs)sprejen eller (näs)sprayen?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva nässprej framför nässpray. Så här blev resultatet:

De allra flesta har alltså röstat på alternativ två, nässprayen. Är det också det som är rätt?

Njae, det beror lite på hur man ser det. Slår man upp sprej/spray i SAOL och SO kan man se att båda stavningarna finns listade, vilket tyder på att båda används och är accepterade i allmänspråket. Enligt SO verkar valet mellan de båda vara lite friare (där står det sprej el. spray) än enligt SAOL (där står det sprej hellre än spray). Det ska dock noteras att sprej är det första alternativ som anges i SO, och det är också denna stavning som förekommer i samtliga exempelmeningar i listningen. Det ger ett litet hum om vilken variant som anses vara lämpligast.

Sprej är alltså det alternativ som lyfts fram som mest korrekt, framför allt enligt SAOL. Ordet är (föga förvånande) inlånat från engelskan, och som så ofta när det handlar om lånord är det en försvenskning av stavningen som förespråkas. Försvenskningar görs för att det ska bli enklare för oss som språkbrukare att gissa oss till hur ett ord ska stavas utan att vi vet dess ursprung, och också för att ordet lättare ska kunna böjas enligt svensk grammatik.

Ibland försvenskas största delen av ett ord: till exempel fåtölj som kommer från franskans fauteuil

och ibland bara dess böjning: till exempel plural av container som blir containrar på svenska, trots att ordet på originalspråk (engelska) böjs med s-ändelse (containers).

I fallet med sprej handlar det om en blandning: dels har man ändrat på stavningen av substantivet i dess grundform (från spray till sprej), dels har man ändrat dess pluralform i både bestämd och obestämd form (från sprays till sprejer/sprejerna*). På så sätt passar det bättre in i svenskan, både stavningsmässigt och böjningsmässigt. (Huruvida det ser snyggare eller fulare ut är dock en annan fråga …)

Sammanfattningsvis: Båda stavningarna är okej att använda, men rekommendationen är att du hellre väljer att skriva sprej än spray (vilken sprej det än handlar om).

*När det gäller pluralformerna går det även att stava dem med ay: sprayer/sprayerna – men det är fortfarande ej-stavningen som rekommenderas.