Jag ringde Jonathan under måndagen: Han skulle aldrig ringa tillbaka – Conny Janner

Om Jag ringde Jonathan under måndagen:

Han ser död ut … En dag i mars tar Jonathan sitt liv och allt är slut, vårt liv är över. Jag hamnar på en resan genom chock, sorg och vilsenhet, genom saknad och tomhet.

Hur hanterar vi något sådant, vi och alla de runt omkring oss?

Vilka omvägar gick jag i veckor, månader och år och vilka strategier byggde jag upp för att gå under radarn? För att överleva, i resterna av livet med Jonathan. För att inte besvära alla runt omkring.

Det här handlar om hur mitt inre härjade. Hur jag uppfattade vad folk, myndigheter och arbetsgivare gjorde och inte gjorde. Det handlar om förändrade relationer, kamp och att känna utanförskap i allt det här. Ensamheten i allt det här.

Finns det något typiskt manligt i detta? Från min och Jonathans relation som far och son till vad han gjorde och jag hamnade i? Borde jag ha sett vad som var på väg? Min skuld i det? – Och Jonathan, all musik från Kent till Hellström. Vad betydde den?

Det skulle ta fem år att hitta ett haltande men fungerande liv, ett annat liv.

Det här är alltså en självbiografisk bok där författaren Conny Janner berättar om hur han plötsligt en dag förlorade sin son Jonathan och om den smärtsamma sorgen som följde därefter. En stor del av boken handlar om Conny och Jonathans gemensamma kärlek till musiken och vad den innebar för deras relation.

Det var länge sedan jag läste något så här naket. (Vid närmare eftertanke har jag nog inte gjort det sedan jag läste I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist.) Under största delen av läsningen satt jag med en klump i halsen och en tyngd i bröstet – och det är jag tacksam för. Den här boken är på riktigt, och det ska kännas. Sättet författaren beskriver chocken, saknaden och sorgen på är så verkligt att det gör ont.

Men det handlar inte bara om mörkret och förlusten. Boken är också en hyllning till Jonathan. Genom att fina och roliga minnen lyfts fram blir beskrivningen av Jonathan lika levande som smärtan efter hans bortgång.

Conny nämner om och om igen hur man inte får sluta prata om Jonathan. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hålla igång ett samtal om honom än att sätta den här boken i handen på någon. I och med att jag har fått läsa den, har jag också fått lära känna Jonathan och kommer att bära med mig skildringen av honom under en lång, lång tid. 

Något annat som jag kommer att bära med mig är reflektionerna kring psykisk ohälsa och självmord bland yngre. Det här är något som vi pratar mer om i dag än någonsin förut, men det räcker inte. Vi måste gräva djupare inom oss själva och bland samhällets strukturer för att få reda på exakt vad det är som gör att så många mår dåligt och väljer att ta sina liv. Något måste förändras.

Det här är en sådan där bok som jag vill rekommendera alla att läsa. Oavsett bakgrund och tidigare erfarenheter tror jag att vem som helst kan lära sig och ta med sig något härifrån.

Jag ringde Jonathan under måndagen: Han skulle aldrig ringa tillbaka kan du köpa från bland annat Adlibris och Bokus.

Skuggbarnet – Helén Varenius

Skuggbarnet 1 och 2 - omslagsbilder 016

Om ”Skuggbarnet”:

Det här är en stark och personlig skildring av hur det är att växa upp med syskonmisshandel. Boken beskriver en kaotisk resa genom en svår uppväxttid, med fängslande redogörelser om tillgivenhet, humor, förtvivlan och smärta. Det är en enastående berättelse om ett barns och tonårings utsatthet och om hur det är att bli myndig i skuggan av ett trauma och hur det är att leva med efterverkningarna av syskonmisshandeln som vuxen.

Helén Varenius biografiska verk är uppdelat i två böcker som båda beskriver hennes uppväxt och erfarenhet av att ha blivit utsatt för syskonmisshandel i nästan 40 år. Dessutom innehåller del två även ett faktaavsnitt där läsaren får lära sig mer om hur syskonmisshandel kan gestalta sig och vilka tecken man som förälder eller närstående bör vara uppmärksam på. Men böckerna behandlar inte bara ämnet syskonmisshandel, utan de är också en detaljerad beskrivning av hur det kunde vara att växa upp i Västsverige på 1970- och 1980-talet: vilken musik det lyssnades på, vilka händelser som utspelade sig i omvärlden, och mycket mer.

Syskonmisshandel är något som man mycket sällan pratar om. Trots det tror jag att många med mig har hört – antingen i media eller från vänner och bekanta – om personer som på något sätt har utsatts för kränkningar från sina syskon. Varenius böcker bidrar med ett naket och ärligt perspektiv på vad syskonmisshandel faktiskt kan göra med den utsatta. Hennes skildring är en som jag – tyvärr – tror är långt ifrån unik.

Böckerna känns alltigenom mänskliga, äkta och drabbande. Skildringen är välskriven och gripande, och uppfyller definitivt sitt syfte med att belysa ämnet på ett starkt sätt. I och med att böckerna är biografiska, får handlingen ett annat djup och mening än om de vore skönlitterära. Jag kan inte annat än beundra författarens styrka – dels för att hon har tagit sig igenom så många år av misshandel, dels för att hon har orkat sätta sig ner och skriva en sådan lång och detaljerad redogörelse av sina upplevelser. Och dels också inte minst för att hon nu har bestämt sig för att ägna en del av sitt liv åt att försöka uppmärksamma ämnet och undervisa andra om det.

De här böckerna passar dig som 
– gillar att läsa biografiska romaner om drabbande livsöden
– är intresserad av olika typer av misshandelsproblematik
– själv har (eller känner någon som har) blivit utsatt för syskonmisshandel
– vill bli inspirerad av någon som har lyckats vända sitt liv, trots svåra förutsättningar.

Besök Helén Varenius hemsida genom att klicka HÄR. Där kan du bland annat hitta mer information om hennes författarskap och böcker.