Skuggbarnet – Helén Varenius

Skuggbarnet 1 och 2 - omslagsbilder 016

Om ”Skuggbarnet”:

Det här är en stark och personlig skildring av hur det är att växa upp med syskonmisshandel. Boken beskriver en kaotisk resa genom en svår uppväxttid, med fängslande redogörelser om tillgivenhet, humor, förtvivlan och smärta. Det är en enastående berättelse om ett barns och tonårings utsatthet och om hur det är att bli myndig i skuggan av ett trauma och hur det är att leva med efterverkningarna av syskonmisshandeln som vuxen.

Helén Varenius biografiska verk är uppdelat i två böcker som båda beskriver hennes uppväxt och erfarenhet av att ha blivit utsatt för syskonmisshandel i nästan 40 år. Dessutom innehåller del två även ett faktaavsnitt där läsaren får lära sig mer om hur syskonmisshandel kan gestalta sig och vilka tecken man som förälder eller närstående bör vara uppmärksam på. Men böckerna behandlar inte bara ämnet syskonmisshandel, utan de är också en detaljerad beskrivning av hur det kunde vara att växa upp i Västsverige på 1970- och 1980-talet: vilken musik det lyssnades på, vilka händelser som utspelade sig i omvärlden, och mycket mer.

Syskonmisshandel är något som man mycket sällan pratar om. Trots det tror jag att många med mig har hört – antingen i media eller från vänner och bekanta – om personer som på något sätt har utsatts för kränkningar från sina syskon. Varenius böcker bidrar med ett naket och ärligt perspektiv på vad syskonmisshandel faktiskt kan göra med den utsatta. Hennes skildring är en som jag – tyvärr – tror är långt ifrån unik.

Böckerna känns alltigenom mänskliga, äkta och drabbande. Skildringen är välskriven och gripande, och uppfyller definitivt sitt syfte med att belysa ämnet på ett starkt sätt. I och med att böckerna är biografiska, får handlingen ett annat djup och mening än om de vore skönlitterära. Jag kan inte annat än beundra författarens styrka – dels för att hon har tagit sig igenom så många år av misshandel, dels för att hon har orkat sätta sig ner och skriva en sådan lång och detaljerad redogörelse av sina upplevelser. Och dels också inte minst för att hon nu har bestämt sig för att ägna en del av sitt liv åt att försöka uppmärksamma ämnet och undervisa andra om det.

De här böckerna passar dig som 
– gillar att läsa biografiska romaner om drabbande livsöden
– är intresserad av olika typer av misshandelsproblematik
– själv har (eller känner någon som har) blivit utsatt för syskonmisshandel
– vill bli inspirerad av någon som har lyckats vända sitt liv, trots svåra förutsättningar.

Besök Helén Varenius hemsida genom att klicka HÄR. Där kan du bland annat hitta mer information om hennes författarskap och böcker.

Gratis rådgivning

Är du osäker på om din text behöver en korrekturläsning eller en språkgranskning? 

Är du intresserad av att förbättra ditt skrivande men vet inte riktigt hur?

kaitlyn-baker-422999-unsplash

Jag erbjuder gratis rådgivning av din text. Syftet är att ge dig några goda råd som kan hjälpa dig när du ska bestämma vilken typ av tjänst du vill beställa.

Skicka ett mejl till mig där du berättar lite om ditt skrivande och din text. Bifoga texten (max 10 sidor) som du vill att jag läser. Därefter återkommer jag med en bedömning av vilken tjänst som skulle passa dig bäst.

Mejlet skickar du till johanssonssprakkonsulteri@gmail.com

”Nästan en familj” – Eva-Lena Bjarneborg

NastanEnFamilj_omslag

Om ”Nästan en familj”:

I centrum av berättelsen står Petra, Jonas och Nova i Göteborg, var och en med komplicerade relationer. Mystiska händelser tränger sig på och det är omöjligt att förutse om de kommer att växa eller överskuggas av varandra när vardagen övergår i något annat.

”Nästan en familj” är en relations- och utvecklingsroman med psykologiskt djup och övernaturliga inslag. Läsaren kommer riktigt nära karaktärerna och dessa mystiska händelser i Göteborg.

Först och främst måste jag nämna hur roligt det är att boken utspelar sig i Göteborg, som ju av naturliga orsaker ligger mig varmt om hjärtat. Det är något särskilt med att läsa berättelser som utspelar sig nära ens egen verklighet, och Bjarneborg gör ett utmärkt jobb i sin gestaltning av staden och dess olika delar.

Boken är en blandning av många genrer – något som skulle kunna bli rörigt, men som i det här fallet verkligen fungerar över förväntan. Handlingen innehåller thrillermoment, såväl som perspektiv på karaktärernas psykologi och relationer. Utöver dessa komponenter behandlas även övernaturliga inslag på ett sätt som känns trovärdigt och som ger boken det där lilla extra.

Något som jag vill lyfta fram är hur väl texten flyter och hur levande den känns. Alltihop är välskrivet och formulerat med mycket värme. Det är omöjligt att inte ryckas med i handlingen och bry sig om karaktärerna som beskrivs noggrant och mänskligt. Här och var glimmar stråk av humor och träffsäkra beskrivningar som får mig som läsare att le. Det märks hur mycket arbete författaren har lagt ner på sitt verk, och det har verkligen lönat sig. ”Nästan en familj” är svår att lägga ifrån sig, och lätt att förlora sig i.

Den här boken passar dig som
– gillar relationsbaserade handlingar
– är ute efter en spännande thriller som inte utspelar sig ur polisens perspektiv
– är nyfiken på att läsa om övernaturliga saker som händer i en vardag som du kan relatera till
– vill läsa en välskriven berättelse som utspelar sig i Göteborg.

Klicka HÄR för att komma till författaren Eva-Lena Bjarneborgs hemsida. Där kan du (bland mycket annat) hitta information om hennes författarskap och köpa boken ”Nästan en familj”.

Sprid din bok!

För dig som publicerar en bok utan hjälp från ett förlag kan det vara svårt att nå ut till en stor publik. Jag har satt ihop tre tips som kan hjälpa dig att få din bok att ta plats och hitta nya läsare.

Skicka din bok till recensenter
neonbrand-570366-unsplash
Det finns en uppsjö av bokrecensenter på såväl bloggar som på Instagram och Facebook. Leta efter de som läser böcker inom samma genre som den du har skrivit, hör av dig till dem och erbjud dig att skicka ett ex av boken mot att de recenserar den på sina kanaler. Det kan bli dyrt att skicka många fysiska ex av boken, så se om det är okej att du skickar en digital version. Om recensenten inte är intresserad av att läsa hela boken, kanske hen åtminstone skulle vilja läsa ett första kapitel och dela med sig av sina åsikter kring din text.

Prata med ditt lokala bibliotek
michael-d-beckwith-575798-unsplash
Hör av dig till ditt bibliotek och fråga om du kan få komma och föreläsa om din bok. Det passar särskilt bra om din bok behandlar ett aktuellt ämne, eller något som tål att diskuteras. Kanske kan du få skapa ett event kring boken med högläsning, signering och frågestund? Om inte biblioteket är intresserade, kanske ett café eller en bokaffär i närheten kan vara det.

Använd sociala medier
rahul-chakraborty-460018-unsplash.jpg
Det sista tipset för den här gången är att utnyttja sociala medier för att sprida din bok. Skapa en Facebook-sida och ett Instagram-konto, kanske till och med en hemsida för ditt skrivande (det behöver inte vara dyrt alls). Prata med andra som skriver, engagera dig genom att gilla andras inlägg och kommentera sådant som du tycker är intressant. Om du har råd kan du använda dig av de olika marknadsföringsverktyg som Google, Facebook och Instagram erbjuder. Om du är duktig på foto eller rörlig bild kan du sätta ihop bildspel och trailrar för att få folk att bli intresserade av din bok. Bara fantasin sätter gränser!

”Udda & Utsatt” del 1 – Pauline Wågström

Om Udda & Utsatt:

Aaron, 14 och Jimmy, 17, bor ensamma med sin alkoholiserade och oberäkneliga pappa. De lyder hans minsta vink för att undvika problem, och de försöker hålla sig hemifrån så ofta de kan. Sommaren är slut och Aaron och Jimmy ska tillbaks till skolan. Aaron ska börja i en ny klass, fast besluten om att denna gång inte mista sin stora chans till kompisar och Jimmy ska börja i gymnasiet. Det dröjer inte länge förrän de båda stöter på nya bekantskaper och personer som på kort tid kommer att förändra hela deras liv, både på gott och ont.

Den här ungdomsboken kretsar kring ett gäng killar som alla bär på tunga och mörka hemligheter. Utan omsvep beskrivs teman som självskadebeteende, alkoholiserade föräldrar och hur det är att leva med en kronisk sjukdom, på ett sätt som är både gripande och drabbande.

Jag tror inte att man kan låta bli att känna sig berörd av den här boken. Som läsare tänker jag tillbaka på min egen tonårstid, och minns hur det var att behöva hantera såväl stora livsförändringar, som sådant som en vuxen kan se som bagateller. En bok som ”Udda & Utsatt” är omöjlig att inte identifiera sig med.

Något som jag tycker är värt att lyftas fram, är att handlingen kretsar kring tonårskillar och deras inre värld. Man får följa flera karaktärer och deras tankegångar, vilket ger en tillgång till fler än ett perspektiv på händelseförloppen. Det är också uppfriskande att få ta del av en text där känslolivet hos dessa killar tillåts komma fram så öppet, utan tillrättavisande pekpinnar som försöker få karaktärerna att trycka undan sina äkta känslor.

En sista sak som jag vill lyfta fram är något berättartekniskt. Karaktärerna i boken vänder sig explicit till sina läsare. Det är ett intressant sätt att dra in mottagaren i texten och göra hen en del av historien. Det får en också att fundera över om det i en senare del av bokserien kommer att avslöjas exakt vilken roll läsaren har (Är det verkligen karaktärerna som skriver ner sina upplevelser eller hur kan de vända sig till läsaren?).

Den här boken passar för dig som
– gillar relationsbaserade handlingar där stort fokus ligger på karaktärernas inre känsloliv
– tycker om ungdomsromaner
– vill läsa något som är gripande och naket
– letar efter en bok som behandlar tonårsångest ur ett killperspektiv.

Klicka HÄR för att komma till författaren Pauline Wågströms hemsida. Där kan du läsa mer om henne och också passa på att köpa såväl den här boken, som andra som hon har skrivit.

Tre självförtroendetips för skribenter

Jag tror att alla som skriver – vare sig det är på jobbet eller fritiden – ibland känner att självförtroendet inte finns där. Att känna sig som en dålig skribent kan minst sagt sätta käppar i hjulet för den kreativa processen. Här kommer därför tre tips på vad du kan göra när det känns som att du är sämst i världen på att skriva.

Skriv fritt i fem minuter

jr-korpa-771007-unsplash

Sätt dig ner, helst med papper och penna, och skriv fritt i fem minuter. Var noga med att sätta en timer på just fem minuter, och avsluta övningen därefter. Skriv det som först kommer upp i huvudet, även om det bara är ”jag kan inte skriva” eller ”det här är en värdelös uppgift”. Bry dig inte om stavning, interpunktion eller grammatik – skriv helt kravlöst. Den här texten kommer du aldrig att behöva visa någon: den är bara till för dig. Du kan bränna upp den efteråt om du vill. Övningen är befriande och leder till att du känner dig mer avslappnad inför att skriva.

Låt någon berömma din text

mark-adriane-259950-unsplash.jpg

Du är alltid din värsta kritiker. Du ser fel i din text som ingen annan skulle lägga märke till – på gott och ont. Oftast smyger dock alla de där guldkornen förbi utan att du uppmärksammar dem. Be därför någon att läsa en av dina texter (antingen en du håller på med just nu eller en du har varit nöjd med tidigare) och plocka ut fem bra saker med den. Det kan handla om alltifrån bra formuleringar, till ett välvalt namn för en karaktär. Var noga med att påpeka att du inte är ute efter konstruktiv kritik – det kan ni ta en annan gång.

Låt din text vila

annie-spratt-583418-unsplash.jpg

När man befinner sig mitt i en skrivprocess kan man ibland tveka på att det man håller på att skriva uppnår den nivå som man är ute efter. Det är naturligt att självförtroendet sviktar och att man blir trött på sin text och känner att den inte duger. Ibland är det bästa man kan göra att låta den vara i några dagar. Öppna inte dokumentet eller skrivboken. Läs inte igenom det du har skrivit. Sätt en tidsgräns för hur länge du ska ta paus från din text. Det kan vara alltifrån en dag till en månad. Om du känner att intresset svalnar och du inte vill fortsätta med texten: låt den vara på obestämd tid (om det inte är så att du har en deadline att nå). Du måste inte färdigställa alla texter du någonsin påbörjar. När du väl återgår till texten kommer du med allra största säkerhet att se på den med nya ögon och upptäcka nya aspekter av den.

Läser du dåliga böcker?

I dagens samhälle finns det ingen brist på litteratur. Det finns pappersböcker, e-böcker och ljudböcker. Det finns vackra specialutgåvor, billiga pocketvarianter och exemplar att läsa helt gratis på bibliotek. På grund av det stora utbudet, är det omöjligt att inte då och då komma i kontakt med en bok som inte riktigt motsvarar ens förväntningar. En dålig bok helt enkelt.

Och hur reagerar du då?

Jag lyssnade nyligen på ett avsnitt av podden Det nya svartaAvsnittet handlade om rage quits och gav flera exempel på böcker som hade kastats i väggar eller rivits sönder på grund av sin undermåliga kvalitet. Helt adekvata reaktioner, enligt min mening. Jag tror att vi alla kan relatera till frustrationen som kan uppstå när vi lägger tid på något som inte uppfyller våra förväntningar. Vi har ju trots allt en ganska kort tid här på jorden, och vem vill tillbringa den med att läsa dålig litteratur?

fredrick-kearney-jr-762719-unsplash.jpg

Men så har jag en liten (men sjukt irriterande) röst inom mig som ibland är mer högljudd än vad den borde vara. Den säger till mig att det inte är okej att inte slutföra något som man har påbörjat. Den rösten är en av tre anledningar till att jag nästan alltid läser färdigt, trots att jag inte är nöjd med det jag läser.

Anledning nummer två är att jag tror att jag kan lära mig något från dåliga böcker. I mitt yrke så både skriver jag en hel del själv, och dessutom arbetar jag med andra personers texter. Att läsa bra exempel på texter lär mig vad jag tycker om och vilka knep jag kan använda mig av för att förbättra mitt skrivande. Dåliga exempel lär mig vad jag ska undvika.

Den tredje anledningen handlar om stolthet. Jag tänker inte låta en dålig bok vinna över mig. Boken ska inte tro att den kan gömma sig bakom sin förmåga att irritera mig som läsare. No way. Jag ska banne mig visa den att jag inte ger upp så lätt!

Jag inser att jag är lite extrem. Att det inte är optimalt att slösa tid på att läsa sådant som man inte tycker om. Men jag tror också att man kan gå miste om viktiga lärdomar om man bara läser sådant som man vet att man tycker om. Huruvida du ska trasa sönder den där värdelösa romanen med vidriga kvinnoporträtt eller inte, beror nog på anledningen till varför du läser boken. Är det för en stunds underhållning? I så fall: släng den all världens väg. Är för att få erfarenhet och lära dig något om ditt eget skrivande? Då kanske det är värt att tvinga sig igenom tillräckligt av boken för att du ska kunna dra slutsatser om vad exakt du inte tycker om och varför.