Enkel biljett till blues – Tommy Lennartzon

Det här är en berättelse som handlar om en ung flicka – Angelika – som växer upp med sin alkoholiserade mamma. På grund av sina trassliga hemförhållanden, får Angelika vid femton års ålder nog och rymmer till Stockholm. Där förändras hennes liv och hon blir så småningom en firad sångerska. En stor del av handlingen utspelas på ett kafé där ett band bildas som så småningom slår igenom både i Sverige och i en stor del av övriga världen.

Enkel biljett till blues handlar som sagt om femtonåriga Angelika som en dag får nog av sina dåliga hemförhållanden och bestämmer sig för att rymma hemifrån. Hon hamnar i Stockholm där hon efter några om och men kommer i kontakt med syskonparet Linnea och Rolf som tycker synd om henne och bestämmer sig för att låta henne bo hos dem. Syskonen driver ett kafé där Angelika får hjälpa till, och det är också på det här kaféet som hennes sångkarriär tar fart. Utan att avslöja för mycket, är det även på kaféet som hon träffar Glenn – en kille som kommer att få stor betydelse i Angelikas liv.

Trots att boken faller in i genren ”feelgood”, behandlar den också en del tyngre teman. Som jag nämnde tidigare är Angelikas mamma alkoholist, och det är något som har stor påverkan på deras relation boken igenom. Boken skildrar också hur unga tjejer kan utnyttjas på olika sätt, vilket alltid (tyvärr) är ett mycket aktuellt och viktigt tema. Angelika har inte alltid direkt tur med killarna och männen som korsar hennes väg. Här vill jag också passa på att slänga in en liten varning: om du tycker att det är jobbigt att läsa om sexuella övergrepp och liknande så kan du behöva hoppa över några sidor här och var (det handlar inte om några särskilt grafiska gestaltningar, men jag vill ändå nämna det). Personligen är jag tacksam för de här tyngre delarna av boken. De ger djup till berättelsen och karaktärerna. En feelgood-bok som bara är positiv och ljus blir lätt platt och tråkig, men här finns det tillräckligt med mörker för att skapa en god balans i handlingen.

I slutändan är ändå Enkel biljett till blues en bok som man mår bra av att läsa. Här finns massor av musikreferenser, en riktigt fin kärlekshistoria och flera exempel på mänsklig godhet som väger upp för de tyngre delarna. Boken är skriven med värme, och som läsare gläder man sig åt hur karaktärerna utvecklas och hur saker och ting ordnar upp sig. Boken har ett relativt snabbt tempo och ganska korta kapitel, vilket gör den lättillgänglig och behaglig att läsa. En perfekt bok att läsa under en regnig höstdag, helt enkelt.

Boken passar för dig som
– vill läsa om en stark, ung tjej
– är sugen på en feelgood-roman som även innehåller lite allvarligare teman
– är musikintresserad (särskilt om du gillar blues)
– gillar fina kärlekshistorier.

Enkel biljett till blues kan du köpa som e-bok på Amazon eller lyssna på som ljudbok på Nextory.

Tre skönlitterära inledningstips

Att välja ett bra sätt att inleda sin berättelse på är A och O för att fånga läsaren och göra hen nyfiken på att läsa vidare. I det här inlägget bjuder jag på tre tips på hur du kan inleda din skönlitterära text.

In media res
En populär strategi för att fånga läsarens intresse och nyfikenhet är att kasta in hen direkt i händelsernas centrum. Knepet kallas för in media res, vilket på latin betyder just i händelsernas mitt.

Att utan omsvep börja mitt i dramatiken ger berättelsen en rivstart. Det är dock viktigt att tänka på att någon gång ge läsaren chans att komma ikapp händelserna för att förstå vad som har lett fram till berättelsens startpunkt.

Med en miljöbeskrivning
Vill du ge din läsare en lite lugnare start, kan du inleda din berättelse med att beskriva världen (eller rummet) som din huvudkaraktär befinner sig i. Det här är en strategi som lämpar sig bättre för längre romaner, än för korta noveller.

För att miljöbeskrivningen ska bli lyckad är det viktigt att du går från stort till smått. Inled till exempel med att beskriva huset som huvudkaraktären befinner sig i, fortsätt med rummet som hen står i och avsluta med att beskriva själva huvudpersonen. Akta dig dock för att skriva en för lång miljöbeskrivning i berättelsens inledning – det kan göra tempot för lågt.

Med en allmängiltig sanning
Ytterligare ett sätt att skapa intresse och nyfikenhet hos läsaren, är att låta berättelsens första mening gestalta en allmängiltig sanning. Det kan till exempel vara ett ordspråk: ”Kärlek börjar med bråk och slutar med barnvagn”, eller en slutsats om en företeelse: ”Dör man i hemmet så gör man det oftast i badrummet”.

En allmängiltig sanning måste inte nödvändigtvis vara objektivt sann (faktum är att det ofta blir mer intressant om den inte är det), men den behöver säga något om världen din berättelse utspelar sig i, eller karaktärerna du skriver om.

Använder du dig av någon av de här strategierna i ett skrivprojekt du håller på med just nu? Har du valt att inleda din berättelse på något annat sätt? Vilket?