Vid sidan av eller om?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar prepositionen av framför om efter uttrycket vid sidan. Så här blev resultatet:

Det är inte ofta som det blir ett helt oavgjort resultat! Det verkar som att uttrycket vid sidan av/om är lite av en vattendelare.

Både av och om är prepositioner. De flesta som har lärt sig ett annat språk vet kanske att just prepositioner en av de svåraste ordklasserna att lära sig använda rätt. Det beror till största delen på att användandet av prepositioner kan te sig helt ologiskt för såväl förstaspråkstalaren som inläraren. Det är svårt att förklara varför vissa prepositioner fungerar i vissa uttryck, men inte i andra. Kolla här till exempel:

Jag är i skolan. (Jag är en elev som befinner sig i skolan just nu.)
Jag är jobbet.
(Jag jobbar och befinner mig just nu på min arbetsplats.)

Om man byter ut i mot i den första meningen blir tolkningen inte riktigt densamma – på:et skulle då indikera att man befinner sig (ovan)på själva skolbyggnaden. Men i meningen under är den föredragna prepositionen. Att säga att man befinner sig i jobbet är inte idiomatiskt.

Det finns självklart vissa regler kring hur prepositioner ska användas, men långt ifrån tillräckligt många för att göra inlärningen av dem lätt. Oftast får man lära sig många av de vanligaste uttrycken utantill. Det är inte ovanligt att valet av preposition skiljer sig åt mellan olika språkanvändare. Så är det nämligen med exemplet från den här veckans omröstning. Det går lika bra att använda av som om i det här fallet, även om av är vanligare. Det finns dock ett undantag, nämligen när det inte kommer något annat ord efter prepositionen:

Jag pluggar heltid och arbetar vid sidan om.

Här måste om användas. När prepositionen däremot befinner sig mitt i en mening får du välja fritt mellan av och om.

Vilken preposition föredrar du i det här exemplet? Använder du olika i olika situationer?

Typ ba så irriterande

Att vi stör oss på andras språkbruk (såväl det talade som det skrivna) är allmänt känt. Av ren nyfikenhet frågade jag i går på Instagram om det är så att man även stör sig på det egna språkbruket.

De svar jag fick in tyder tydligt på att JA, det gör man.

Så vad är det vi stör oss på när det gäller det egna språkbruket?

Efter min lilla (och högst ovetenskapliga) undersökning, verkar det som att det är det talade språket som vi stör oss mest på. Ett överanvändande av diskurspartiklar som och typ, nämns flera gånger som ett återkommande irritationsmoment. Även urlakandet av uttryck som sjukt, och ett frekvent användande av förmodligen, nämns som sådant som stör oss.

Men låt oss fokusera på de där små, irriterande diskurspartiklarna en stund.

Diskurspartiklar (eller samtalspartiklar) är små ord som vi använder i framför allt talat språk för att modifiera det vi säger. Det är skillnad på att säga

Jag äter aldrig godis.
Den första Game of Thrones-säsongen är bra.

och att säga

Jag äter typ aldrig godis.
Den första Game of Thrones-säsongen är bra.

Att helt och hållet låta bli att använda de här småorden, skulle vara svårt. Förmodligen skulle vi bara ersätta dem med andra adverb eller adjektiv som känns lite ”finare” (alltså mer skriftspråkliga) att använda, och det skulle inte dröja länge innan de fick samma status som och typ.

En av orsakerna till att diskurspartiklar har så dåligt anseende, är att de märks tydligast i det talade språket. I skrivet språk har vi längre tid på oss att formulera det vi vill säga. Då hinner vi sortera bort de flesta så:na och typ:en, och ersätta dem med mer varierande synonymer. Och som vi alla vet, anses det skrivna språket vara normen – det är helt enkelt lite finare än det talade språket.

De här småorden har oförtjänt dåligt rykte. Känner du ändå att du skulle vilja minska ditt eget användande av typ eller , är mitt tips att försöka lägga till fler alternativ som du kan välja bland. Det är dock inte säkert att du hinner tänka på de där andra alternativen när du väl är mitt inne i en muntlig konversation med någon, så det bästa är kanske att försöka acceptera och inte vara så hård mot så:na och typ:en.

Vilken diskurspartikel använder du dig mest av? Skulle du vilja minska användandet? Varför?

Tre skrivtävlingar

I det här inlägget tipsar jag om tre skrivtävlingar som pågår just nu. Kanske är någon intressant för dig?

Bonnier Carlsens stora manustävling

Det här är tävlingen för dig som skriver kapitelböcker som riktar sig till barn som är mellan 7 och 12 år. Förstapriset är ett utgivningskontrakt och en prissumma på 100 000 kr. Andra- och tredjepristagaren får 25 000 kr vardera. Sista datum är 3 januari 2020, så än finns det en del tid kvar att slipa på den där perfekta berättelsen. För mer information, följ den här länken: Bonnier Carlsens stora manustävling.

Novelltävling med docktema hos Magic Frigren Press

I den här tävlingen kan du delta dels genom att skicka in en novell med docktema (max 15 000 tecken), dels genom att skicka in en konstnärlig framställning inom samma tema (upplösning: 330 DPI). Sista datum är 1 juli 2019. Följ den här länken för mer information: Novelltävling hos Magic Frigren Press.

Skrivarsidans dikttävling 2019

Temat för den här dikttävlingen är döden. Skriv en dikt eller prosadikt på max en A4-sida där du tolkar temat, och skicka in den senast 18 september 2019. Du tävlar om att få delta i diktantologin Revansch 2020, exemplar av antologin, och en prissumma på 500 kr. För mer information, följ den här länken: Skrivarsidans dikttävling 2019.

Är du sugen på att delta i någon av tävlingarna? Vilken?

Vad du SKA skriva på bokomslaget

Förra veckan frågade jag mina följare på Instagram vad de inte tycker om att läsa på ett bokomslag (klicka HÄR för att läsa förra veckans inlägg), och i går ställde jag den motsatta frågan. Jag fick inte lika många förslag den här gången, förmodligen på grund av att det ofta är enklare att peka ut det som är mindre bra, jämfört med det som är riktigt bra. I det här inlägget sammanfattar jag därför både mina följares tankar och mina egna kring bra bokomslagstexter.

Lämna något åt fantasin

Precis som jag nämnde i förra veckans inlägg, är det viktigt att inte avslöja för mycket om bokens handling i baksidestexten. Ditt uppdrag är att skapa intresse genom att sammanfatta kärnan av din bok på ett sätt som gör att den potentiella läsaren inte kan låta bli att dyka in bland sidorna. Om du skriver baksidestexten som en sammanfattning i en vetenskaplig uppsats (där man ju redogör för alla uppsatsens delar, även resultatet), finns det ingen anledning för någon att faktiskt öppna, läsa och köpa din bok.

Berätta vad andra tycker

När jag ställde frågan om vad som ska stå på ett bokomslag, var det flera som höll med om att de brukar läsa de små recensionerna som ofta finns med. I en värld full av läsval behöver vi någonting som kan hjälpa oss att skilja agnarna från vetet. Något som kan vara användbart är att ta del av andras åsikter kring boken man råkar vara intresserad av. Om många andra har tyckt om den, är chansen större att man själv också kommer att göra det. Var dock noga med att välja ut ett lite längre utdrag ur ett utlåtande än ”Boken var fantastisk!”. Det är viktigt att kunna motivera varför boken fick ett så gott betyg. 

Var unik

Som sagt är vår värld full av läsval. För att stå ut i mängden är det viktigt att försöka hitta ett eget, unikt uttryck som skapar nyfikenhet och lockar människor till din bok. Att skriva att din berättelse är ”en gripande och skakande skildring av ett barndomstrauma”, kommer inte att lämna ett avtryck hos personen som funderar på att läsa just din bok. Försök att vara kreativ och hitta på andra sätt att beskriva ditt verk.

Vad tycker du är viktigast att få med på ett bokomslag?

Vad du INTE ska skriva på bokomslaget

Det är inte helt lätt att veta vad som borde stå på omslaget till ens nya bok. Av ren nyfikenhet frågade jag igår på Instagram och Facebook vad mina följare tycker att det inte ska stå. Här följer en liten sammanfattning av de synpunkter som kom in.

Avslöja inte för mycket

Baksidestexter är svåra att skriva. De ska innehålla tillräckligt mycket information för att skapa intresse hos läsaren och ge hen ett hum om vad boken kommer att handla om, men de får absolut inte avslöja för mycket. Om man kan läsa sig till hur boken kommer att sluta innan man ens har öppnat den, är baksidestexten för utförlig.

Glöm inte formgivningen …

När du väl har kommit fram till hur mycket du ska skriva på omslaget (lagom är bäst – inte för mycket och inte för lite), är det viktigt att du ser till att den grafiska utformningen är så fulländad den kan bli. Som Solibris Publishers på Instagram uttryckte det: ”Banala omslag är en styggelse”.

… eller korrekturläsningen

Sist men inte minst är det också viktigt att vara noga med att inga små slarvfel förekommer på det färdiga omslaget. Särskrivningar, stavfel och grammatiska konstigheter kan förstöra intrycket av bokomslaget – hur fantastiskt det än ser ut rent grafiskt.

Håller du med? Skulle du vilja lägga till någon punkt?

Veckans förbättring

För ett tag sedan brukade jag en gång i veckan lägga ut en liten text i behov av språkkonsultande på min Instagram. Tillsammans med texten visade jag även ett redigeringsförslag och ett skrivtips. De här inläggen var ganska populära, men av olika anledningar tog jag en paus från att skapa dem.

Tills nu.

Nu är Veckans förbättring tillbaka, men i lite annan form. I stället för endast ett inlägg på Instagram, kommer du som följer bloggen att kunna få lite extra information här. Förhoppningsvis får du som läser lite inspiration till att förbättra ditt eget skrivande.

Tips! Skriv det viktigaste först. Fundera över vilken information som du tror att din läsare vill få reda på först, och underlätta för hen genom att ge den så tidigt som möjligt i texten.

Hade du velat ändra något annat med den här annonsen? Vad och hur?

Tre inledningstips för sakprosa

Förra veckan skrev jag ett inlägg om hur du kan inleda en skönlitterär text (läs om det HÄR), och i dag tänkte jag ge tre tips som lämpar sig bättre för sakprosa.

Skriv det viktigaste först
Om du skriver en text där du delger din läsare någon typ av beslut (vanligt inom myndigheter) eller resultat (ofta inom sjukvården), är det klokt att inleda din text med just beslutet eller resultatet. Läsaren har förmodligen väntat på att få läsa den här texten, och är kanske lite nervös eller stressad när hen får tillgång till den. Att då ha beslutet sist – eller ännu värre: någonstans mitt i texten – är bara onödigt. Servera det först för att underlätta för din läsare.

Sammanfatta innehållet
I långa, informerande och redogörande texter är det bra att inleda med en sammanfattning av innehållet. Det här är vanligt i till exempel akademiska uppsatser. Strategin används för att snabbt ge läsaren ett hum om vad hen kan förvänta sig av texten och dess innehåll. På så sätt hittar rätt text lättare till rätt läsare.

Välj en bra rubrik
Många sakprosatexter innehåller och inleds med någon form av rubrik. Rubriker använder man för informera läsaren om vad hen kan förvänta sig av antingen texten som helhet, eller avsnittet som följer. Var noga med hur du utformar dina rubriker. Undvik till exempel att vara för generell – det är ju meningen att du med din rubrik ska leda läsaren vidare och ge hen lite förförståelse kring vad som kommer härnäst. Bra rubriker får gärna innehålla verb (Välj en bra rubrik i stället för En bra rubrik).

Hur inleder du dina sakprosatexter?

Tre skönlitterära inledningstips

Att välja ett bra sätt att inleda sin berättelse på är A och O för att fånga läsaren och göra hen nyfiken på att läsa vidare. I det här inlägget bjuder jag på tre tips på hur du kan inleda din skönlitterära text.

In media res
En populär strategi för att fånga läsarens intresse och nyfikenhet är att kasta in hen direkt i händelsernas centrum. Knepet kallas för in media res, vilket på latin betyder just i händelsernas mitt.

Att utan omsvep börja mitt i dramatiken ger berättelsen en rivstart. Det är dock viktigt att tänka på att någon gång ge läsaren chans att komma ikapp händelserna för att förstå vad som har lett fram till berättelsens startpunkt.

Med en miljöbeskrivning
Vill du ge din läsare en lite lugnare start, kan du inleda din berättelse med att beskriva världen (eller rummet) som din huvudkaraktär befinner sig i. Det här är en strategi som lämpar sig bättre för längre romaner, än för korta noveller.

För att miljöbeskrivningen ska bli lyckad är det viktigt att du går från stort till smått. Inled till exempel med att beskriva huset som huvudkaraktären befinner sig i, fortsätt med rummet som hen står i och avsluta med att beskriva själva huvudpersonen. Akta dig dock för att skriva en för lång miljöbeskrivning i berättelsens inledning – det kan göra tempot för lågt.

Med en allmängiltig sanning
Ytterligare ett sätt att skapa intresse och nyfikenhet hos läsaren, är att låta berättelsens första mening gestalta en allmängiltig sanning. Det kan till exempel vara ett ordspråk: ”Kärlek börjar med bråk och slutar med barnvagn”, eller en slutsats om en företeelse: ”Dör man i hemmet så gör man det oftast i badrummet”.

En allmängiltig sanning måste inte nödvändigtvis vara objektivt sann (faktum är att det ofta blir mer intressant om den inte är det), men den behöver säga något om världen din berättelse utspelar sig i, eller karaktärerna du skriver om.

Använder du dig av någon av de här strategierna i ett skrivprojekt du håller på med just nu? Har du valt att inleda din berättelse på något annat sätt? Vilket?

3 tips för bättre stycken

För att en text ska flyta på bra är det viktigt att styckeindelningen fungerar. Här kommer därför tre tips på hur du styckeindelar en text på bästa sätt.

Styckenas längd
Hur långa styckena kan och ska vara beror delvis på i vilken kanal din text ska publiceras. Generellt sett är styckena oftast längre i tryckta texter (som böcker och liknande) och kortare i texter som läs på nätet (till exempel i sociala medier).

En annan faktor som spelar in när du bedömer hur långa dina stycken ska vara är textens innehåll. Nyhetsartiklar har som regel korta stycken, medan vetenskapliga och utredande texter har längre.

Självständiga stycken
Det kan vara svårt att bedöma hur långt ett stycke ska vara, trots att man vet i vilken kanal texten ska publiceras och inom vilken genre man skriver. En bra tumregel är att varje stycke ska innehålla en tanke. Det är dags att starta ett nytt stycke när du till exempel börjar skriva om ett nytt argument, en ny händelse eller en annan tid.

Varje stycke ska kunna stå för sig självt (det finns självklart undantag, särskilt när det kommer till skönlitterära texter). Styckena ska kunna flyttas runt i texten utan att dess innebörd ändras. Det innebär till exempel att du helst ska undvika att inleda ett nytt stycke med ett pronomen som syftar tillbaka på stycket innan. Med det sagt är det dock viktigt att styckena förhåller sig logiskt till varandra, att de kommer i rätt ordning och skapar en struktur i texten som gör den enklare att läsa och förstå.

Markera rätt
Stycken markeras antingen med blankrad eller med indrag – inte med båda. Blankrad används oftast för texter som publiceras på nätet eller i formella dokument, och indrag används oftast i texter som ska publiceras på papper (som böcker, tidningsartiklar, etcetera).

Om du markerar dina stycken med indrag är det viktigt att komma ihåg att du inte ska göra indrag direkt efter rubriker, tabeller eller punktuppställningar.

Har du några tips på hur man styckeindelar en text på bästa sätt?

3 tips inför muntliga föredrag

Jag är säker på att jag inte är ensam om att känna mig lite nervös innan det är dags för ett muntlig framförande av någon sort. Därför tänkte jag dela med mig av tre tips som kan underlätta för dig när du till exempel ska redovisa något, hålla ett tal, eller informera en grupp om något.

Öva, öva, öva
Det första jag vill tipsa om är att öva ordentligt. Skriv ett talmanus (mer om det i nästa tips) och gå igenom det tills du är så trött på det att du inte vill se det mer. Försök också att hitta en publik som du kan öva inför (kanske din partner, familj, vänner eller kolleger?).

Om du ska hålla i en lång redovisning (eller en föreläsning eller liknande), och det tar lång tid att gå igenom manuset från början till slut, så kan du dela upp det i mindre delar som du övar på var och en för sig. Se bara till att du vid ett par tillfällen tar dig tid att gå igenom hela manuset på en gång.

Skriv-som-du-pratar-manus
Det finns många olika sätt att skriva talmanus på. Oftast brukar man rekommendera att manuset består av stolpar och stödord, snarare än en fullständig text, men jag tycker att det viktigaste är att du känner dig bekväm med ditt manus. Kanske funkar det bäst för dig att först utgå från ett fullständigt manus med varje liten mening nedskriven, för att sedan skriva om och bara behålla stolpar och stödord.

Något som jag däremot tycker att du absolut ska göra är att skriva ditt manus såsom du faktiskt pratar. Det är inte uppsats du skriver nu, utan ett talmanus. Skriver du för formellt och skriftspråkligt kommer presentationen att bli stel och jobbig att lyssna på. Testa dig fram för att hitta en stil som fungerar för situationen.

Sätt dina egna krav och mål
Du kommer att ha olika krav på dig inför ditt framförande, kanske måste du till exempel uppfylla vissa betygskriterier. Den här typen av formella krav för talsituationen är tyvärr svåra att påverka, så se därför till att du vet vilka kraven är och att du under dina förberedelser försöker utforma din presentation så att de uppfylls.

Något du däremot kan påverka är de krav du ställer på dig själv. Om du vet med dig att du har svårt för att hålla i muntliga presentationer och att du bli väldigt nervös innan, så är det mer än bra nog att du ens dyker upp och genomför ditt föredrag. Skriv en lista över mål som du vill uppfylla i och med ditt framförande och utforma dem så att de är realistiska för dig. Bocka av de mål du uppfyllde efter föredraget och spara resten till nästa tillfälle. Får du kommentarer om att du inte kunde hela presentationen utantill, eller att du borde ha haft mer ögonkontakt med publiken? Okej, ta med dig det till nästa talsituation, men låt det inte omintetgöra de krav och mål som du själv satte innan och som du faktiskt klarade av och uppfyllde.

Hur förbereder du dig inför ett muntligt framförande? Har du några tips du vill dela med dig av?