I går lade jag ut min andra onsdagsomröstning på Instagram. Den här gången lät jag mina följare rösta på om de tycker att man fattar ett beslut eller tar ett beslut. Så här blev resultatet.
Jag måste erkänna att jag är förvånad. Jag trodde att de flesta skulle rösta på alternativ 2. För mig är ordet beslut starkt förknippat med ordet fatta. Man gör ett val, och man fattar ett beslut. Det känns konstigt att säga att man tar ett beslut. Men det kanske är jag som är omodern?
Ur klarspråkssynpunkt kan jag förstå varför man väljer ta framför fatta. Ta är rent grafiskt ett kortare ord, och jag vågar gissa att det förekommer mer frekvent i de flestas språk än vad fatta gör (åtminstone i den här betydelsen).
Det är inte något som jag direkt har tänkt på tidigare, men i ett bokmanus jag korrekturläste nyligen förekom uttrycket ta beslut så ofta att jag började tveka på vad som är vanligast nu för tiden. Och om nu uttrycket har förändrats, så vill jag understryka att jag inte är emot det. Förnyelse av språket är bra, nyttigt och ofrånkomligt. Dessutom borde man glädjas över att få fler alternativ att välja mellan.
Det verkar förresten som att andra uttryck som förr skrevs med fatta, nu har bytts ut mot ta. Till exempel fatta eld och fatta tag i, som har blivit till ta eld och ta tag i (även om att ta tag i något inte behöver ha samma betydelse som att fatta tag i något).
Johanssons språkkonsulteri 
Ta/fatta beslut
Tycker själv att fatta låter bäst. Försöker använda det.
Läste precis ut boken Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén. Boken gavs ut 1842. Språket är ålderdomligt och mycket poetiskt och uttrycksfullt. Ibland används ord annorlunda än idag. En betydelseförskjutning har inträffat. Så är det ju med språk – det ändras. Det som förvånade mig var att författarinnan alltid använde ”ta beslut”, aldrig ”fatta beslut”! Kan det möjligen vara inflytande från norskan? Hon växte ju upp i Strömstad. Boken är heller inte skriven på dialekt.
Spännande detta med språk.
Hälsningar Barbro Larsson
GillaGilla
Vilken intressant betraktelse! Jag vet inte riktigt vad det kan bero på i det här fallet, men influenser från närliggande språk är ofta möjliga. Efter att ha undersökt saken lite närmare såg jag att det faktiskt finns belägg för att ”ta” (taga) har använts tillsammans med ”beslut” sedan åtminstone 1700-talet. Kanske är det helt enkelt bara så att Emelie föredrog detta verb framför ”fatta” i kombination med ”beslut”.
Och visst är det spännande med språk! 🙂
GillaGilla