Vad skulle din svensk(a)lärare säga?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar svenskalärare framför svensklärare. Så här blev resultatet:

Med tanke på hur många gånger jag har hört folk bli tillrättavisade när de säger eller skriver svenskalärare, är jag förvånad över att just det alternativet gick vinnande ur den här omröstningen. Okej, det är knappast en jordskredsseger vi pratar om, men ändå.

Jag har uppfattat det som att huruvida man låter a:et stå kvar eller inte i den här sammansättningen, är lite av en vattendelare. Vad kan det bero på?

Det handlar – som så många gånger – om tanken på att de grammatikmönster som har funnits med oss i språket under längst tid är de som anses vara ”bättre” eller ”mer korrekta” än de som har dykt upp under senare tid. Argumentet att ”det här är rätt, för så har det alltid varit” kan ofta kännas lockande att ta till. Ibland är den här tankegången till och med den enda anledningen till att något anses vara ”rättare” än något annat . Den här gången är dock det nyare grammatiska mönstret ungefär tvåhundra år gammalt, så man tycker ju att vi borde haft tid att vänja oss.

Enligt det gamla mönstret för hur vi sätter ihop substantiv där förledet slutar på -a, försvinner vokalen vid sammansättningen. Det heter ju som bekant

fickpengar, flicknamn och skolledning

och inte

fickapengar, flickanamn och skolaledning.

Under de senaste tvåhundra åren har det dock skett en förändring i språket. Ingen skulle drömma om att säga

datspel, pizzrestaurang och villtomt

i stället för

dataspel, pizzarestaurang och villatomt,

trots att det är så det borde heta om vi gick efter det klassiska, grammatiska mönstret.

De flesta substantiv som i dag får behålla sina a:n är lånord, men det nya mönstret har börjat smitta av sig på sammansättningar med betydligt äldre ord som förled – som svenskalärare till exempel. Eftersom vi har gått från att ha en enda variant till att nu ha två att välja på, tycker många att det äldre alternativet är lite finare och lite mer korrekt än det yngre. Svenskalärare anses därför vara vardagligare än svensklärare, och skriver du en formell text är det det sistnämnda alternativet som rekommenderas. Men i de allra flesta situationer går det alldeles utmärkt att välja att säga och skriva med eller utan slutvokal.

Hur skriver och säger du? Varför?

Kollego(e?)rnas revolution

I går frågade jag på Instagram om du som följer mig om du hellre använder pluralformen kollegor än konkurrenten kolleger. Resultatet ser ut som följer:

img_4845.jpg

Snacka om en övervägande majoritet för alternativ 1! Jag trodde att resultatet skulle vara jämnare, kanske till och med väga tyngre för för alternativ 2 än 1. Men tänk så fel man kan ha.

En liten Google-djupdykning visar dessutom att det har skett en smärre revolution när det kommer till pluralformen av kollega. Många med mig har nog fått lära sig att kollegor inte är riktigt lika rätt som kolleger. Det beror på att man länge har ansett den senare böjningen ligga närmare ordets ursprungsböjning i latinet (kollegæ), medan kollegor följer ett svenskt pluralmönster (gata–gator, kula–kulor, etc.). Därför har det florerat en uppfattning kring att det är mer bildat att skriva kolleger än kollegor. 

Men på senare år har förhållandet mellan de båda formerna förändrats. Söker man på ordet kollega i SAOL 13 anges pluralformen kolleger som den form som föredras framför kollegor. Redan i SAOL 14 är det tvärtom – nu föredras i stället kollegor framför kolleger. 

Båda formerna är dock korrekta, och du väljer själv vilken du vill använda (hurra för valfrihet!). Det viktigaste är att du är konsekvent i din användning och inte blandar formerna (åtminstone inte inom samma text).

 

Vilken av formerna föredrar du? Varför?

 

Lös eller lyste?

Gårdagens omröstning på Instagram handlade om lös och lyste, två olika preteritumformer av verbet lysa. Jag var nyfiken på att se vilket alternativ som var mest populärt, och så här blev resultatet:

IMG_4828

Jag hade på känn att lyste skulle vara populärare än lös, men inte att skillnaden skulle vara så stor. Min hypotes var också att valet av preteritumform skulle bero på vilken dialekt man talar. Det verkar som att den här teorin har ganska starkt stöd om man ser till Google-resultat och samtal med följare som röstade i min omröstning. Som göteborgare känns det naturligast att använda lyste i stället för lös, men för en av mina följare som kommer från Örebro, fanns det något som lockade i varianten lös.

Så hur ska det egentligen vara då? Ska man tro SAOL (och det tycker jag att man ska) anges lyste först som preteritumform, och lös följer som en provinsiell variation. Det innebär att lös absolut finns och används, men att formen är dialektal och typisk för särskilda områden i landet.

Skärmavbild_2018-11-01_kl__08_09_08

Det är alltså inte fel att säga lös, men det är bra att vara medveten om att den vanligaste formen är lyste och att det också är den formen som oftast förekommer i skrift. Det är ganska rimligt att anta att en läsare som inte kommer från ett område i Sverige där lös är den vanligaste formen, kan reagera (möjligtvis skeptiskt) om du skriver det i stället för lyste.

 

Vilken form föredrar du? Och vilken dialekt talar du?

Lär känna din mottagare

För att skriva en så bra text som möjligt är det viktigt att du vet vem din läsare är. I det här inlägget får du tips på några faktorer som är viktiga att fundera kring.

Antal
timon-studler-63413-unsplash
Riktar sig din text till en person, en liten grupp eller en större grupp? Att veta hur många personer du skriver till är avgörande för vilken ton du bör använda dig av. Generellt gäller regeln ju fler mottagare, desto formellare ton.

Sammansättning
rawpixel-651335-unsplash
Vilken typ av mottagare skriver du för? Hur gamla är dina läsare? Går de i skolan eller arbetar de? Har de en annan kulturell eller språklig bakgrund än du? Allt det här är viktigt att ta reda på innan du börjar skriva din text. Samtliga faktorer kan påverka hur du bör tilltala dina läsare, hur mycket information som är nödvändig och hur informationen ska paketeras. Om mottagargruppen innehåller en bred sammansättning av individer med vitt skilda bakgrunder, är det klokt att tänka sig att du riktar din text till den som behöver mest stöd från dig som skribent. Förklara hellre för mycket, än för lite. Använd hellre raka och enkla formuleringar, än ålderdomliga och krångliga.

Kunskaper
sharon-mccutcheon-532782-unsplash

Hur mycket förkunskap har din mottagare om ämnet du skriver om? Det här hör ihop med den föregående punkten, och ligger till grund för hur mycket information du behöver inkludera i din text, och på vilket sätt den bör formuleras. Ju mindre mottagaren vet om ämnet, desto viktigare är det att du förklarar svåra begrepp och är noggrann med vilken disposition din text har (i vilken ordning du presenterar vilken information).

Attityder
gem-lauris-rk-606993-unsplash
Hur tror du att din mottagare känner inför textens ämne, situationen texten förekommer i, och dig som skribent? Tror du att din läsare är negativt inställd till dig som avsändare (till exempel för att hen tidigare fått avslag på sin ansökan, eller för att ni tidigare har haft dålig stämning mellan er), eller är hen vänligt inställd (till exempel för att ni tidigare har haft god kommunikation, eller för att hen har ett intresse för textens ämne)? Att hålla god ton är oftast en fördel (framför allt när du företräder din arbetsplats), och absolut nödvändigt om läsarens inställning redan är negativ till dig som avsändare.

 

Skulle du vilja tillägga något? Finns det något annat du skulle vilja veta om din mottagare för att kunna skriva en bättre text?

 

Istället i stället för i stället?

Gårdagens omröstning på Instagram handlade om istället eller i stället. Alltså: om man föredrar att skriva ihop uttrycket eller inte. Så här såg resultatet ut:

IMG_4775

Återigen måste jag medge att jag är lite förvånad över resultatet. Jag brukade själv alltid skriva ihop istället, ända tills jag började plugga svenska på universitetet. Då märkte jag att det verkade som om det fanns en tyst överenskommelse om att uttrycket skulle skrivas isär, och därför började skriva så utan att egentligen reflektera över varför. I den värld jag rör mig i – bland andra språkkonsulter och språkvetare – ser man nästan aldrig varianten istället.

Enligt Språkrådet kan man skriva på båda sätten, men de rekommenderar i stället. Varför? Jo, för att betoningen ligger på det andra ordet i uttrycket, alltså stället. Hade betoningen legat på i, skulle hopskrivning rekommenderas. Den som vill läsa mer om vad Språkrådet anser, kan följa den här länken: Frågelådan – uttryck med preposition.

Hur kommer det sig då att så många föredrar istället? Jag tror att det beror på det utbredda hatet mot särskrivningar. Särskrivningar är något som sticker i ögonen på de allra flesta, och många har nog börjar hyperkorrigera (alltså, börjat skriva isär där det egentligen ska skrivas ihop). Frågan är om vi känner likadant inför liknande uttryck som idag/i dag och iväg/i väg?

 

Vad föredrar du och varför?

Fatta ett beslut! Eller?

I går lade jag ut min andra onsdagsomröstning på Instagram. Den här gången lät jag mina följare rösta på om de tycker att man fattar ett beslut eller tar ett beslut. Så här blev resultatet.

IMG_4752

Jag måste erkänna att jag är förvånad. Jag trodde att de flesta skulle rösta på alternativ 2. För mig är ordet beslut starkt förknippat med ordet fatta. Man gör ett val, och man fattar ett beslut. Det känns konstigt att säga att man tar ett beslut. Men det kanske är jag som är omodern?

Ur klarspråkssynpunkt kan jag förstå varför man väljer ta framför fatta. Ta är rent grafiskt ett kortare ord, och jag vågar gissa att det förekommer mer frekvent i de flestas språk än vad fatta gör (åtminstone i den här betydelsen).

Det är inte något som jag direkt har tänkt på tidigare, men i ett bokmanus jag korrekturläste nyligen förekom uttrycket ta beslut så ofta att jag började tveka på vad som är vanligast nu för tiden. Och om nu uttrycket har förändrats, så vill jag understryka att jag inte är emot det. Förnyelse av språket är bra, nyttigt och ofrånkomligt. Dessutom borde man glädjas över att få fler alternativ att välja mellan.

Det verkar förresten som att andra uttryck som förr skrevs med fatta, nu har bytts ut mot ta. Till exempel fatta eld och fatta tag i, som har blivit till ta eld och ta tag i (även om att ta tag i något inte behöver ha samma betydelse som att fatta tag i något).

Hur upplever du det? Är det fortfarande vanligast att fatta beslut? Spelar det någon roll?

Lär dig skriva klarspråk!

Som har jag nämnt tidigare ska jag ha en inspirationsföreläsning om klarspråk på Frölunda kulturhus den 3 oktober. Veckan efter drar jag igång en klarspråksskrivkurs för dig som är nyfiken på hur man kan göra praktiskt för att skriva lite mer klarspråkigt. Jag kommer att ge dig handfasta tips på hur du ska tänka för att skriva så bra texter som möjligt för dina mottagare.

Kursen passar för alla som vill utveckla sitt skrivande – inte bara för myndighetsanställda eller andra som kanske har hört talas om klarspråk tidigare. Är du nyfiken på hur du kan skriva vårdat, enkelt och begripligt, är den här skrivkursen definitivt för dig.

Kursen är uppdelad i tre tillfällen á två timmar, varannan lördag (med start 13/10) klockan 13.00–15.00 på Frölunda kulturhus. Självklart bjuds det på fika!

Här nedan kommer lite mer information direkt från Frölunda kulturhus.

Skärmavbild_2018-09-14_kl__09_59_11

 

Skicka iväg alltså ett mejl till johanssonssprakkonsulteri@gmail.com för att ställa frågor eller anmäla dig till kursen. Jag hoppas att vi ses!

Engelska rubriker för svenskt innehåll

En rubrik eller titel – vare sig den kröner en tidningsartikel, en bok eller en vlogg – har som uppgift att beskriva innehållet som följer efter den. Det kan göras på varierande sätt, och med varierande resultat. Den bästa typen av rubriker brukar vara den som består av fler än ett ord och som ger mottagaren en möjlighet att skapa sig en (rättvisande) bild av den information som hen kan förvänta sig att få ta del av.

Här om dagen när jag surfade runt på YouTube lade jag märke till något som jag inte har uppmärksammat tidigare: en svensk YouTuber som skrev en av sina videotitlar på engelska. I själva videon pratar hon på svenska, så innehållet strider klart mot rubriken.

Eftersom jag länge både har drillats i och förespråkat klarspråk – där tydlighet och samband är två starka ledord – fascinerades jag av valet av språk i titeln. Som sagt strider det mot innehållet, men hur mycket kan det egentligen påverka mottagaren?

Skärmavbild_2018-09-12_kl__09_49_22

I det här specifika fallet handlar videon om att Misslisibell gör en utmaning (eller challenge som det ju oftare heter även bland svenskar på YouTube) där hon använder målarfärg i stället för smink. Kan man engelska (även knapphändigt) så förstår man helt klart det från rubriken – så långt inga konstigheter.

Man skulle kunna störa sig på valet av engelska och hävda att det beror på att svenskan anses vara tråkig och på utdöende. Kanske skulle man till och med kunna skylla det på den yngre generationen och dess förkastliga språkanvändning (Obs! inte min egen åsikt!).

Men det där med engelska titlar för svenskt innehåll är inte unikt för YouTube eller ens videon som genre. Det finns bland annat en uppsjö av böcker med engelska titlar (t.ex. Fight club, Orange is the new black och Gone girl), som säkert har fått behålla sitt engelska namn för att de redan var så etablerade när de översattes att en svensk titel skulle kunna vilseleda den potentiella läsaren.

 

För övrigt kan en engelsk titel locka många fler mottagare än en svensk, eftersom det helt enkelt finns fler personer som pratar engelska än svenska. Och när det rör sig om en video på YouTube där någon byter ut smink mot målarfärg, är kanske inte språket avgörande för att man som tittare ska kunna ta till sig innehållet och uppskatta det.

Trots att engelska titlar verkar vara relativt ofarliga, vill jag ändå höja en varningens finger (för det ska man ju göra som språkkonsult): använd engelska för all del, men tänk efter först. Är ditt innehåll av stor vikt och på svenska? Då passar kanske en svensk titel bättre. Är dina mottagare främst endast svenskspråkiga (ovanligt, men möjligt!), så kanske du borde skippa engelskan. Och var medveten om att en missvisande titel kan göra din mottagare irriterad – har hen förväntat sig att se en video på engelska och språket i stället är svenska, kan resultatet bli att hen snabbt som tusan klickar sig bort.

Men som sagt finns det definitivt situationer när engelska fungerar lika bra – eller kanske bättre än – svenska.

Vad tycker du om engelska titlar för svenskt innehåll? Störande, kreativt, bra, dåligt?

Erbjudande: delbetalning

Har du en längre text som behöver korrekturläsas, men inte tillräckligt med cash just nu?

Inga problem!

Jag erbjuder nu delbetalning på alla köp över 1 000 kr (inkl. moms). Säg bara till när du beställer, så ordnar jag resten!

coins-currency-investment-insurance

 

 

Villkor för delbetalning: Summan av beställningen måste uppgå till minst 1 000 kr (inkl. moms). Hela kostnaden ska betalas inom fyra månader efter köpet, om inte summan överstiger 15 000 kr (inkl. moms).

Gratis klarspråksföreläsning!

På onsdagen den 3 oktober klockan 18.00–19.00 på Frölundas bibliotek kommer jag att hålla i en föreläsning om grunderna inom klarspråk. Föreläsningen riktar sig till alla som är nyfikna på att lära sig lite mer om varför man ska skriva begripliga texter och hur man går till väga. Det är självklart gratis!

0001