Konflikternas tid – Mattias Lönnqvist

OBS! Konflikternas tid är bok två i Oldenasagan, så recensionen nedan kan innehålla spoilers för den första boken. Bok ett, Den mörka portalen, har jag recenserat här: Den mörka portalen – Mattias Lönnqvist.

Ella är på väg tillbaka, glad över att de till slut räddat Wasas syster. Men räddningsaktionen ledde till att Marmat befriade den magiker som skapade splittring och krig för femhundra år sedan.

I huvudstaden studerar Tirandim i kyrkans skola och njuter av att hon hittat både vänskap och kärlek. Föga anar hon att en fiende på andra sidan havet närmar sig och snart kastar in dem alla i kaos och konflikter.

Som sagt är Konflikternas tid alltså del två i Oldenasagan, och den bibehåller samma spänning och ger samma fina läsupplevelse som föregångaren Den mörka portalen. Handlingen kretsar fortfarande kring och utspelar sig huvudsakligen i landet Oldena, även om vi nu också får bekanta oss lite med grannlandet Wakari. Huvudkaraktärerna är fortfarande Ella, Marmat och Tirandim: tre ungdomar som på olika sätt spelar en stor roll i de konflikter som bokens titel hintar om. Något som gör den här berättelsen så läsvärd, är att samtliga karaktärer (inte bara huvudkaraktärerna, utan även bikaraktärer som Sofyn och Risurra) känns realistiska och mångdimensionella. De både utför hjältemodiga handlingar och begår ödesdigra misstag, samt tampas med såväl banala som allvarliga problem, precis som vilken verklig människa som helst (även om de flesta av oss knappast har hela världens öde på våra axlar så där till vardags).

Världen är inte särskilt skonsam mot karaktärerna, men de prövningar som de utsätts för gör att de utvecklas under berättelsens gång (som välskrivna karaktärer ska göra). Alla utvecklas inte nödvändigtvis i en positiv riktning, vilket bäddar för en mer dynamisk berättelse. Enligt min mening är det inte så intressant att enbart läsa om hjältar som blir mer hjältemodiga, oftast är det mer spännande när saker och ting går åt helsike (och det gör de).

Något annat som höjer kvaliteten är berättelsens detaljrikedom. Jag nämnde det här även i min recension av Den mörka portalen, men det tål att nämnas igen. Oldena skiljer sig så klart markant från den värld vi lever i till vardags, men det finns också mycket som man känner igen. Många vardagliga företeelser har fått nya namn och dessa hjälper till att skapa en speciell atmosfär (dessutom är det kul att fundera på vilka begrepp/företeelser som menas, vissa är mer självklara än andra).

Sammanfattningsvis är Konflikternas tid en välskriven, detaljrik och absolut läsvärd fortsättning av Den mörka portalen. Det är en fantasybok som lyckas behandla klassiska teman som hämnd, magi vs. religion samt kampen mellan gott och ont på ett sätt som inte känns förlegat, utan snarare nytt och fräscht – mycket tack vare att karaktärerna tillåts vara annorlunda och normbrytande på ett sätt som inte känns krystat.

Boken passar för dig som
– gillar fantasygenren
– vill läsa en bok med realistiska karaktärer som utvecklas under berättelsens gång
– är ute efter en ungdomsbok som även passar äldre läsare
– vill läsa något spännande och engagerande.

Konflikternas tid finns att köpa både i pappersutgåva och som e-bok på bland annat Bokus.

Maktens tiaror – Sandra Petojevic

Om Maktens tiaror (del 1 – Bortom Eldravinen):

Kung Zakastvur och hans två grymma kusiner regerar över riket Erkelzaar med järnhand, men barden Targan organiserar ett uppror. Piri blir vän med furstinnan Fenestra och tillsammans ger de sig iväg på äventyr för att finna Visdomens nyckel som ska rädda Piris lillebror, men färden blir mycket lång och mödosam. Furst Nikoforaz vill söka efter en av maktens tiaror, men den finns någonstans i det kusliga Mögalirträsket där klippvarelser förstenar allt levande. Under sina äventyr möter de främmande folk och märkliga personer och råkar ut för kulturkrockar. Makt korrumperar och det goda är inte alltid gott …

De senaste veckorna har jag haft nöjet att få läsa den episka fantasytrilogin Maktens tiaror av Sandra Petojevic. Trilogin består av Bortom Eldravinen, Bortom Khuzul Daar och Bortom världens mur. Berättelsen cirkulerar kring ett gäng karaktärer som beger sig ut på äventyr i Artezania, en värld som är full av farliga varelser såväl som intressanta och spännande kulturer. Petojevic har inte bara skrivit den här episka berättelsen om kampen mellan gott och ont – hon har också gjort de fantastiska illustrationerna som förekommer genom hela serien. Här är ett exempel på hur de kan se ut (i böckerna är de dock svartvita):

Bildkälla: https://erkelzaar.tsudao.com/Artezania/historia/Auterian.gif

Detaljrikedomen i den här serien är oerhörd: här finns förutom kartor, ordlistor och personförteckningar även levande beskrivningar av de olika länderna och deras kultur. Här finns dessutom unika (och ibland rejält otäcka) varelser som navelsvin, träskell och mumlor. Karaktärerna beskrivs ingående och med en värme som verkligen visar på Petojevics enorma engagemang för berättelsen. I trilogins avslutande del finns en intervju med författaren som jag som läsare uppskattade oerhört. Här förklaras var inspirationen har kommit från och lite mer djup ges kring några av berättelsens nyckelscener. Det gav en ytterligare dimension till den här historien om Artezania.

I böckerna figurerar många speciella karaktärer som kommer från olika kulturer och som drivs av olika drifter. Gemensamt för (nästan!) samtliga karaktärer är att de inte är antingen alltigenom goda eller alltigenom onda. Varje person har drag från båda sidor och kämpar med att följa sin egen moraliska kompass. Det sker en stor utveckling av karaktärerna under berättelsens gång, något som självklart är både intressant och spännande att få följa. Jag tycker själv om när man som läsare ”luras” att gilla karaktärer som senare visar sig begå gärningar som är lite moraliskt tveksamma …

Teman som behandlas i berättelsen är bland annat kampen mellan ont och gott, religionens påverkan på människan, och dynamiken mellan män och kvinnor. Det finns en del otäcka och otrevliga scener som berör på flera olika sätt. Du som har läst mina andra recensioner vet kanske att jag tycker om när det blir lite obehagligt, så för min del har jag inte annat än positivt att säga om de här scenerna. Men är du superkänslig för (sexuellt) våld och äckelpäckel kanske du behöver skippa en sida eller två då och då.

Allt som allt är det här en välskriven, välformulerad och mycket detaljerad fantasyserie att försvinna in i och omslutas av.

Serien passar för dig som
– älskar fantasy
– vill läsa fantasy som riktar sig till vuxna (snarare än ungdomar/unga vuxna)
– tycker om detaljerade berättelser där allt hänger samman och små ledtrådar lämnas under historiens gång
– gillar berättelser med stort fokus på karaktärsutveckling.

Besök hemsidan för Maktens tiaror HÄR för att läsa mer om Artezania och böckernas handling, eller köp böckerna till exempel hos Fantastikbokklubben.

Tre detaljer som lyfter din bok

Det finns mycket du kan göra för att skapa extra djup och intresse för din bok. I det här blogginlägget listar jag tre detaljer som jag själv uppskattar att upptäcka i en roman.

Kartor

Kartor förekommer ofta i fantasyromaner eller dystopier där man antingen skildrar helt påhittade världar eller världar som på olika sätt skiljer sig åt från den vi lever i just nu. Det är någonting med sådana här kartor som jag är barnsligt förtjust i. Kanske för att det får handlingen att kännas verkligare på något sätt?

Utdrag ur andras texter

Utdrag och citat från andras texter kan man använda sig av för att ge sin egen text en särskild ton eller för att koppla den till andra verk och ge läsaren lite förförståelse om vad hen kan förvänta sig av boken. Dessutom fungerar ofta de här utdragen som lästips för den som vill fördjupa sig ytterligare i till exempel bokens tema, miljö eller tidsperiod (beroende på vad citatet handlar om så klart).

Kapitelnamn

Att namnge kapitlen med något annat än nummer är också något som kan göra handlingen mer spännande och locka läsaren att fortsätta läsa bara ett kapitel till. Som författare får du dock akta dig för att avslöja för mycket i kapitelnamnet – du vill ju inte spoila exakt vad som kommer att hända (då kan ledtråden få motsatt effekt).

Vilka detaljer uppskattar du själv när du läser en bok?

Valeras väktare: legenden om de fyra drakarna – Anna Zäch

Om Valeras väktare: legenden om de fyra drakarna:

Fyra är de vidunder i natten, fyra som vaktar vår värld med dess skatter. Fyra som ryter och slåss om vårt guld. Fyra som skulle stått vakt för vår skull. Fyra är de som brutit pakten, fyra är de som hemsöker natten.

I Valera rasar krigen sedan en av världens väktare svek sitt ord till gudarna och slutade tjäna människorna. Hans svek fick hans bröder och syster att splittra världen och kaos bröt ut bland de olika folken. Ingenting verkar kunna få stopp på krigen och tiden håller på att rinna ut. Väktarna som kämpar för hela världen blir svagare medan han som svek behåller sin styrka. Varför vet ingen men kanske finns det hopp?! Kanske finns det någon bortom tid och rum som kan dräpa en drake?Möt Calandra, Marite och den gröna draken i kampen om att rädda Valeras magiska värld.

Valeras väktare: legenden om de fyra drakarna är (som namnet tydligt antyder) en fantasyroman. Boken utspelar sig dels i människovärlden, dels i världar fulla av magi och draklegender. Här blandas actionfyllda krigsscener med spännande plottwistar och romantiska stunder.

Det här är en bok som är rik på bakgrundshistoria kring världarna, magin, drakarna och konflikterna som har utspelat sig. Det märks att Zäch har lagt ner mycket tid och arbete på att snickra ihop sin berättelse och förklara varför den magiska världen är i uppror. Här finns definitivt potential till fler böcker där bakgrundsinformationen får ta mer plats.

Under största delen av berättelsen är tempot högt. Det händer saker hela tiden och det är en hel del karaktärer involverade, så jag skulle rekommendera att man är pigg och koncentrerad när man läser. Jag kan tänka mig att Valeras väktare skulle passa ypperligt som högläsningsbok just på grund av dess höga tempo och många karaktärer: här finns mycket att diskutera och att läsa boken tillsammans med någon skulle nog vara roligt.

Det förekommer en del skriv- och korrekturfel, men om man är villig att ha överseende med sådant så är det här en fartfylld och spännande berättelse som är väl värd att läsas!

Boken passar för dig som
– gillar att läsa om fantasyböcker om drakar och magi
– letar efter en berättelse med mycket kött på benen (många karaktärer och mycket bakgrundsinformation)
– är ute efter en bok som passar för såväl ungdomar som äldre läsare
– vill läsa något som för tankarna till spel som Skyrim och Dragon Age.

Valeras väktare: legenden om de fyra drakarna kan du köpa på bland annat Adlibris och hos BoD (Books on Demands bokshop).

Den mörka portalen – Mattias Lönnqvist

Om Den mörka portalen:

Tre personer söker sin framtid. Ella har alltid drömt om att lära sig magi och studerar nu hos de kvinnliga magikerna. Marmat vill bli soldat, men har tvingats till de manliga magikerna. Tirandim söker sig till kyrkan, i flykt från magikerna och familjens grymma öde.

Det har nu gått femhundra år sedan magikerna splittrades och det inbördeskrig som följde. En skör fred råder sedan dess. Kommer freden att hålla? Vad hände med alla magiska föremål och underverk? Vad händer när nyfikenheten blir för stor?

Den mörka portalen är första delen i fantasyserien Oldenasagan. Här får man alltså följa Ella, Marmat och Tirandim som var och en på sitt håll söker sin plats i världen och samhället. Boken utspelar sig i det påhittade landet Oldena där magin är ständigt närvarande i invånarnas liv – vare sig de skyr den eller söker sig till den.

Huvudkaraktärerna är i bokens början ungefär tretton, fjorton år gamla. Deras ålder bidrar till att boken inte bara berör fantasyklassiska teman som magi och striden mellan gott och ont, utan även mer typiska ungdomsteman som sexualitet och mobbning. Dessa teman vävs samman och skapar en berättelse som passar såväl en läsare i tonåren som en som är betydligt äldre.

Något jag vill lyfta fram från den här berättelsen är det välutvecklade magiska systemet. Som läsare är jag petig med logiken. Jag vill att det jag läser ska verka rimligt. Det innebär inte att det behöver vara realistiskt och verklighetsbaserat, utan det innebär att fantasiinslag ska vara välformulerade och välgenomtänkta. Och det är de verkligen här. Det märks att Lönnqvist har lagt ner mycket tid och arbete på att tänka ut och skapa en värld som är lika spännande och fantasifull, som rimlig och konsekvent.

Att det finns nya system och ord för bland annat tidsmätning ger en extra dimension till berättelsen (och gläder en språknörd som mig). Kartan och den sammanfattande listan över viktiga begrepp, företeelser och personer ger inte bara ger en enkel överblick, utan även förståelse för hur den här specifika världen fungerar.

Precis som vilken bra fantasyroman som helst, är det här en bok att försvinna in i och slukas upp av. Tack vare att det pågår så mycket på en gång (konflikten mellan kyrkan och magikerna, stridigheterna inom varje huvudkaraktär, bakgrundshistorien som stadigt växer fram …), vill man inte lägga ifrån sig Den mörka portalen i första taget.

Boken passar för dig som
– vill läsa fantasy som är skriven på svenska som originalspråk
– är ute efter en ungdomsbok som passar bra även för vuxna
– letar efter fantasyböcker där andra sexualiteter än heterosexualitet finns representerade
– vill försvinna in i en spännande och magisk bokvärld.

Boken finns att köpa på till exempel Bokus och Adlibris.