Tre anledningar till att föra skrivloggbok

Det är säkert många med mig som har fått tipset att föra loggbok under tiden som man sysslar med ett skrivprojekt. Men varför ska man göra det egentligen? Här kommer tre tips på hur en skrivloggbok kan förenkla ditt skrivande.

Det blir lättare att sätta igång
Om du har svårt att komma igång i början av ett skrivpass kan en loggbok vara lösningen för dig. Börja med att skriva ner vad du vill åstadkomma under dagens skrivpass och vad du har för känslor inför det. Känns det roligt, svårt, inspirerande eller fullkomligt omöjligt?

Att helt förutsättningslöst skriva om det du ska skriva kan hjälpa dig att sänka den där berömda tröskeln som ibland kan kännas alldeles för hög för att man ska orka klättra över den.

Du kan spåra framsteg och utveckling
Avsluta varje skrivpass ungefär som du började, fast tvärtom: Hur har det gått under passet? Vad fick du gjort och inte gjort? Hur kändes det? Bävar eller gläds du inför nästa pass? Stötte du på några problem? Hur löste du dem i så fall?

Dina anteckningar blir värdefulla i framtiden när du kan se tillbaka och lära dig om dig själv och din skrivprocess. Kanske stöter du på ett liknande problem nu som du har haft tidigare. Då kan du gå tillbaka i din logg och se hur du löste det då. Förhoppningsvis kan du använda en liknande lösning igen.

Anteckna när som helst, var som helst
Välj att föra loggbok i en liten skrivbok som du kan ta med dig var du än går. Att använda anteckningsappar i telefonen kan också funka, förutsatt att du lätt kan få överblick över det du skriver ner.

Det viktigaste är att din loggbok är lättillgänglig. Du ska när som helst kunna ta fram den och skriva ner en tanke du har kring ditt skrivprojekt. På så sätt slipper du hålla alla idéer i huvudet och hoppas att du kommer ihåg dem till nästa skrivpass.

Har du en loggbok för ditt skrivande? Vad skriver du ner i den? Hur ser den ut?

Tre tips för en bättre karaktär

När du skriver din berättelse är det dina karaktärer som du bör lägga mest tid och kraft på att utveckla. Det är de som kommer att följa med läsaren från första till sista sidan, och som ger liv och trovärdighet till miljöer och skeenden. 

I det här inlägget ger jag tre tips på vad du bör tänka på när du utformar dina karaktärer (särskilt sådana som kommer att ta mycket plats i din berättelse). 

Fel och brister

Att ingen är perfekt är väl närmast en kliché, men av en god anledning. Det är nämligen sant. Det finns inte en enda riktig människa som är fysiskt eller psykiskt perfekt, och därför är det viktigt att dina karaktärer inte är det heller. Att läsa om någon som är helt utan fel och brister är tråkigt. Är din huvudkaraktär supersmart och supersnygg? Då är det kanske rimligt att hen också har svårt att, till exempel,  skapa goda relationer med andra karaktärer. 

Tvivel och misstag

Precis som det inte existerar perfekta människor, existerar det inte heller någon som aldrig har begått ett misstag eller befunnit sig i en situation där hen har tvivlat på sig själv. Låt din karaktär fatta ett dåligt beslut eller göra en felbedömning och tvivla på sig själv som följd. Kanske sprang hen ut ur ett brinnande lägenhetshus utan att ta sin katt med sig? Det skulle onekligen kunna ligga till grund för en god dos av självreflektion.

Lärdomar och utveckling

Eftersom dina karaktärer nu har brister och begår misstag, finns det också möjlighet för dem att växa och lära sig (och även läsaren) något under berättelsens gång. Se berättelsen som en resa: karaktären börjar på en plats i sig själv (och kanske även i den fysiska världen), och slutar på en helt annan. Den drogmissbrukande professorn kanske inser – efter att ha förlorat sin bästa vän på grund av en drogaffär som gick fel – att det är dags att bli nykter?

Har du några tips på hur man skapar en bra karaktär? Dela med dig i kommentarerna! 

Jag ställer ut min huskatt – Celine Christensen-Nilsson

Om ”Jag ställer ut min huskatt”:

Anledningen till att jag nu har skrivit denna bok har att göra med att många inte ens vet om att man kan ställa ut huskatter, vilket jag tycker är väldigt synd. Och givetvis tycker jag att fler ska ställas ut oftare. Det är ett ypperligt sätt att höja huskattens/bondkattens status i samhället.

Jag har den här veckan haft det stora nöjet att läsa om kattutställningar, och inte vilka som helst – utan utställningar för huskatter. Du som följer mig på Instagram kanske vet att jag själv har två katter (”vanliga” huskatter/bondkatter). Jag har också volontärarbetat på ett katthem här i Göteborg (inte så mycket den senaste tiden på grund av tidsbrist), så katter och deras plats i samhället ligger mig varmt om hjärtat. 

I den här boken får läsaren lära sig det mesta hen behöver veta innan hen ställer ut sin huskatt. Det är en mycket informativ text som innehåller såväl SVERAK och WCFs regler kring utställningarna, som tips på vad du bör ta med dig när du åker till evenemanget. Boken är en praktisk guide för dig som är nyfiken på att ställa ut din huskatt, men inte riktigt vet var du ska börja. Här är allt samlat på ett och samma ställe. Boken hör verkligen hemma på varje katthem och hos varje kattägare som är nyfiken på att ställa ut sin lilla älskling.

Christensen-Nilsson nämner i sin bok hur viktigt det är att höja kattens status i allmänhet och huskattens status i synnerhet. Som det ser ut i dag värderas inte katter särskilt högt. Det syns bland annat på det låga priset som sätts vid försäljning (jämför bara med hundpriser!) och antalet övergivna katter som (om de har tur) tas om hand av olika organisationer. För att höja djurets status i allmänhet brukar man förespråka bland annat kastrering (för att minska antalet oönskade katter) och chippning (för att katten inte ska kunna ”försvinna”). Ett sätt att höja just huskattens status, är genom att tillåta den att ställas ut, precis som raskatter. 

Något annat som jag vill lyfta fram från boken är de fina kommentarerna från personer som själva sysslar med utställningar och andra kattfrågor, som finns med i slutet av boken. De gav verkligen ett intressant perspektiv på huskatten och dess rätt att ställas ut. Dessutom måste jag nämna de fina fotona som genomgående dyker upp genom boken. De gjorde mig verkligen sugen på att själv besöka en utställning!

Boken passar för dig som
– är intresserad av katter
– är engagerad i djurfrågor
– vill ha en komplett handbok om kattutställningar
– bryr dig om kattens status i samhället. 

Besök gärna Celines Instagram (@artbycelle) där du inte bara kan hålla dig uppdaterad om hennes kattengagemang, utan även följa hennes tatuerande.