Språkligt utlåtande – diagnostisera din text

Hur står det till med textbindningen? Satsradar du? Hur bra fungerar din kommatering?

Om du vill få reda på hur du kan förbättra din text och ditt skrivande kan ett språkligt utlåtande vara precis vad du behöver.

Hur går det till?

Du skickar din text till mig och jag läser igenom den och sammanfattar vad du skulle kunna korrigera för att texten ska bli ännu bättre. Återkopplingen kommer i form av kommentarer i din text och en separat sammanfattning av vanliga fel och förbättringspunkter.

Hur ser sammanfattningen ut?

Sammanfattningen är en lista över vilka typer av fel jag har upptäckt, hur ofta förekommande de är och hur du kan lösa dem. Jag lämnar också kommentarer i din text för att visa hur felet kan se ut.

Är ett språkligt utlåtande rätt för mig?

Tjänsten passar dig som
– har skrivit en längre text (till exempel en vetenskaplig uppsats, en roman eller en facklitterär bok)
– har blivit textblind och behöver ett par nya, fräscha ögon som kan upptäcka eventuella fel i din text
– vill få konkreta tips på hur din text och ditt skrivande kan bli språkligt bättre.

Vad skiljer ett språkligt utlåtande från en korrekturläsning?

Vid en vanlig korrekturläsning eller språkgranskning går jag in och ändrar det som behöver ändras. Vid ett språkligt utlåtande får du reda på vilka typer av fel som behöver åtgärdas, men du får själv utföra alla ändringarna. Om du ska publicera din text offentligt rekommenderar jag alltid att du anlitar en professionell korrekturläsare eller språkgranskare. Ett språkligt utlåtande är främst tänkt att hjälpa dig som vill förbättra ditt skrivande och lära dig mer om vilka vanliga fel du gör.

Vad kostar det?

Priset beror bland annat på hur lång din text är och inom vilken genre den är. Mejla johanssonssprakkonsulteri@gmail.com för en prisbedömning.

Tar du trappan eller trappen?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar trappan framför trappen. Så här blev resultatet:

Så det visar sig att de allra flesta hellre väljer trappan än trappen, i alla fall när det kommer till den här exempelmeningen. Enligt min uppfattning är det mycket vanligare att skriva trappan än trappen – vilket förklarar omröstningsresultatet – men i talspråk skulle jag säga att fördelningen mellan de olika alternativen är lite jämnare. Jag tror också att exempelmeningen spelar stor roll i det här fallet. Hade jag använt en mening som

Jag står i trappan/trappen och väntar.

hade kanske fler röstat på trappen. Den hypotesen utgår ifrån att folk generellt sett inte är helt konsekventa i sitt språkbruk. Personligen skulle jag i 99 fall av 100 föredra trappan framför trappen, ändå känns trappen inte helt fel att använda i det sistnämnda exemplet. Hade jag sagt meningen muntligt, finns det en stor chans att jag hellre hade sagt trappen än trappan.

Så vad är då egentligen rätt? Enligt SAOL finns det i dag bara en korrekt form för ordet om du vill säga det i bestämd form singular, och det är trappan. Substantiv som ser ut så här i bestämd form singular hör till böjningsgrupp 1, där plural ger ändelsen -or (i det här fallet: trappor). Tittar man dock lite närmare i SAOB (som redogör för ordets härkomst och hur det har förändrats sedan det kom in i svenskan), kan man se att pluralformen för trappa en gång i tiden (för sisådär 300–500 år sedan) var trapper. Det skulle innebära att substantivet snarare hörde hemma i böjningsgrupp 3 än 1. Bestämd form singular i böjningsgrupp 3 skapas med ändelsen -en, vilket ger oss trappen i stället för trappan. Att en del fortfarande säger trappen i stället för trappan skulle alltså kunna bero på att det ansågs korrekt under en ganska lång tid, även om det var för ganska länge sedan. Den här typen av böjningsvariationer hänger ofta med långt efter att standardformen har ändrats, särskilt i olika dialekter.

För att undvika att folk hänger upp sig på den grammatiska formen (och kanske därför missar budskapet i din text), är mitt råd är att du väljer trappan i stället för trappen när du skriver. I talspråk spelar det mindre roll – säg det som känns bäst.

Tre inledningstips för sakprosa

Förra veckan skrev jag ett inlägg om hur du kan inleda en skönlitterär text (läs om det HÄR), och i dag tänkte jag ge tre tips som lämpar sig bättre för sakprosa.

Skriv det viktigaste först
Om du skriver en text där du delger din läsare någon typ av beslut (vanligt inom myndigheter) eller resultat (ofta inom sjukvården), är det klokt att inleda din text med just beslutet eller resultatet. Läsaren har förmodligen väntat på att få läsa den här texten, och är kanske lite nervös eller stressad när hen får tillgång till den. Att då ha beslutet sist – eller ännu värre: någonstans mitt i texten – är bara onödigt. Servera det först för att underlätta för din läsare.

Sammanfatta innehållet
I långa, informerande och redogörande texter är det bra att inleda med en sammanfattning av innehållet. Det här är vanligt i till exempel akademiska uppsatser. Strategin används för att snabbt ge läsaren ett hum om vad hen kan förvänta sig av texten och dess innehåll. På så sätt hittar rätt text lättare till rätt läsare.

Välj en bra rubrik
Många sakprosatexter innehåller och inleds med någon form av rubrik. Rubriker använder man för informera läsaren om vad hen kan förvänta sig av antingen texten som helhet, eller avsnittet som följer. Var noga med hur du utformar dina rubriker. Undvik till exempel att vara för generell – det är ju meningen att du med din rubrik ska leda läsaren vidare och ge hen lite förförståelse kring vad som kommer härnäst. Bra rubriker får gärna innehålla verb (Välj en bra rubrik i stället för En bra rubrik).

3 tips för bättre stycken

För att en text ska flyta på bra är det viktigt att styckeindelningen fungerar. Här kommer därför tre tips på hur du styckeindelar en text på bästa sätt.

Styckenas längd
Hur långa styckena kan och ska vara beror delvis på i vilken kanal din text ska publiceras. Generellt sett är styckena oftast längre i tryckta texter (som böcker och liknande) och kortare i texter som läs på nätet (till exempel i sociala medier).

En annan faktor som spelar in när du bedömer hur långa dina stycken ska vara är textens innehåll. Nyhetsartiklar har som regel korta stycken, medan vetenskapliga och utredande texter har längre.

Självständiga stycken
Det kan vara svårt att bedöma hur långt ett stycke ska vara, trots att man vet i vilken kanal texten ska publiceras och inom vilken genre man skriver. En bra tumregel är att varje stycke ska innehålla en tanke. Det är dags att starta ett nytt stycke när du till exempel börjar skriva om ett nytt argument, en ny händelse eller en annan tid.

Varje stycke ska kunna stå för sig självt (det finns självklart undantag, särskilt när det kommer till skönlitterära texter). Styckena ska kunna flyttas runt i texten utan att dess innebörd ändras. Det innebär till exempel att du helst ska undvika att inleda ett nytt stycke med ett pronomen som syftar tillbaka på stycket innan. Med det sagt är det dock viktigt att styckena förhåller sig logiskt till varandra, att de kommer i rätt ordning och skapar en struktur i texten som gör den enklare att läsa och förstå.

Markera rätt
Stycken markeras antingen med blankrad eller med indrag – inte med båda. Blankrad används oftast för texter som publiceras på nätet eller i formella dokument, och indrag används oftast i texter som ska publiceras på papper (som böcker, tidningsartiklar, etcetera).

Om du markerar dina stycken med indrag är det viktigt att komma ihåg att du inte ska göra indrag direkt efter rubriker, tabeller eller punktuppställningar.

Att vara testläsare

Förra veckan skrev jag ett inlägg som riktade sig till dig som ska ge ditt alster till en testläsare för första gången, och i dag tänkte jag ge några tips till dig som ska få läsa.

Var objektiv
Hur objektiv du kan vara under läsningen av en text beror på vilken relation du har till avsändaren. Det är svårare om det är din mammas bok, jämfört med en främlings. Det är ändå viktigt att du försöker att förhålla dig så objektiv som möjligt till texten du får framför dig. Försök att glömma vem som har skrivit den.

Skilj på verk och person
Det här tipset går hand i hand med det förra. Lyckas du med att vara objektiv i din bedömning av texten, är chansen också stor att du lyckas skilja verket från dess författare. Avsändaren är inte sin text, och det är viktigt att komma ihåg. Att din gulliga lillebror har skrivit om en fruktansvärd seriemördare som förvarar sina offer i frysen, betyder (förhoppningsvis) inte mer än att han har livlig fantasi (och kanske har sett en hel del hemskheter på Netflix).

Fråga vad du ska leta efter
Förhoppningsvis får du en lista över saker som författaren vill att du ska tänka lite extra på under läsningen. I så fall är det viktigt att du följer den, men anteckna även sådant som du kommer på och som inte passar in under någon av hens rubriker. Om författaren inte självmant säger vad du ska fokusera på, kan det vara bra att fråga. Får du ändå inget klart svar, är det klokt att du själv sätter dig ner och gör upp en lista över vad du ska tänka på (den kan inkludera till exempel språket, karaktärsgestaltning, dramaturgi, spänning, etcetera).

Ge exempel
Det är viktigt att du kan ge konkreta exempel på varför du tycker som du tycker, vare sig det är positivt eller negativt. Välj ut citat som visar varför du till exempel tycker att det var extra spännande i kapitel tre, eller varför karaktärsbeskrivningen av huvudpersonen inte riktigt känns rimlig.

Var konstruktiv
Försök att bara ge kritik som du kan backa upp eller ge ett lösningsförslag till. Förklara varför du tycker som du tycker, ge exempel från texten och avsluta med hur det skulle kunna bli bättre.

Glöm inte det positiva!
En bra regel för att ge återkoppling till någon är att försöka ha fler positiva punkter att nämna än negativa. Om visar sig vara omöjligt, är det åtminstone bra att inleda omdömet med det positiva för att sedan gå vidare till förbättringspunkterna. Om du har hittat så mycket ”dåligt” att balansen mellan positivt och negativt känns helt skev, behöver du prioritera vilka punkter du tar upp. Nämn de viktigaste och låt de andra vara. Kanske kan du nämna resten av punkterna i ett senare skede.

Tre anledningar till att föra skrivloggbok

Det är säkert många med mig som har fått tipset att föra loggbok under tiden som man sysslar med ett skrivprojekt. Men varför ska man göra det egentligen? Här kommer tre tips på hur en skrivloggbok kan förenkla ditt skrivande.

Det blir lättare att sätta igång
Om du har svårt att komma igång i början av ett skrivpass kan en loggbok vara lösningen för dig. Börja med att skriva ner vad du vill åstadkomma under dagens skrivpass och vad du har för känslor inför det. Känns det roligt, svårt, inspirerande eller fullkomligt omöjligt?

Att helt förutsättningslöst skriva om det du ska skriva kan hjälpa dig att sänka den där berömda tröskeln som ibland kan kännas alldeles för hög för att man ska orka klättra över den.

Du kan spåra framsteg och utveckling
Avsluta varje skrivpass ungefär som du började, fast tvärtom: Hur har det gått under passet? Vad fick du gjort och inte gjort? Hur kändes det? Bävar eller gläds du inför nästa pass? Stötte du på några problem? Hur löste du dem i så fall?

Dina anteckningar blir värdefulla i framtiden när du kan se tillbaka och lära dig om dig själv och din skrivprocess. Kanske stöter du på ett liknande problem nu som du har haft tidigare. Då kan du gå tillbaka i din logg och se hur du löste det då. Förhoppningsvis kan du använda en liknande lösning igen.

Anteckna när som helst, var som helst
Välj att föra loggbok i en liten skrivbok som du kan ta med dig var du än går. Att använda anteckningsappar i telefonen kan också funka, förutsatt att du lätt kan få överblick över det du skriver ner.

Det viktigaste är att din loggbok är lättillgänglig. Du ska när som helst kunna ta fram den och skriva ner en tanke du har kring ditt skrivprojekt. På så sätt slipper du hålla alla idéer i huvudet och hoppas att du kommer ihåg dem till nästa skrivpass.

Tycker du om dej?

I går frågade jag er på Instagram om ni föredrar dig framför dej. Så här blev resultatet:

Precis som jag hade förväntat mig väljer de allra flesta dig framför dej. Det stämmer väl överens med gensvaret jag fick när jag lade ut den här bilden tidigare i veckan:

Ur: Timmen mellan hund och varg (Silke Scheuermann)

Jag tror att det var första gången jag såg jos användas i stället för juice, och jag var nyfiken på vad andra skulle tycka. Av de som kommenterade bilden var det bara någon som själv stavade på det här sättet. Majoriteten gjorde det inte, och verkade heller inte tycka om variationen.

Både dej och jos är exempel på uttalsnära stavningar. Logiskt sett vore det enklare för oss alla att stava fler ord enligt den här principen, men det förslaget möter ofta motstånd. Förmodligen beror det på att det är svårt att anamma en ny stavningsregel när man är van vid en äldre. Även de mest nytänkande kan känna ett litet hugg i hjärtat av varför-ändra-något-som-har-fungerat-i-evigheters-evighet när en ny stavningsvariation försöker ta plats i vårt språkbruk.

Så hur ska man då göra om man faktiskt vill använda de mindre omtyckta varianterna dej och jos? Mitt råd är att du använder dem precis så mycket som du själv vill, men att du kommer ihåg att ett sådant ställningstagande kan väcka känslor (ofta tyvärr negativa) hos din mottagare. Att använda den vanligaste stavningsvarianten när det finns flera, innebär att du håller dig på den säkra sidan när det kommer till mottagarreaktioner. Skriver du texter där du själv inte står som avsändare (gäller för till exempel texter du skriver inom ditt yrke) är det bäst att du följer gängse skrivregler och inte blir för avantgardistisk (tråkigt nog). Sådant får du spara till texter där du har lite mer frihet.

Tre tips för en bättre karaktär

När du skriver din berättelse är det dina karaktärer som du bör lägga mest tid och kraft på att utveckla. Det är de som kommer att följa med läsaren från första till sista sidan, och som ger liv och trovärdighet till miljöer och skeenden. 

I det här inlägget ger jag tre tips på vad du bör tänka på när du utformar dina karaktärer (särskilt sådana som kommer att ta mycket plats i din berättelse). 

Fel och brister

Att ingen är perfekt är väl närmast en kliché, men av en god anledning. Det är nämligen sant. Det finns inte en enda riktig människa som är fysiskt eller psykiskt perfekt, och därför är det viktigt att dina karaktärer inte är det heller. Att läsa om någon som är helt utan fel och brister är tråkigt. Är din huvudkaraktär supersmart och supersnygg? Då är det kanske rimligt att hen också har svårt att, till exempel,  skapa goda relationer med andra karaktärer. 

Tvivel och misstag

Precis som det inte existerar perfekta människor, existerar det inte heller någon som aldrig har begått ett misstag eller befunnit sig i en situation där hen har tvivlat på sig själv. Låt din karaktär fatta ett dåligt beslut eller göra en felbedömning och tvivla på sig själv som följd. Kanske sprang hen ut ur ett brinnande lägenhetshus utan att ta sin katt med sig? Det skulle onekligen kunna ligga till grund för en god dos av självreflektion.

Lärdomar och utveckling

Eftersom dina karaktärer nu har brister och begår misstag, finns det också möjlighet för dem att växa och lära sig (och även läsaren) något under berättelsens gång. Se berättelsen som en resa: karaktären börjar på en plats i sig själv (och kanske även i den fysiska världen), och slutar på en helt annan. Den drogmissbrukande professorn kanske inser – efter att ha förlorat sin bästa vän på grund av en drogaffär som gick fel – att det är dags att bli nykter?

Musik + skrivande = ?

När jag var yngre skrev jag en del fanfiction. Jag brukade slå mig ner framför datorn när jag kom hem från skolan, och samtidigt som jag öppnade upp Word startade jag även upp musikspelaren och valde den artist, låt eller album som jag för tillfället var besatt av. Det var omöjligt att skriva utan musik i bakgrunden.

Nu för tiden har jag vant mig vid att skriva utan någon form av musikaliskt ackompanjemang. Jag tror att det framför allt beror på att jag under flera år inte skrev något annat än uppsatser och hemtentor, och att ha musik i bakgrunden då blev helt enkelt för distraherande. När jag nu så sakteliga försöker komma tillbaka till mitt skönlitterära skrivande märker jag att jag någonstans på vägen liksom glömde bort hur man gör när man skriver till musik.

spencer-imbrock-487035-unsplash

Eftersom jag är nyfiken på vad andra har att säga om skrivande och musiklyssnande gjorde jag en liten googling om ämnet. Det verkar som att många lyssnar på musik för att komma i rätt stämning när de skriver. En del gör det också för att hitta en bra rytm i sitt skrivande. Vissa hävdar till och med att de skriver mer om de lyssnar på musik samtidigt. Instrumentell musik verkar vara att föredra, eftersom låttexter kan störa koncentrationen.

Att lyssna på musik samtidigt som man skriver kan få inspirationen att flöda. Många väljer musikgenre efter scenen som de håller på att skriva: romantiska pianotoner för en kärleksscen, mäktiga filmsoundtracks för actionscener eller gråtmilda fiolmelodier för tårdrypande scener. En del lyssnar hellre på naturljud som fågelsång eller ljudet av regn.

Jag blir själv lite sugen på att testa att skriva till musik igen. Kanske kan jag hitta tillbaka till gamla vanor, eller helt enkelt skapa mig nya.

Sprid din bok!

För dig som publicerar en bok utan hjälp från ett förlag kan det vara svårt att nå ut till en stor publik. Jag har satt ihop tre tips som kan hjälpa dig att få din bok att ta plats och hitta nya läsare.

Skicka din bok till recensenter
neonbrand-570366-unsplash
Det finns en uppsjö av bokrecensenter på såväl bloggar som på Instagram och Facebook. Leta efter de som läser böcker inom samma genre som den du har skrivit, hör av dig till dem och erbjud dig att skicka ett ex av boken mot att de recenserar den på sina kanaler. Det kan bli dyrt att skicka många fysiska ex av boken, så se om det är okej att du skickar en digital version. Om recensenten inte är intresserad av att läsa hela boken, kanske hen åtminstone skulle vilja läsa ett första kapitel och dela med sig av sina åsikter kring din text.

Prata med ditt lokala bibliotek
michael-d-beckwith-575798-unsplash
Hör av dig till ditt bibliotek och fråga om du kan få komma och föreläsa om din bok. Det passar särskilt bra om din bok behandlar ett aktuellt ämne, eller något som tål att diskuteras. Kanske kan du få skapa ett event kring boken med högläsning, signering och frågestund? Om inte biblioteket är intresserade, kanske ett café eller en bokaffär i närheten kan vara det.

Använd sociala medier
rahul-chakraborty-460018-unsplash.jpg
Det sista tipset för den här gången är att utnyttja sociala medier för att sprida din bok. Skapa en Facebook-sida och ett Instagram-konto, kanske till och med en hemsida för ditt skrivande (det behöver inte vara dyrt alls). Prata med andra som skriver, engagera dig genom att gilla andras inlägg och kommentera sådant som du tycker är intressant. Om du har råd kan du använda dig av de olika marknadsföringsverktyg som Google, Facebook och Instagram erbjuder. Om du är duktig på foto eller rörlig bild kan du sätta ihop bildspel och trailrar för att få folk att bli intresserade av din bok. Bara fantasin sätter gränser!