I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva (eller läsa) dig med stor eller liten begynnelsebokstav. Så här blev resultatet:
Det är tydligt att ni föredrar liten bokstav i stället för stor, vilket jag inte är så förvånad över. Att många föredrar den här variationen kan kanske bero på att de allra flesta är vana vid att både skriva och läsa du och dig, och ni och er. När man väl stöter på varianten med stor begynnelsebokstav sker det oftast i kommunikation från företag och organisationer, oftast handlar det då om reklam. Avsändaren försöker blidka sin mottagare genom att vara så artig som möjligt, vilket resulterar i Du och Dig, och Ni och Er. En teori är att många läsare ser igenom den här taktiken och irriterar sig på att bara bli tilltalade på detta överdrivet artiga sätt när något ska köpas.
En annan teori som talar emot användandet av stor bokstav handlar om uttal och prosodi (språkets melodi). Det är nog inte bara jag som betonar ord som skrivs med stora bokstäver lite extra, även om texten inte läses högt utan bara ”i huvudet”. Att skriva ett ord med stor begynnelsebokstav kan på så vis störa rytmen i texten. Det här är självklart högst individuellt – allas inre läsröst funkar inte likadant och alla stör sig inte på samma saker. Hur läser du meningarna här nedanför? Låter de olika för dig?
Vi hjälper dig gärna.
Vi hjälper Dig gärna.
Vi hjälper DIG gärna.
Det är helt enkelt svårt att vara artig på svenska. Vi har en komplicerad historia när det gäller artighetsformer (med Ni, tredjepersonstilltal och du-reformer), och det råder skilda meningar kring vad som är lämpligt och inte. Mitt (och många andras, till exempel Språkrådets) råd är att i största möjliga mån undvika stor bokstav i början av tilltalsord som du, dig, ni och er. Den versala formen hör i dag hemma i mycket formella texter, sådana som de flesta av oss varken skriver eller läser särskilt ofta.
Johanssons språkkonsulteri 