Är du en/ett kontrollfreak?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de tycker att (kontroll)freak är ett en- eller ett-ord. Så här blev resultatet:

Det här är nog det minst förvånande resultatet på ganska länge. Jag hade förväntat mig att ett kontrollfreak skulle få flest röster, och så blev det också. I ärlighetens namn tror jag aldrig att jag har hört någon säga en freak, vilken(!) typ av freak det än rör sig om. Däremot har jag sett att ordets genus har diskuterats relativt flitigt bland språkintresserade på nätet.

Det är nämligen så att freak enligt SAOL är ett substantiv med genuset utrum, vilket innebär att det enligt dem heter en freak. Att man har valt utrum i stället för neutrum kan bero på flera saker. Till exempel är de flesta substantiv som beskriver levande ting i svenskan utrum:

en häst, en människa, en kvinna.

Det finns dock undantag:

ett barn, ett kid, ett bi.

Freak råkar också vara ett lånord, och de flesta nya lånord i svenskan kategoriseras som utrum:

en skateboard, en avokado, en wrap.

Det finns alltså goda skäl till att även freak borde få artikeln en. Men av någon anledning strider det mot mångas språkkänsla. Kanske kan det bero på att ord som låter liknande är neutrumord? Det finns några exempel (som ett fik och ett skrik), men det finns också många undantag (som en vik, och en spik), så den här teorin är långt ifrån perfekt.

Eftersom så pass många av oss föredrar ett freak framför en freak, så är det oftast relativt ”ofarligt” att bryta mot SAOL:s rekommendation, åtminstone så länge du skriver texter där du själv står som avsändare. Skriver du däremot en offentlig text som annars följer SAOL:s stavnings- och grammatikregler, kan det vara klokt att välja en framför ett.

Föredrar du att säga och skriva en eller ett freak? Varför?

Tills eller till?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar tills framför till. Så här blev resultatet:

Det visar sig alltså att ungefär två tredjedelar föredrar till i stället för tills. Jag har en teori om att det skulle kunna bero på att tills uppfattas som mer talspråkigt än till. Dessutom har många lärt sig att tills är en förkortning av till dess, och i den här meningen skulle till dess inte fungera som synonym till till.

Men vad är egentligen rätt?

Jo, enligt Språkrådets frågelåda är tills och till ofta synonyma med varandra – men inte alltid. När de båda används som prepositioner betyder de precis samma sak. I meningarna

Hon är på semester tills på måndag.

och

Hon är på semester till på måndag.

fungerar tills och till som prepositioner, och är därför också synonymer. Precis som jag misstänkte anses dock tills som lite mer talspråkigt än till, vilket kan vara bra att vara medveten om när man väljer vilket ord man vill använda.

Tills är som sagt också en förkortning av till dess. Till dess används ofta som en subjunktion (eller bisatsinledande konjunktion/underordnad konjunktion). Till exempel:

Hon är på semester till dess/tills att helgen är över.

Här går det inte att byta ut tills eller till dess mot till. Det är inte heller korrekt att skriva tills dess, eftersom det i praktiken skulle betyda till dess dess.

Vilket ord föredrar du att använda? Varför?

Trailers eller trailrar?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att använda pluralformen trailers framför trailrar. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså den mer engelskklingande böjningen trailers framför den svenskare varianten trailrar. Precis som i frågan om huruvida man ska stava kafé med c eller k, tror jag att många baserar sitt val på vilken variant som de är vanast vid att se. Trailers är ett ord som vi ser ganska ofta i framför allt engelskspråkiga sammanhang när det handlar om till exempel film- eller speltrailrar (och fordonstrailrar också, så klart). Därför är det inte så konstigt att vilja säga trailers i plural på svenska – det är ju det vi är vana vid att se och göra på engelska.

Problemet är att plural-s inte fungerar så bra i svenskan. Det funkar i obestämd form, men det blir lite konstigt när vi behöver prata om substantivet i bestämd form. Låter

två trailers – de där trailersarna

bättre än

två trailrar – de där trailrarna?

Hur är det med

två avokados – de där avokadosarna

i jämförelse med

två avokador – de där avokadorna?

De senare pluralalternativen är – enligt svenska grammatik-, stavnings- och uttalsregler – mer logiska och enklare att säga. Det är därför SAOL och Språkrådet rekommenderar att man undviker att använda plural-s på de allra flesta substantiv – även lånord.

Hur skriver du helst? Varför?

Hennes nye eller nya man?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva nye framför nya när ordet man är huvudord. Så här blev resultatet:

Är du förvånad? Jag måste erkänna att jag faktiskt är det. Jag hade förväntat mig att det skulle bli en jämnare fördelning mellan rösterna, eller till och med ett omvänt resultat.

På svenska tycker vi om att böja våra adjektiv på olika sätt, bland annat efter huvudordets grammatiska genus, och huruvida vi pratar om singular eller plural. Om huvudordet som adjektivet beskriver råkar vara något som kan ha ett biologiskt kön, går det att på svenska böja adjektivet även efter det. Om adjektivet beskriver en kvinna böjer man med ändelsen –a, och om det beskriver en man med –e. Den här typen av böjning kallas för sexusböjning, och kan till exempel se ut så här:

Hennes nye man är mäklare.

Hennes nya fru är mäklare.

Det finns dock en hel del adjektiv som är oböjliga, som till exempel nära, före detta och äkta. De ska inte böjas enligt den här principen – även om det ofta förekommer ändå, särskilt i vissa dialekter. Adverb ska inte heller böjas på det här sättet, även om även det förekommer bland många språkbrukare. Om du vill vara grammatiskt korrekt ska du alltså inte säga eller skriva

Hennes före dette man var mäklare.

utan

Hennes före detta man var mäklare.

Eftersom det finns så många regler att hålla i huvudet kring när man ska sexusböja och inte, rekommenderar Språkrådet att man håller sig till a-böjningen om man är osäker.

Sexusböjer du adjektiven eller inte? Varför/varför inte?

Veckans förbättring

Den här veckan råkade jag komma i kontakt med lite elprisinformation som inte var helt enkel att förstå. Jag försökte mig på att göra några förbättringar i texten. Så här blev det:

Tips! När du skriver en facktext som riktar sig till personer som inte är lika insatta i ditt område som du är, är det viktigt att förklara ämnesspecifika termer och uttryck. För att undvika att störa flödet kan du till exempel ha en faktaruta i nära anslutning till texten. Där kan du förklara några av begreppen du tar upp, eller komplettera den befintliga informationen med ytterligare uppgifter. I det här fallet skulle man kunna nämna vad normala hydrologiska energinivåer är, och vad ”tillrinning” betyder i den här kontexten.

Vad tycker du? Skulle du ha ändrat något annat? Vad och varför?

Originaltexten kommer från Göteborg Energi. Du kan läsa texten genom att följa den här länken: Elprisinformation april 2019.

Vid sidan av eller om?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar prepositionen av framför om efter uttrycket vid sidan. Så här blev resultatet:

Det är inte ofta som det blir ett helt oavgjort resultat! Det verkar som att uttrycket vid sidan av/om är lite av en vattendelare.

Både av och om är prepositioner. De flesta som har lärt sig ett annat språk vet kanske att just prepositioner en av de svåraste ordklasserna att lära sig använda rätt. Det beror till största delen på att användandet av prepositioner kan te sig helt ologiskt för såväl förstaspråkstalaren som inläraren. Det är svårt att förklara varför vissa prepositioner fungerar i vissa uttryck, men inte i andra. Kolla här till exempel:

Jag är i skolan. (Jag är en elev som befinner sig i skolan just nu.)
Jag är jobbet.
(Jag jobbar och befinner mig just nu på min arbetsplats.)

Om man byter ut i mot i den första meningen blir tolkningen inte riktigt densamma – på:et skulle då indikera att man befinner sig (ovan)på själva skolbyggnaden. Men i meningen under är den föredragna prepositionen. Att säga att man befinner sig i jobbet är inte idiomatiskt.

Det finns självklart vissa regler kring hur prepositioner ska användas, men långt ifrån tillräckligt många för att göra inlärningen av dem lätt. Oftast får man lära sig många av de vanligaste uttrycken utantill. Det är inte ovanligt att valet av preposition skiljer sig åt mellan olika språkanvändare. Så är det nämligen med exemplet från den här veckans omröstning. Det går lika bra att använda av som om i det här fallet, även om av är vanligare. Det finns dock ett undantag, nämligen när det inte kommer något annat ord efter prepositionen:

Jag pluggar heltid och arbetar vid sidan om.

Här måste om användas. När prepositionen däremot befinner sig mitt i en mening får du välja fritt mellan av och om.

Vilken preposition föredrar du i det här exemplet? Använder du olika i olika situationer?

Mejlar du eller mailar du?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva mejla framför maila. Så blev resultatet:

Är det bara jag som är förvånad över utfallet? Jag hade förväntat mig att mejlar skulle vinna med stor marginal, men i stället blev det tvärtom.

Att välja stavningen mejlar i stället för mailar stämmer bra överens med svenska uttals- och stavningsregler. Stavningsvariationen mailar visar däremot ordets engelska ursprung, något som också kan vara viktigt när man tar ställning till vilken stavning som är mest lämplig när det finns flera att välja på. Ambitionen för stavningen av nya lånord i svenskan, är dock att de (enligt svenskans regler) ska stavas så ljudenligt och logiskt som möjligt (för att läsa mer om stavning, följ den här länken: Uttalsnära stavning – dags för en ny reform?).

Därför rekommenderar Språkrådet mejla (eller e-posta som ett mer formellare alternativ). I SAOL finns maila inte alls med, utan där är det också mejla som gäller.

Vilken stavning föredrar du? Varför? Använder du olika stavningar i olika sammanhang?

Både och och såväl som

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar uttrycket såväl … som framför både … och. Så här blev resultatet:

För en gångs skull är jag inte särskilt överraskad över resultatet. Det ligger i linje med min hypotes – att både … och är populärare än såväl … som.

Båda uttrycken används för att samordna två led, precis som i exempelmeningarna i omröstningen. När det handlar om endast två led, är uttrycken synonyma med varandra. Det går alltså precis lika bra att använda både … och som såväl … som i det här fallet. Vilket du väljer att använda beror helt enkelt på vilket uttryck du själv föredrar. En reflektion från min sida är att både … och känns lite mer informellt (eller modernt), än såväl … som.

Skulle det handla om fler led än två, är dock såväl … som lämpligare att använda än både … och. Det syns i följande exempelmeningar:

Jag tycker om såväl hundar som katter och marsvin.
Jag tycker om både hundar, katter och marsvin.

Jag tror att de allra flesta skulle föredra den första meningen framför den andra i det här fallet. Det beror på att både är besläktat med båda, som ju är ett pronomen som syftar till något som består av två delar (till exempel: Tycker du bäst om din hund eller din katt? Jag tycker om båda lika mycket.) Att använda både … och när man pratar om fler än två saker, är därför inte helt logiskt.

Men som sagt, i exempelmeningarna som låg till grund för omröstningarna, fungerar båda alternativen lika bra. Välj det du gillar bäst. Något som dock är viktigt att komma ihåg är att alltid använda uttrycken i sin helhet. Glöm inte som i såväl … som, eller och i både … och.

Vilket uttryck föredrar du? Varför?

Veckans förbättring

Den här veckan när läste jag artiklar på Svt, hittade jag en formulering med förbättringspotential. Generellt sett var inte artikeln dåligt skriven eller så (budskapet kom fram och det fanns inte några störande, små stavfel), men bra kan alltid bli bättre.

Med relativt små medel korrigerade jag en mening från artikeln. Så här blev det:

Tips! Man behöver inte alltid ta till stora medel för att förbättra en text. Ibland räcker det med att se över kommateringen, och att formulera och markera information på ett sätt som underlättar för läsaren att följa textens röda tråd.

Vad tycker du? Skulle du ha skrivit något annorlunda? Vad i så fall?

Hela artikeln hittar du här: Victoria Dyring efter trötthetsexperiment: ”Som en skräckfilm”

Ska vi ses på caféet eller kaféet?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen café framför kafé. Så här blev resultatet:

Stavningen av café/kafé är något som jag själv kommer tillbaka till om och om igen. Personligen föredrar jag – precis som majoriteten av de som deltog i min omröstning – att stava med c i stället för k. Varför? Jag tror att det beror på att det är den stavningen som jag och många andra är vanast vid att se, både på andra språk och ute på stan.

Men hur ska det vara då? En enkel googling indikerar att båda alternativen är korrekta, och att det helt enkelt är fritt fram för dig att välja vilken stavning du föredrar. SAOL har dock en lite bestämdare åsikt än så. Slår man upp café blir man genast informerad om att man hellre bör stava ordet med k än med c. Förmodligen beror det dels på att vi oftast stavar det hårda k-ljudet med just k i svenskan, dels att kafé har ett liknande ursprung som kaffe. Att stava kaffe med c (caffe) är inte särskilt etablerat i svenskan.

Rekommendationen är därför att skriva kafé i stället för café, men i slutändan är det självklart upp till dig hur du vill skriva.

Vilken stavning föredrar du? Varför? Skriver du på olika sätt i olika texter?