Veckans förbättring

Den här veckan råkade jag komma i kontakt med lite elprisinformation som inte var helt enkel att förstå. Jag försökte mig på att göra några förbättringar i texten. Så här blev det:

Tips! När du skriver en facktext som riktar sig till personer som inte är lika insatta i ditt område som du är, är det viktigt att förklara ämnesspecifika termer och uttryck. För att undvika att störa flödet kan du till exempel ha en faktaruta i nära anslutning till texten. Där kan du förklara några av begreppen du tar upp, eller komplettera den befintliga informationen med ytterligare uppgifter. I det här fallet skulle man kunna nämna vad normala hydrologiska energinivåer är, och vad ”tillrinning” betyder i den här kontexten.

Vad tycker du? Skulle du ha ändrat något annat? Vad och varför?

Originaltexten kommer från Göteborg Energi. Du kan läsa texten genom att följa den här länken: Elprisinformation april 2019.

Vid sidan av eller om?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar prepositionen av framför om efter uttrycket vid sidan. Så här blev resultatet:

Det är inte ofta som det blir ett helt oavgjort resultat! Det verkar som att uttrycket vid sidan av/om är lite av en vattendelare.

Både av och om är prepositioner. De flesta som har lärt sig ett annat språk vet kanske att just prepositioner en av de svåraste ordklasserna att lära sig använda rätt. Det beror till största delen på att användandet av prepositioner kan te sig helt ologiskt för såväl förstaspråkstalaren som inläraren. Det är svårt att förklara varför vissa prepositioner fungerar i vissa uttryck, men inte i andra. Kolla här till exempel:

Jag är i skolan. (Jag är en elev som befinner sig i skolan just nu.)
Jag är jobbet.
(Jag jobbar och befinner mig just nu på min arbetsplats.)

Om man byter ut i mot i den första meningen blir tolkningen inte riktigt densamma – på:et skulle då indikera att man befinner sig (ovan)på själva skolbyggnaden. Men i meningen under är den föredragna prepositionen. Att säga att man befinner sig i jobbet är inte idiomatiskt.

Det finns självklart vissa regler kring hur prepositioner ska användas, men långt ifrån tillräckligt många för att göra inlärningen av dem lätt. Oftast får man lära sig många av de vanligaste uttrycken utantill. Det är inte ovanligt att valet av preposition skiljer sig åt mellan olika språkanvändare. Så är det nämligen med exemplet från den här veckans omröstning. Det går lika bra att använda av som om i det här fallet, även om av är vanligare. Det finns dock ett undantag, nämligen när det inte kommer något annat ord efter prepositionen:

Jag pluggar heltid och arbetar vid sidan om.

Här måste om användas. När prepositionen däremot befinner sig mitt i en mening får du välja fritt mellan av och om.

Vilken preposition föredrar du i det här exemplet? Använder du olika i olika situationer?

Mejlar du eller mailar du?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva mejla framför maila. Så blev resultatet:

Är det bara jag som är förvånad över utfallet? Jag hade förväntat mig att mejlar skulle vinna med stor marginal, men i stället blev det tvärtom.

Att välja stavningen mejlar i stället för mailar stämmer bra överens med svenska uttals- och stavningsregler. Stavningsvariationen mailar visar däremot ordets engelska ursprung, något som också kan vara viktigt när man tar ställning till vilken stavning som är mest lämplig när det finns flera att välja på. Ambitionen för stavningen av nya lånord i svenskan, är dock att de (enligt svenskans regler) ska stavas så ljudenligt och logiskt som möjligt (för att läsa mer om stavning, följ den här länken: Uttalsnära stavning – dags för en ny reform?).

Därför rekommenderar Språkrådet mejla (eller e-posta som ett mer formellare alternativ). I SAOL finns maila inte alls med, utan där är det också mejla som gäller.

Vilken stavning föredrar du? Varför? Använder du olika stavningar i olika sammanhang?

Både och och såväl som

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar uttrycket såväl … som framför både … och. Så här blev resultatet:

För en gångs skull är jag inte särskilt överraskad över resultatet. Det ligger i linje med min hypotes – att både … och är populärare än såväl … som.

Båda uttrycken används för att samordna två led, precis som i exempelmeningarna i omröstningen. När det handlar om endast två led, är uttrycken synonyma med varandra. Det går alltså precis lika bra att använda både … och som såväl … som i det här fallet. Vilket du väljer att använda beror helt enkelt på vilket uttryck du själv föredrar. En reflektion från min sida är att både … och känns lite mer informellt (eller modernt), än såväl … som.

Skulle det handla om fler led än två, är dock såväl … som lämpligare att använda än både … och. Det syns i följande exempelmeningar:

Jag tycker om såväl hundar som katter och marsvin.
Jag tycker om både hundar, katter och marsvin.

Jag tror att de allra flesta skulle föredra den första meningen framför den andra i det här fallet. Det beror på att både är besläktat med båda, som ju är ett pronomen som syftar till något som består av två delar (till exempel: Tycker du bäst om din hund eller din katt? Jag tycker om båda lika mycket.) Att använda både … och när man pratar om fler än två saker, är därför inte helt logiskt.

Men som sagt, i exempelmeningarna som låg till grund för omröstningarna, fungerar båda alternativen lika bra. Välj det du gillar bäst. Något som dock är viktigt att komma ihåg är att alltid använda uttrycken i sin helhet. Glöm inte som i såväl … som, eller och i både … och.

Vilket uttryck föredrar du? Varför?

Veckans förbättring

Den här veckan när läste jag artiklar på Svt, hittade jag en formulering med förbättringspotential. Generellt sett var inte artikeln dåligt skriven eller så (budskapet kom fram och det fanns inte några störande, små stavfel), men bra kan alltid bli bättre.

Med relativt små medel korrigerade jag en mening från artikeln. Så här blev det:

Tips! Man behöver inte alltid ta till stora medel för att förbättra en text. Ibland räcker det med att se över kommateringen, och att formulera och markera information på ett sätt som underlättar för läsaren att följa textens röda tråd.

Vad tycker du? Skulle du ha skrivit något annorlunda? Vad i så fall?

Hela artikeln hittar du här: Victoria Dyring efter trötthetsexperiment: ”Som en skräckfilm”

Ska vi ses på caféet eller kaféet?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen café framför kafé. Så här blev resultatet:

Stavningen av café/kafé är något som jag själv kommer tillbaka till om och om igen. Personligen föredrar jag – precis som majoriteten av de som deltog i min omröstning – att stava med c i stället för k. Varför? Jag tror att det beror på att det är den stavningen som jag och många andra är vanast vid att se, både på andra språk och ute på stan.

Men hur ska det vara då? En enkel googling indikerar att båda alternativen är korrekta, och att det helt enkelt är fritt fram för dig att välja vilken stavning du föredrar. SAOL har dock en lite bestämdare åsikt än så. Slår man upp café blir man genast informerad om att man hellre bör stava ordet med k än med c. Förmodligen beror det dels på att vi oftast stavar det hårda k-ljudet med just k i svenskan, dels att kafé har ett liknande ursprung som kaffe. Att stava kaffe med c (caffe) är inte särskilt etablerat i svenskan.

Rekommendationen är därför att skriva kafé i stället för café, men i slutändan är det självklart upp till dig hur du vill skriva.

Vilken stavning föredrar du? Varför? Skriver du på olika sätt i olika texter?

Hur ska(ll) det vara?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar ska framför skall. Så här blev resultatet:

Vinnande ur omröstningen går alltså ska med en rätt så övervägande majoritet av rösterna. Skall ses inte så ofta i informell text, så i en Instagram-omröstning som den här är jag lite förvånad över att alternativet fick några röster alls.

För det är ju så att den äldre formen skall har fått lämna plats åt modernare ska. Till och med lagar och förordningar skrivs sedan 2007 med ska i stället för skall. När till och med så pass formella texter väljer det modernare alternativet, är det nog dags att implementera det även i dina egna texter.

Jag rekommenderar därför att du använder dig av ska i stället för skall – vilken text du än skriver. Står du i valet och kvalet mellan skall-krav och ska-krav (när det gäller till exempel upphandlingar), så är ska-krav det bästa alternativet.

Hur skriver du och varför? Vill du fortsätta att skriva skall, eller föredrar du ska?

Kommer du om en timme(a)?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva timme eller timma. Så här blev resultatet:

Jag är förvånad över att en så stor majoritet av rösterna gick till timme. Min hypotes var att resultatet skulle bli mycket jämnare mellan de här två alternativen. Anledningen till det är att jag själv i ärlighetens namn ibland velar mellan att stava med e och med a. Och orsaken till det är förmodligen att jag är van vid att säga timma i stället för timme. Det är alltså något dialektalt som spökar här.

Men hur ska det egentligen vara då? Jo, enligt SAOL är timme den föredragna formen, och timma anges som ett andrahandsalternativ. Jag är mest glad över att timma står med över huvud taget, det gör att det känns lite mer accepterat att jag då och då väljer den formen …

Hur skriver du? Skriver du som du uttalar det?

Bortforslas eller forslas bort?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrog bortforslas framför forslas bort. Här är resultatet:

Den här gången är det ovanligt tydligt vilket förslag som har gått segrande ur omröstningen. Det är alltså det löst sammansatta verbet forslas bort som vann med största möjliga marginal mot det fast sammansatta verbet bortforslas. För mig som språkkonsult är det här ett glädjande resultat som stämmer överens med ett av de råd man brukar ge myndigheter och andra offentliga verksamheter när man pratar om klarspråk: nämligen att skriva isär fast sammansatta verb när det är möjligt.

Att skriva forsla bort eller ta emot ger texten en ledigare stil, och är lättare för läsaren att förstå än bortforsla och mottaga. Det finns dock fast sammansatta verb som inte är så bra att skriva isär, eftersom betydelsen av verbet då kan förändras. Det är till exempel skillnad på att avbryta något och att bryta av något.

Vilken variant av verbet föredrar du och varför? Skriver du hellre isär än ihop den här typen av verb? Varför/varför inte?

Mer stycke(s)indelning!

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva styckesindelning framför styckeindelning. Så här blev resultatet:

Den här gången blev det alltså ganska jämnt mellan de båda alternativen, men styckesindelning vann med några procentenheters marginal.

I måndags skrev jag ett blogginlägg om just stycke(s)indelning, och jag insåg då att jag själv tvekade när jag skulle välja vilken stavningsvariant jag ville använda. Med s kändes bättre rent uttalsmässigt, men utan s såg prydligare ut (rent subjektiva åsikter, så klart).

Men hur ska det egentligen vara då? Jo, enligt Språkrådet kan man använda båda varianterna, men styckeindelning är vanligare, och också det som rekommenderas. Tittar man i SAOL så anges inte styckesindelning ens som ett alternativ. Vill man vara på den säkra sidan är det nog alltså bäst att slopa s:et.

Hur skriver du och varför? Skriver du som du uttalar ordet, eller skiljer sig stavning och uttal åt?