I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar hen i stället för han eller hon. Så här blev resultatet:
Det här är första gången som vi varken har en vinnare eller en förlorare. Är det bara jag som är förvånad? Eftersom det är många skriv- och språkintresserade som följer mig, hade jag förväntat mig att hen skulle gå vinnande ur den här striden. Men så blev det alltså inte.
Hens vara eller icke-varande är tämligen uttjatat, och debatten är inte särskilt levande längre. Det känns som om de flesta har accepterat det nya pronomentillskottet, även om många (uppenbarligen) inte själva skulle använda sig av det (åtminstone inte i den här kontexten). Motståndet kan till stor del bero på att pronomen är en relativt stängd ordklass där nya ord sällan tillkommer. Ett tillskott ses därför på med skepsis av många användare. Att hen felaktigt har beskyllts för att ta över och ersätta han och hon (ska alla vara hen nu helt plötsligt?!) är också en bidragande orsak till att många har tagit avstånd från att använda hen.
Sedan 2015 har hen funnits med i SAOL, vilket för många innebär att ordet officiellt ”finns” och ”är okej att använda” (ett ord som inte är listat i SAOL behöver inte nödvändigtvis inte finnas eller användas). Definitionen av ordet anger först att det är en ”könsneutral benämning på person som är omtalad ev. implicit i sammanhanget”, sedan att det är en ”benämning på person som inte vill el. kan kategorisera sig som vare sig man el. kvinna”. Helt enkelt ett käckt litet ord med flera användningsområden.
Man måste inte använda hen om man inte vill, men jag tycker att det är ett bra ord som underlättar. Det är kortare att skriva hen än han eller hon, och i en text där man ofta behöver uttrycka sig på ett sådant sätt kan den senare formuleringen snabbt bli upprepande och jobbig att läsa. Det finns så klart andra alternativ (till exempel den) som också kan fungera om man vill undvika långa omskrivningar.
Johanssons språkkonsulteri 