Skanna eller scanna?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva skannade framför scannade. Så här blev resultatet:

Vinnaren i veckans onsdagsomröstning blev alltså alternativ två, scannade. Är det också det som är rätt?

Njae, det beror lite på hur man ser det. Både skanna och scanna finns med i SAOL och SO, vilket innebär att båda varianterna används i det svenska språket. I SAOL är det dock tydligt att det är skanna som förespråkas; skanna hellre än scanna står det nämligen där.

Föga förvånande är ordet inlånat från engelskans scan och scanner, och det kom in i svenskan på 1960-talet. När det gäller just engelska lånord är det ganska vanligt att vi håller fast vid originalstavningen, även när det finns goda anledningar att försvenska den. Ett exempel på en av dessa goda anledningar är att stavningen med k i stället för c bättre överensstämmer med svenska stavningsregler. S + c brukar ju annars uttalas som ett s-ljud (som i t.ex. scen), inte som ett mjukt s + k (som i t.ex. sken) eller ett hårt s + k (som i t.ex. skalle). Undantag, som scampi och scarf, råkar också vara lånord där originalstavningen har klamrat sig fast i språkbruket. Poängen med en försvenskad stavning är att ju oftare vi håller oss till konsekventa stavningsregler, desto enklare blir det för oss alla att stava fler ord rätt. Vi behöver då inte veta ordets ursprung för att göra en kvalificerad gissning om hur det ska stavas.*

Men, som sagt, är det inte ovanligt att vi håller hårt i originalstavningen. En snabb sökning bland slumpmässigt utvalda textsamlingar i Språkbankens verktyg Korp, visar att scanna är nästan dubbelt så vanligt förekommande som skanna (4 140 träffar vs. 1 879). Om det här är ett mönster som kommer att bestå även i framtiden får tiden utvisa. Vilket alternativ som är populärast om tjugo år beror helt enkelt på hur vi språkbrukare väljer att stava ordet.

Sammanfattningsvis och avslutningsvis rekommenderar jag samma stavning som framför allt SAOL förespråkar, nämligen skanna/skannade. När det gäller ord som dessa är dock risken för missuppfattningar ganska liten, och därför kan du som skribent känna dig lite friare i ditt eget val. Kom dock ihåg – som alltid – att vara konsekvent med din stavning, åtminstone inom en och samma text.

*Läs gärna det här inlägget för fler goda argument för en försvenskad stavning: (Näs)sprejen eller (näs)sprayen?

Sträck eller streck?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva att någon är vaken ett visst antal timmar i sträck eller i streck. Så här blev resultatet:

Vinnande ur veckans onsdagsomröstning gick alltså alternativ ett, sträck.

Om du har följt mina omröstningar ett tag kanske du kommer ihåg att jag i somras tog upp valet mellan att fylla ett glas till brädden och att fylla det till bredden*. Fallet med sträck eller streck är ett exempel på samma tema.

I svenskan skiljer vi oftast inte längre på uttalet av korta e och ä, och därför är det svårt för oss att hålla isär stavningen av ord som bara skiljer sig åt på just den här punkten. Det är därmed lätt hänt att man fyller ett glas till bredden när man egentligen menar att fylla det till brädden. Det händer också att vi håller oss vakna i ett streck i stället för i ett sträck. (Det är alltså det sistnämnda – och veckans vinnande alternativ – som är korrekt i det här fallet.)

Sträck betyder, enligt SAOL, sträckningsanordning; sträckning, fåglars regelbundna flykt och utan uppehåll. Streck däremot betyder kort linje; oförutsett hinder i planerna, lina för tvättkläder och busigt påhitt. I vissa fall kan det kanske vara ett busigt påhitt att hålla sig vaken i 36 timmar i sträck (fast för mig låter det mest som tortyr), men i det här fallet är det en lite mer bokstavlig tolkning som gäller. Man låter helt enkelt bli att sova i 36 timmar – utan uppehåll – och därmed är sträck det enda möjliga alternativet.

Min rekommendation är därför att du försöker skilja på de båda uttrycken, både när det gäller sträck/streck och brädden/bredden.

*Här kan du läsa hela inlägget om du är nyfiken: Ett glas fyllt till brädden eller bredden?

Nös eller nyste?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att säga nös framför nyste. Så här blev resultatet:

Vinnande ur omröstningen gick alltså alternativ ett, nös. Är det också det som är rätt?

Jajamän! Fast det hade nyste också varit. Enligt bland annat Språkrådet är det nämligen fritt fram att välja mellan nös och nyste*. Och som om det inte var ett tillräckligt övertygande svar på frågan så listar också SAOL och SO båda alternativen, vilket ger ytterligare stöd för att valet ligger hos dig som språkbrukare. Värt att notera är dock att nös anges först. I SO från 2009 står det ”nös äv. nyste” och i samtliga exempel förekommer endast den förstnämnda formen. I SAOL från 2015 står det ”nös el. nyste” i själva listningen och i böjningslistan står nyste inom parentes. Detta är en indikation på att nös är den form som är populärast bland språkanvändare.

Som lite extra ordlistekuriosa kan jag också nämna att nyste fanns med som alternativ redan i SAOL 1 från 1874. Det verkar som att nyste är en form som uppkommit senare än nös, men ett helt nytt påfund är den alltså inte.

För att vidare undersöka vilken av varianterna som är vanligast gjorde jag en snabb sökning bland slumpvis utvalda textsamlingar (allt från myndighetstexter till blogginlägg) i Språkbankens verktyg Korp. Där visade det sig att nös ger nästan tretton gånger så många träffar som nyste (723 vs. 57 träffar). Det tyder på att tesen om att nös är det vanligare alternativet verkar stämma.

Vanligare innebär inte nödvändigtvis mer korrekt (beroende på vilken språksyn man har, så klart), men det innebär att färre språkbrukare kommer att reagera när den formen används. Att använda en alternativ form som inte är så vanlig (vare sig det gäller stavning eller – som i det här fallet – böjning) kan fånga mottagarens uppmärksamhet och stjäla fokus från det faktiska budskapet i din text. När det gäller ett relativt okontroversiellt val – som mellan nös och nyste – är risken inte så stor, men i andra fall – som mellan de/dem och dom – kan valet ha större påverkan på läsaren.

Sammanfattningsvis: Både nös och nyste är korrekta och accepterade preteritumformer av nysa. Välj vilken form du vill, men var medveten om att nös är vanligare.

*Enligt ett inlägg på Språkrådets Twitter (följ den här länken för att se hela inlägget: rös/ryste, nös/nyste).

Är du på väg nå(go)nstans?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva nånstans framför någonstans. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså alternativ två, den något längre varianten någonstans. Är det också den som är rätt?

I det här fallet är båda alternativen faktiskt att betrakta som korrekta – men vart och ett är lämpligast i olika typer av texter och sammanhang. Nånstans är en kortform och, enligt SAOL och SO, en vardagligare variant av någonstans. I informellt språk (särskilt i talspråk) skulle nog de flesta välja den kortare formen så länge man inte vill ge ordet särskild emfas – då kan det kännas motiverat att välja den längre. I mer formellt språkbruk, vare sig det handlar om skrift- eller talspråk, är det nog fler som föredrar någonstans.

Här är det alltså inte fråga om att något av alternativen i sig skulle vara fel. Båda orden finns och används, om än i lite olika sammanhang. Min teori är att någonstans är mycket vanligare i textform än i talspråksform och att det är därför som den varianten gick vinnande ur veckans omröstning. En snabb sökning bland slumpvis utvalda textsamlingar (med hjälp av Språkbankens verktyg Korp) visar att någonstans är ungefär fyra gånger så vanligt förekommande som nånstans (80 500 träffar respektive 19 600). Hur det förhåller sig när det kommer till talspråk är svårare att undersöka. Med tanke på att vi ofta premierar effektivitet och snabbhet när vi uttrycker oss muntligt gissar jag dock på att den kortare varianten väljs oftare än den längre när vi pratar med varandra.

I och med detta får de båda orden lite olika konnotationer. Jag tror att de flesta tolkar någonstans som det mer ordentliga, formella och därför korrekta alternativet, åtminstone i skriftspråk. I talspråk kan det nog uppfattas som lite styltigt. Att skriva nånstans kan i stället ge texten en vardagligare och mer avslappnad ton, vilket kan vara helt på sin plats i många sammanhang. Min rekommendation är därför att du väljer variant efter i vilken kontext du uttrycker dig, vare sig det handlar om skrift eller tal (mer formellt = någonstans, mindre formellt = nånstans). Snyggast är det förstås om du är konsekvent inom en och samma text eller talsituation.

Ett glas fyllt till brädden eller bredden?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva att ett glas är fyllt till brädden eller bredden. Så här blev resultatet:

De flesta har alltså röstat på alternativ två, bredden. Är det också det som är rätt?

Nej, faktiskt inte. Att skriva bredden när det ska vara brädden är ett vanligt misstag som till stor del beror på att vi i modern svenska mycket sällan gör skillnad i uttal mellan korta e och korta ä. När det gäller ord som är snarlika i såväl stavning som betydelse, blir det extra svårt att välja rätt.

När det kommer till just bredd vs brädd finns det en betydelseskillnad mellan de båda orden, även om de vid första anblick ser nästan identiska ut. Bredd betyder, enligt SAOL, ”utsträckning i sidled” och (stor) ”täckning”, medan brädd betyder ”övre kantlinje” (särskilt av kärl). När vi tänker oss att något är fullt är det således fullt (upp) till brädden och inte till bredden. Följande exempelmeningar är alltså korrekta:

Dörrens höjd var 210 centimeter och dess bredd 80 centimeter.

Arenan var fylld till brädden.

I vardagsspråket är det jämförelsevis sällan som det är brädd/brädden och inte bredd/bredden vi menar, vilket kan göra det ännu svårare att komma ihåg att byta ut e:et mot ett ä. Trots det rekommenderar jag att du fyller dina glas till brädden och mäter dina dörrar på bredden (och höjden om det behövs, kanske djupet kan vara av intresse också).

Ska det regna i morgon eller imorgon?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva i morgon framför imorgon. Så här blev resultatet:

Vinnaren den är veckan är alltså alternativ två, imorgon. Resultatet går i linje med det för ifred/i fred* och här om dagen/häromdagen**, och ger ännu ett exempel på flerordsuttryck som många av oss gillar att skriva ihop. Men som du säkert redan vet vid det här laget är det som känns rätt eller ser rätt ut inte alltid det som faktiskt är rätt. Så hur ligger det till i det här fallet?

Jo, i SO listas – under sökordet morgon – bara den särskrivna varianten. I SAOL är också bara i morgon listat, men under det står det att uttrycket även kan hopskrivas. I frågelådan på Institutet för språk och folkminnens (Isof) webbplats*** finns ett utförligt svar på hur vi ska tänka kring hop- respektive särskrivning av uttryck som imorgon/ i morgon, istället/i stället och mittemot/mitt emot. När det gäller just de här uttrycken går det lika bra att skriva ihop som att skriva isär, men för vissa av uttrycken är den ena formen vanligare än den andra. Vill man ha en enkel tumregel att följa (och slippa slå upp varje uttryck för att se vilken stavning som är vanligast) rekommenderas den särskrivna varianten. Den kan ofta också uppfattas som lite mer formell av läsaren, vilket kan vara bra att känna till.

När det gäller just i morgon/imorgon är det än så länge den särskrivna varianten som är vanligast (enligt Isof), och också den som jag rekommenderar. Om du som jag tycker att konsekvens är viktigt är det en annan god anledning till särskrivning i det här fallet. Åtminstone så länge du håller med om att iförrgår och iövermorgon ser konstigt ut.

*Läs hela inlägget här: Lämna mig i()fred!
**Läs hela inlägget här: Här om dagen eller häromdagen?
***Läs hela svaret – inklusive en lista på vanliga liknande uttryck – här: Skriva ihop eller isär flerordsuttryck?

Scrolla eller skrolla?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar scrolla framför skrolla. Så här blev resultatet:

Det första alternativet, scrolla, gick alltså vinnande ur veckans onsdagsomröstning. Med tanke på att det här engelska lånordet är relativt nytt är det kanske inte så konstigt att många av oss föredrar det i en stavning som ligger så nära ursprunget som möjligt. Men är det verkligen det som är rätt?

Nej, inte om vi ska följa rekommendationen från SAOL. Där förespråkas den svenskare stavningen skrolla. Även i SO är det den stavningen som anges som första alternativ. Anledningen är helt enkelt att varianten med K stämmer bättre med svenska stavningsregler än den med C.

Man kan dock fråga sig varför många ”nya” (det är så klart en definitionsfråga) engelska lånord inte försvenskas mer. Varför skriver vi container och inte (till exempel) kontejner, leasing och inte lising? En anledning kan vara att fler svenskar i dag är bättre på engelska än för hundra år sedan. Fler kommer i kontakt med uttrycket på originalspråket först och då faller det sig lite mer naturligt att fortsätta skriva det på samma sätt även när man använder det i en annars svensk kontext. En annan anledning kan vara att våra ordlistor i dag mer än tidigare beskriver hur språkbruket faktiskt ser ut och inte bara hur det borde se ut. Det leder till att även alternativ som inte anses helt språkligt korrekta ändå finns listade, och så småningom kan de bli normen som vi rekommenderas att följa. Det är möjligt att det blir så med scrolla och skrolla i framtiden – only time will tell.

Sammanfattningsvis: Skriv hellre skrolla än scrolla – åtminstone än så länge. Eller ersätt scrolla/skrolla med rulla. Så sent som 2016 var det nämligen det som Språkrådet rekommenderade*.

*Följ den här länken för att läsa hela rekommendationen: Språkrådet på Twitter

Bebis eller baby?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar bebis framför baby. Så här blev resultatet:

Vinnande ur omröstningen gick alltså alternativ ett, bebis. Valet mellan dessa två varianter har faktiskt varit något som jag har tänkt på under en längre tid. Personligen tycker jag att det är något med baby på svenska i betydelsen spädbarn som bara känns … fel. Men är det verkligen det?

Enligt den nyaste versionen av SAOL (från 2015) är det faktiskt bebis (eller bäbis) som rekommenderas framför baby. Men så har det inte alltid varit. Det vanligaste har tidigare varit att man har ansett baby vara den korrekta formen för ordet i obestämd form singular, eftersom det ju är så den formen ser ut på engelska (vilket är språket vi har lånat ordet från). Alternativet bebis liknar i stället engelskans pluralform babies, och att använda en pluralform för ett ord i singular kan bära emot. Åtminstone så länge ett lånord är relativt nytt. Bebis är dock inte det enda ord som har lånats in i sin pluralform. Samma sak gäller för keps och kex (från engelskans caps och cakes).

Men det finns en annan mycket bättre anledning till att skriva bebis i stället för baby, nämligen att det är mycket enklare att böja bebis enligt svenska mönster. Bebisen, bebisar, bebisarna är helt enkelt elegantare än babyn, babyar/babyer, babyarna/babyerna. Ett alternativ skulle ju kunna vara att kombinera de båda formerna, kanske på följande vis: baby, babyn, bebisar, bebisarna. Men jag måste medge att det inte heller låter helt naturligt. Och med tanke på att ordet har funnits i svenskan i över hundra år, tvivlar jag på att vi kommer att se några nya böjningar som får en betydande spridning i allmänspråket.

Min rekommendation är därför att du väljer bebis hellre än baby (åtminstone så länge du menar spädbarn. Att använda bebis som smeknamn för någon äldre än ett år faller kanske inte i så god jord.).

Stängt tillsvidare eller tills vidare?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva tillsvidare eller tills vidare. Så här blev resultatet:

De flesta verkar alltså föredra särskrivning i det här fallet, vilket innebär att alternativ två, tills vidare, gick vinnande ur omröstningen. Är det också det som är rätt?

För en gångs skull finns det ett ganska kort och enkelt svar, nämligen ja. Men jag ska utveckla det lite ändå för dig som är sugen på lite språkriktighetsnörderi.

Såväl SAOL som SO och SAOB har med båda alternativen. SAOL menar uttryckligen att tills vidare ska användas hellre än tillsvidare, medan SO och SAOB listar tills vidare först och tillsvidare som en variation. Rådgivande källor som Institutet för språk och folkminnen* och TT** propsar på särskrivning, eftersom betoningen ligger på vidare och inte tills***.

Det finns dock tillfällen när tillsvidare ska hopskrivas, nämligen när det utgör första ledet i exempelvis ett sammansatt substantiv eller verb som tillsvidareanställning och tillsvidareanställa. Att hopskrivning här är regel kanske komplicerar det hela något, men grundregeln (och därför också min rekommendation) är alltså att du skriver tills vidare så länge uttrycket står för sig självt.

*Följ den här länken för att läsa hela svaret: Flerordsuttryck med preposition
**Följ den här länken för att läsa hela inlägget: Sammanskrivning och särskrivning
***Vill du läsa mer om den här regeln kan du göra det i ett annat av mina blogginlägg, nämligen: Göra i ordning eller iordning?

Scenarion eller scenarier?

I går frågade jag mina följare på Instagram vilken pluralform de föredrar: scenarion eller scenarier. Så här blev resultatet:

Det vinnande alternativet är alltså nummer ett, scenarion. Att just det här alternativet fick flest röster är inte så konstigt: det följer en av svenskans pluralregler som säger att ett-ord som slutar på vokal får -n som ändelse. Till exempel heter det ju

ett piano – två pianon och ett äpple – två äpplen.

Detta gäller dock inte alla ett-ord som slutar på vokal. Ord där betoningen ligger på just den sista vokalen får nämligen -er som ändelse. Till exempel:

ett frieri – två frierier och ett kafé – två kaféer.

Hur ligger det då till med scenario?

Jo, eftersom betoningen inte ligger på ordets sista vokal, borde det (om vi ska följa reglerna) få -n som pluraländelse. Scenarion skulle därför vara det rätta alternativet i veckans omröstning. Men vad vore väl en regel utan undantag?

Tittar vi i SAOL så nämns scenarier som första pluralform och scenarion som alternativ. Det finns alltså möjlighet att välja, men det förstnämnda är antingen vanligast och/eller anses vara mest korrekt. En sökning bland slumpvis utvalda textsamlingar i Korp* ger ungefär dubbelt så många träffar på scenarier som scenarion (995 vs. 1 985), vilket indikerar att det faktiskt är fler som använder -er-formen än -n-formen. En Google-sökning på de olika formerna visar på samma trend. Och som bekant: ju fler som använder en viss variant, desto större chans är det att just den blir normen.

Slutligen: ingen av formerna är fel att använda. Men när du gör ditt eget val kan det vara bra att vara medveten om att fler språkbrukare väljer scenarier hellre än scenarion.

Om du är nyfiken på att själv söka bland texter i Korp kan du göra det här: Språkbanken – Korp