I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva fiendskap framför fiendeskap. Så här blev resultatet:
Det var alltså alternativ två – fiendeskap – som klart och tydligt gick vinnande ur veckans omröstning. Är det också det som är rätt?
För en gångs skull har vi faktiskt ett snabbt och enkelt svar, nämligen nej. Enligt både SAOL och SO är fiendskap det enda alternativet, någon annan stavning listas inte. Fiendeskap som variant verkar dock cirkulera där ute i det digitala skriftspråkbruket, om än i ganska blygsam utsträckning: en googling ger relativt få resultat (15 700 vs 299 000 för fiendskap) och en sökning i slumpvis utvalda textsamlingar i Korp följer samma mönster (57 träffar vs 738 för fiendskap). Det är därför minst sagt intressant att det här alternativet fick så pass stor majoritet av rösterna. Kan det vara så att många av dem som röstade på det felaktiga alternativet visste att det inte var språkligt korrekt men ändå föredrar det av någon anledning?
Min hypotes är att de som väljer stavningen med det extra E:et gör det på grund av att det känns behagligare att uttala ordet på det sättet – så är det åtminstone för mig. Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin skulle säga fiendskap; det där lilla E:et skulle nog smyga sig in där i mitten vare sig jag tänkte på det eller ej. Anledningen till att jag (och säkert flera med mig) uttalar ordet så kan vara att fiendskap är ett ganska ovanligt ord, i alla fall jämfört med dess nära släkting fiende (som i och för sig nog inte är så frekvent heller – tack och lov!). Kanske är det så att det avslutande E:et i fiende av gammal vana får hänga med även i fiend(e)skap?
Sammanfattningsvis rekommenderar jag att du följer riktlinjerna från SAOL och SO och skriver fiendskap utan mitten-E:et. När det gäller vilken variant du använder i ditt talspråk är risken för missförstånd minimal, men det är bra att vara medveten om att fiendeskap inte är korrekt (även om det låter bättre i vissa öron …).
Johanssons språkkonsulteri 