Är du en/ett kontrollfreak?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de tycker att (kontroll)freak är ett en- eller ett-ord. Så här blev resultatet:

Det här är nog det minst förvånande resultatet på ganska länge. Jag hade förväntat mig att ett kontrollfreak skulle få flest röster, och så blev det också. I ärlighetens namn tror jag aldrig att jag har hört någon säga en freak, vilken(!) typ av freak det än rör sig om. Däremot har jag sett att ordets genus har diskuterats relativt flitigt bland språkintresserade på nätet.

Det är nämligen så att freak enligt SAOL är ett substantiv med genuset utrum, vilket innebär att det enligt dem heter en freak. Att man har valt utrum i stället för neutrum kan bero på flera saker. Till exempel är de flesta substantiv som beskriver levande ting i svenskan utrum:

en häst, en människa, en kvinna.

Det finns dock undantag:

ett barn, ett kid, ett bi.

Freak råkar också vara ett lånord, och de flesta nya lånord i svenskan kategoriseras som utrum:

en skateboard, en avokado, en wrap.

Det finns alltså goda skäl till att även freak borde få artikeln en. Men av någon anledning strider det mot mångas språkkänsla. Kanske kan det bero på att ord som låter liknande är neutrumord? Det finns några exempel (som ett fik och ett skrik), men det finns också många undantag (som en vik, och en spik), så den här teorin är långt ifrån perfekt.

Eftersom så pass många av oss föredrar ett freak framför en freak, så är det oftast relativt ”ofarligt” att bryta mot SAOL:s rekommendation, åtminstone så länge du skriver texter där du själv står som avsändare. Skriver du däremot en offentlig text som annars följer SAOL:s stavnings- och grammatikregler, kan det vara klokt att välja en framför ett.

Föredrar du att säga och skriva en eller ett freak? Varför?

Tills eller till?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar tills framför till. Så här blev resultatet:

Det visar sig alltså att ungefär två tredjedelar föredrar till i stället för tills. Jag har en teori om att det skulle kunna bero på att tills uppfattas som mer talspråkigt än till. Dessutom har många lärt sig att tills är en förkortning av till dess, och i den här meningen skulle till dess inte fungera som synonym till till.

Men vad är egentligen rätt?

Jo, enligt Språkrådets frågelåda är tills och till ofta synonyma med varandra – men inte alltid. När de båda används som prepositioner betyder de precis samma sak. I meningarna

Hon är på semester tills på måndag.

och

Hon är på semester till på måndag.

fungerar tills och till som prepositioner, och är därför också synonymer. Precis som jag misstänkte anses dock tills som lite mer talspråkigt än till, vilket kan vara bra att vara medveten om när man väljer vilket ord man vill använda.

Tills är som sagt också en förkortning av till dess. Till dess används ofta som en subjunktion (eller bisatsinledande konjunktion/underordnad konjunktion). Till exempel:

Hon är på semester till dess/tills att helgen är över.

Här går det inte att byta ut tills eller till dess mot till. Det är inte heller korrekt att skriva tills dess, eftersom det i praktiken skulle betyda till dess dess.

Vilket ord föredrar du att använda? Varför?

Hemsida eller webbplats?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att använda ordet hemsida framför webbplats. Så här blev resultatet:

Kanske inte så förvånande den här gången? Hemsida känns som det ord man (jag inberäknad) oftast använder när man pratar om en särskild plats på internet (oftast med flera undersidor) som till exempel tillhör ett företag eller utgör någon form av mötesplats. Ordet webbplats används ofta synonymt med hemsida, men man hör det inte lika ofta. Det verkar dock förekomma mer frekvent i text nu än tidigare (om man ska gå efter en enkel googling på båda begreppen).

Men är de båda orden verkligen synonymer? Svaret är nej. Hemsida är en svensk översättning av engelskans home page som egentligen syftar till din webbläsares förstasida. Det kan också tolkas som förstasidan (det som kallas home på många engelskspråkiga sajter) på din webbplats. Andra undersidor kallas för webbsidor. En samling webbsidor kallas för en webbplats.

Verkar det rörigt? Det största problemet är egentligen att ordet hemsida har feltolkats och felanvänts i svenskan under en ganska lång tid, vilket har resulterat i en utarmning av begreppet. Från att ha haft en specifik betydelse (webbläsarens förstasida), har ordet nu kommit att betyda olika saker beroende på kontexten. Rekommendationen är därför att du – för tydlighets skull – pratar om webbplats hellre än hemsida när du menar en samling webbsidor som faller under en och samma avsändare.

Vilket ord föredrar du? Spelar det någon roll för dig vilket ord som används?

Här finns mer information för dig som är nyfiken på att läsa mer om den här typen av begrepp: Så skiljer du på hemsida, webbplats och webbsida (wirten.se).

Bh eller behå?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva bh i stället för behå. Så här blev resultatet:

Är det bara jag som är förvånad över resultatet? Jag hade förväntat mig en mycket större andel röster på behå, kanske till och med en vinst för just det alternativet. När man googlar runt lite grann på de olika varianterna, märker man snabbt att båda används ungefär lika mycket. Ibland händer det till och med att man blandar de båda alternativen i en och samma text, som i den här artikeln från Expressen:

Läs hela artikeln här: Bh – bästa sättet att förvara din behå

Men hur ska man egentligen skriva då? Här går meningarna isär. Bh är en förkortning av bysthållare, så det mest logiska vore att hålla sig till att skriva det just så när man vill använda förkortningen hellre än den långa versionen. Dock ser ordet då lite knepigt ut när man behöver böja det i bestämd form och plural.

Bh:n och bh:arna

ser enligt vissa inte lika snyggt ut som

behån och behåarna.

Man kan också argumentera för att stavningen behå ligger närmare ordets uttal än bh, och därför kan vara enklare att läsa i löpande text. Ordet är dessutom så pass välkänt att det inte finns någon stor risk för att betydelsen av det – eller dess ursprung – ska gå förlorat om man väljer att stava det på ett annat sätt än den ursprungliga förkortningen.

I SAOL står det behå el. bh, vilket innebär att de båda stavningsvariationerna är likvärdiga. Det är alltså fritt fram för dig att välja vilken variant du föredrar. Min rekommendation är dock att du håller dig till en och samma form inom en och samma text.

Vilket alternativ föredrar du? Varför?

Har du växt eller vuxit?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att använda supinumformen vuxit framför växt. Så här blev resultatet:

Den här veckan är resultatet onekligen tydligt. De allra flesta rösterna har gått till det första alternativet, nämligen vuxit. Men vad är egentligen rätt?

I svenskan har vi starka, svaga och oregelbundna verb. Vanligtvis tillhör ett verb en av de här kategorierna, men det finns undantag där ett och samma verb kan böjas på olika sätt. Till exempel:

simma – simmade – simmat (svag böjning)

simma – sam – summit (stark böjning)

I fallet med simma har den starka formen i princip försvunnit från språkbruket, och i SAOL är det den svaga böjningen som rekommenderas. När det gäller verbet växa är vuxit den starka supinumformen och växt den svaga. I andra germanska språk – som tyska till exempel – böjs verbet enligt reglerna för starka verb, men i svenskan har vi alltså fått en alternativ böjning.

Båda verbformerna förekommer frekvent i dagens språkbruk, och båda anses vara korrekta. Det finns belägg för att växt har förekommit i svenskan ända sedan medeltiden, så det är inte ett nytt fenomen. Det är heller inte säkert att en person konsekvent håller sig till en av formerna. Min hypotes är att det i vissa uttryck – som Oj, vad du har vuxit! – känns naturligare att använda sig av en av formerna. I andra uttryck eller sammanhang kanske det känns annorlunda.

Vilken av formerna föredrar du? Väljer du olika supinumform i olika sammanhang, eller är du konsekvent?