Ta tillvara … på?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar uttrycket ta tillvara med eller utan . Så här blev resultatet:

Det var alltså ta tillvara på som – med stor marginal – gick vinnande ur den här veckans onsdagsomröstning. Det känns inte som ett särskilt förvånande resultat, särskilt inte med tanke på träffarna som kommer upp när man googlar frasen ta tillvara vädret (märk väl utan ): hela den första sidan innehåller uteslutande exempel där inkluderas i frasen. Men är det verkligen det som är rätt?

Det korta svaret är … nej. Att så många ändå vill ha med det där lilla på:et beror på kontamination. Precis som med (felaktiga) uttryck som avståndet mellan X till Y* har det här skett en sammanblandning av två uttryck som är väldigt lika varandra. I det här fallet handlar det om ta vara på och ta tillvara. Båda betyder egentligen samma sak: att ta hand om något innan det på något sätt går förlorat.

Att säga
Ta vara på bananerna innan de blir dåliga.
och
Ta tillvara bananerna innan de blir dåliga.
går alltså precis lika bra.
Men
Ta tillvara på bananerna innan de blir dåliga.
är en kontamination av de båda uttrycken och därför fel.

Trots att det är många som stör sig på just den här kontaminationen, är den ändå rätt harmlös. Ingen kommer att missförstå dig om du petar in ett efter tillvara. Men med tanke på att regeln är ganska enkel att komma ihåg när man väl har gjorts medveten om den, skadar det inte att följa den.

Hur föredrar du att skriva eller säga: med eller utan ? Varför?

*Antingen ska det vara avståndet mellan X och Y eller från X till Y.

Scrolla eller skrolla?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar scrolla framför skrolla. Så här blev resultatet:

Det första alternativet, scrolla, gick alltså vinnande ur veckans onsdagsomröstning. Med tanke på att det här engelska lånordet är relativt nytt är det kanske inte så konstigt att många av oss föredrar det i en stavning som ligger så nära ursprunget som möjligt. Men är det verkligen det som är rätt?

Nej, inte om vi ska följa rekommendationen från SAOL. Där förespråkas den svenskare stavningen skrolla. Även i SO är det den stavningen som anges som första alternativ. Anledningen är helt enkelt att varianten med K stämmer bättre med svenska stavningsregler än den med C.

Man kan dock fråga sig varför många ”nya” (det är så klart en definitionsfråga) engelska lånord inte försvenskas mer. Varför skriver vi container och inte (till exempel) kontejner, leasing och inte lising? En anledning kan vara att fler svenskar i dag är bättre på engelska än för hundra år sedan. Fler kommer i kontakt med uttrycket på originalspråket först och då faller det sig lite mer naturligt att fortsätta skriva det på samma sätt även när man använder det i en annars svensk kontext. En annan anledning kan vara att våra ordlistor i dag mer än tidigare beskriver hur språkbruket faktiskt ser ut och inte bara hur det borde se ut. Det leder till att även alternativ som inte anses helt språkligt korrekta ändå finns listade, och så småningom kan de bli normen som vi rekommenderas att följa. Det är möjligt att det blir så med scrolla och skrolla i framtiden – only time will tell.

Sammanfattningsvis: Skriv hellre skrolla än scrolla – åtminstone än så länge. Eller ersätt scrolla/skrolla med rulla. Så sent som 2016 var det nämligen det som Språkrådet rekommenderade*.

Vilket av alternativen föredrar du: scrolla eller skrolla? Eller skriver du hellre rulla?

*Följ den här länken för att läsa hela rekommendationen: Språkrådet på Twitter

Går du till köpcentrumet eller köpcentret?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar köpcentrumet framför köpcentret. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså alternativ två, köpcentret. Med det sagt har jag också hört att en del föredrar formen köpcentrat, så jag tänkte att vi skulle prata om den formen först. Sammansättningens sista del (-centrat) kommer från det latinska lånordet centrum, vars pluralform (om vi ska följa det latinska mönstret) är centra*. Nu borde ju pluralformen egentligen inte ha så mycket med bestämd form singular (som ju köpcentrat är) att göra, men jag tror att det kan ha skett en liten sammanblandning av de båda formerna här. Kanske har man tidigare hört att centra är en korrekt böjningsform av centrum och därför gör man en felaktig bedömning av hur den bestämda formen i singular borde se ut (en så kallad hyperkorrektion). Det skulle också kunna vara så att köpcentrat är dialektalt (jag lade märke till att de som använder den här formen verkar komma från Västkusten).

En anledning till att jag inte tog med köpcentrat i omröstningen är att jag bara kan ha två alternativ. En annan (mer avgörande) anledning är att både köpcentrumet och köpcentret finns med i SAOL, vilket köpcentrat inte gör. Vi kan alltså redan nu eliminera köpcentrat som språkligt korrekt alternativ, åtminstone enligt rådande norm.

Men hur är det då med köpcentrumet och köpcentret, vilket alternativ är rätt?

Båda går faktiskt lika bra att använda. På svenska är centrum och center synonyma och ofta helt utbytbara med varandra (förutom när vi till exempel pratar om medelpunkten/mitten av något, någon som spelar fotboll som center eller om vi äter chokladpralinen Center, då funkar det inte så bra att ersätta med centrum).

Valet är alltså fritt, men som vanligt rekommenderar jag att du är konsekvent i ditt val. Väljer du köpcentrum (obest. sing.) så bör du också böja det enligt följande: köpcentrumet (best. sing.), köpcentrum (obest. pl.) och köpcentrumen (best. pl.). Väljer du köpcenter (obest. sing.) bör du böja det så här: köpcentret (best. sing.), köpcenter (obest. pl.) och köpcentren (best. pl.).

Vilken av formerna föredrar du? Varför? Är du konsekvent i ditt användande?

*Nu för tiden rekommenderas svenskt böjningsmönster för ordet centrum. Eftersom det är ett ett-ord som slutar på konsonant blir således pluralformen densamma som singularformen, det vill säga ett centrum, två centrum. Bestämd form singular är centrumet och bestämd form plural är centrumen.

Scenarion eller scenarier?

I går frågade jag mina följare på Instagram vilken pluralform de föredrar: scenarion eller scenarier. Så här blev resultatet:

Det vinnande alternativet är alltså nummer ett, scenarion. Att just det här alternativet fick flest röster är inte så konstigt: det följer en av svenskans pluralregler som säger att ett-ord som slutar på vokal får -n som ändelse. Till exempel heter det ju

ett piano – två pianon och ett äpple – två äpplen.

Detta gäller dock inte alla ett-ord som slutar på vokal. Ord där betoningen ligger på just den sista vokalen får nämligen -er som ändelse. Till exempel:

ett frieri – två frierier och ett kafé – två kaféer.

Hur ligger det då till med scenario?

Jo, eftersom betoningen inte ligger på ordets sista vokal, borde det (om vi ska följa reglerna) få -n som pluraländelse. Scenarion skulle därför vara det rätta alternativet i veckans omröstning. Men vad vore väl en regel utan undantag?

Tittar vi i SAOL så nämns scenarier som första pluralform och scenarion som alternativ. Det finns alltså möjlighet att välja, men det förstnämnda är antingen vanligast och/eller anses vara mest korrekt. En sökning bland slumpvis utvalda textsamlingar i Korp* ger ungefär dubbelt så många träffar på scenarier som scenarion (995 vs. 1 985), vilket indikerar att det faktiskt är fler som använder -er-formen än -n-formen. En Google-sökning på de olika formerna visar på samma trend. Och som bekant: ju fler som använder en viss variant, desto större chans är det att just den blir normen.

Slutligen: ingen av formerna är fel att använda. Men när du gör ditt eget val kan det vara bra att vara medveten om att fler språkbrukare väljer scenarier hellre än scenarion.

Vilken pluralform av ordet scenario föredrar du? Varför?

Om du är nyfiken på att själv söka bland texter i Korp kan du göra det här: Språkbanken – Korp

En lista över eller på?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva en lista över eller en lista på. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså alternativ två, en lista på. Det där med prepositioner är något som många tycker är klurigt, och därför var det svårt för åtminstone mig att gissa hur utfallet av den här omröstningen skulle bli. Trots att huvudordet som prepositionen hör till (i det här fallet lista) är detsamma, kan prepositionsvalet dessutom skilja sig åt beroende på kontexten. Det är inte självklart att du väljer samma preposition för de här båda exempelmeningarna:

Här är en lista över allt jag behöver göra. // Här är en lista allt jag behöver göra.

Skriv en lista över vad du behöver handla. // Skriv en lista vad du behöver handla.

Du kanske till och med hade valt en helt annan preposition här (berätta gärna vilken i en kommentar i så fall).

Men om vi nu håller oss till över och … Vilken av dem är rätt?

Enligt SO (Svensk ordbok) nämns båda som alternativ, tillsammans med prepositionen med som ju inte ens var inkluderad i onsdagsomröstningens alternativ. Tittar man i SAOB (Svenska Akademiens ordbok) nämns också både och över, men inte med. Det verkar alltså som att valet är fritt mellan åtminstone och över.

Efter att ha funderat och sökt runt lite på lista på och lista över, fick jag känslan av att prepositionsvalet kanske hade något att göra med hur formellt sammanhanget var. Många av googleresultaten för lista över verkade komma från myndigheter och organisationer (och Wikipedia), medan många av resultaten för lista på verkade komma från företag och nyhetssidor. En (inte särskilt vetenskaplig) sökning i några korpusar på Språkbanken visade att en lista på var nästan tre gånger så vanligt förekommande som en lista över (33 162 vs. 11 939 förekomster) i texter från sociala medier. I akademiska texter och myndighetstexter var en lista över avsevärt vanligare än en lista på (1 905 vs. 1 174 förekomster). Det tyder på att det skulle kunna ligga något i mitt intryck av att en lista över är populärast i formellare texter och en lista på är populärast i informellare texter.

Varken över eller är alltså fel att använda tillsammans med lista, men det verkar som om alternativen uppfattas passa bäst i olika kontexter. Det kan vara bra att ta hänsyn till när du väljer vilken preposition du vill använda. Du bör som vanligt också vara så konsekvent som möjligt i ditt val och hålla dig till en av prepositionerna (åtminstone inom en och samma text).

Vilken av prepositionerna föredrar du tillsammans med lista: eller över? Beror det på sammanhanget?

EUs eller EU:s?

I går frågade jag mina följare på Instagram hur de föredrar att skriva genitivformen av EU: EUs eller EU:s. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså att ha ett kolon före genitiv-s:et i det här exemplet. Just det här med huruvida det ska vara ett kolon efter en förkortning och före ett genitiv-s är något som jag upplever att många är osäkra på, och det var därför jag valde det som tema för veckans omröstning. Så hur ska det egentligen vara – kolon eller inte?

Det beror på vilken typ av förkortning vi pratar om. Förkortningar som utläses som ett ord (Ikea, Saab och så vidare) behöver inte något kolon, medan förkortningar som utläses bokstav för bokstav (EU, USA och så vidare) bör ha kolon före genitiv-s. Slutar förkortningen på S kan man sätta ut ett kolon och ett extra s (hellre än en apostrof), men man måste inte om det ändå tydligt framgår av sammanhanget att det är genitivformen som menas. Det innebär att du till exempel bör skriva

Ikeas nya varuhus, EU:s nya direktiv och SAS/SAS:s nya flygplan.

Det här gäller så kallade initialförkortningar. För sammandragningar utelämnas kolon och vid avbrytningar tas punkten bort och ersätts med ett kolon. Till exempel:

Sthlms finaste restaurang och art:s (artikelns) författare.

(Psst: Jag skulle rekommendera att du skriver ut artikelns i stället för att använda förkortningen, men för att ge ett exempel går jag emot min egen rekommendation.)

Det finns alltså några regler att ha i åtanke när det gäller det här med förkortningar och genitiv-s, och förhoppningsvis känner du dig nu lite säkrare på när du ska använda kolon och inte.

Vilket av alternativen i omröstningen föredrar du? Tycker du att det är snyggast eller tydligast med eller utan kolon?

Överblick över eller av?

I går frågade jag mina följare på Instagram vilken preposition de föredrar tillsammans med substantivet överblick: av eller under. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså prepositionen över i det här exemplet. Anledningen till att jag bestämde mig för att ställa just den här frågan är att jag ganska ofta ser skribenter välja av i stället, så jag tänkte att det vore intressant att se vilket av de olika alternativen som skulle vinna i en onsdagsomröstning. Nu blev det som sagt över som tog hem majoriteten av rösterna, men är det verkligen det som är rätt?

Det korta svaret är ja. I SAOB används prepositionen över tillsammans med överblick både när det handlar om något konkret som man kan ha överblick över, till exempel:

Från sin plats på övre läktaren hade han god överblick över tävlingarna.

och när uttrycket används mer bildligt:

ekonomiska analytiker med god överblick över marknaden”.

Av anges inte som alternativ (inte någon annan preposition heller för den delen).

Letar man däremot svar på Språkrådets Twitter ser det lite annorlunda ut. Ett svar från 2012 säger att över är rätt och inte av, medan ett svar från 2013 säger att båda prepositionerna går bra att använda. De olika rekommendationerna kan bero på vilken exempelmening frågeställaren gav. I svaret från 2012 var exempelmeningen (ungefär):

Vi vill få en överblick över/av vilka …

och i svaret från 2013 fanns ingen specifik exempelmening. Bristen på konkreta exempel kan vara anledningen till att 2013 års svar är lite mer generellt och inte ger ett klart rätt och fel.

Sammanfattningsvis blir min rekommendation till dig som vill vara på den säkra sidan att du kombinerar överblick med prepositionen över.

Vilken av prepositionerna föredrar du tillsammans med överblick: över eller av? Eller kanske någon annan?

Stöder eller stödjer du förslaget?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stöder framför stödjer. Så här blev resultatet:

De allra flesta har alltså röstat på alternativ två, stödjer. Intressant nog finns det faktiskt någon som redan har undersökt vilken av varianterna som är vanligast att använda (åtminstone i tidningstext), nämligen Linnea Hanell. I sin undersökning kom hon fram till att stöder är ungefär dubbelt så vanligt som stödjer (988 förekomster jämfört med 473), ett resultat som ju inte alls stämmer överens med det från vår omröstning. Värt att notera är att Hanell i sin undersökning inte bara tittade på presensformerna av verbet, utan även på infinitivformerna. Det visade sig att skillnaden är väldigt stor när det kommer till om man stavar ordet med J eller inte även i infinitiv: stöda förekom 11 gånger medan stödja förekom hela 1 583 gånger. Här gör vi alltså tvärtom. Slutsatsen är att vi är väldigt inkonsekventa när vi väljer mellan stöda/stödja och stöder/stödjer. Att vi väljer att stava den ena verbformen med J är helt klart inte en garanti för att även de andra verbformerna ska följa samma mönster.

Men är någon av formerna mer rätt?

Enligt SAOL ska du hellre välja stödja än stöda, vilket kan ses som en reflektion av det faktiska språkbruket. Hanell förespråkar samma sak. Eftersom stöda är så ovanligt finns det risk att ordet kan dra onödig uppmärksamhet till sig, menar hon. När det kommer till presensformerna stöder vs. stödjer är valet lite mer fritt, åtminstone enligt SAOL som menar att formerna är likvärdiga. Hanell däremot rekommenderar att du väljer stöder, av samma anledning som du ska välja stödja – för att det är den form som är vanligast.

Infinitivformen stödja och presensformen stöder är alltså de rekommenderade varianterna. Skulle det störa dig att du stavar med J i en form och utan i en annan, skulle jag rekommendera att du stavar med J i båda. Viktigast är dock att du väljer ett sätt att stava på och håller dig till det inom en och samma text.

Vilken stavning föredrar du och varför?

Om du är nyfiken på Linnea Hanells undersökning hittar du den i sin helhet här: Det går hårt – Finlandssvenska ur ett sverigesvenskt perspektiv

Har du prövat eller provat?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar verbet provat framför prövat. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså det första alternativet, provat. Prova och pröva är två ord som grafiskt är så lika att det kan vara svårt att skilja dem åt betydelsemässigt. Ofta används de synonymt. Men är det rätt att använda dem så?

Enligt Språket (ett radioprogram från P1) använder man prova när det gäller grejer, men prövar när det gäller aktiviteter. Handlar det om något som ligger i ett gränsland mellan att anses vara en sak och en aktivitet så ska man lita på sin intuition och välja det som känns rätt. Applicerar vi den här regeln på veckans omröstning är rätt svar alltså:

Stressad? Har du prövat meditation?

SAOL och SO ger oss lite mer information. Enligt dem betyder prova att man använder något på försök och pröva att man utför ett prov på något (till exempel i situationer där man utför ett experiment, letar efter en lösning på ett problem eller vill undersöka om någon eller något uppfyller vissa specifika kriterier). Det är alltså rätt att säga:

Jag provade en tröja i affären.

och

Jag prövade att sluta dricka kaffe en vecka för att se om jag kunde sova bättre.

Det här stämmer väl överens med Språkets lite nedskalade råd här ovanför: en tröja är ju helt klart en sak och att dricka kaffe är definitivt en aktivitet. Jag kan dock tänka mig att det finns exempel där rådet är lite mer svårapplicerat, exempelvis i meningar där subjektets intention är avgörande för valet av verb. Till exempel:

Jag provade cykeln.

skulle kunna innebära att jag tog en liten tur på cykeln för att se om jag gillade den, medan

Jag prövade cykeln.

antyder att det kanske fanns fler alternativ att välja på (”cykeln i stället för mopeden”) eller att jag testade den för att se om den verkligen fungerade (”cykeln hade precis reparerats”). Pröva ger alltså meningen en lite annan ton. Men oftast använder man ju orden i en större kontext än så här, så mottagaren förstår av sammanhanget vad som menas.

Det finns alltså en viss skillnad mellan prova och pröva. Jag rekommenderar att du följer rådet om att kombinera prova med saker och pröva med aktiviteter för då blir det oftast rätt. Men eftersom risken för missförstånd är väldigt liten skulle jag vilja avsluta med att säga att det inte är hela världen om du blandar ihop orden och använder dem ”fel”.

Föredrar och/eller använder du något av orden mer? Varför?

Vill du läsa hela svaret från Språket så kan du göra det genom att följa den här länken: Prova/pröva

Fr.o.m. eller fr o m?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva förkortningen för från och med med punkter eller mellanslag. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrog alternativ nummer ett, fr.o.m.. Och den här gången sällar jag mig gärna till majoriteten: det ser på något sätt snyggare ut med punkter än mellanslag i denna typ av förkortningar. Men som bekant är det inte alltid självklart att det som ser snyggast ut också är det som är korrekt enligt våra skrivregler. Så ska det vara punkter eller mellanslag?

Svaret är att det går lika bra med vilket som. Generellt sett är det dock alltid bäst att skriva ut förkortningar om det finns plats. Skriv alltså hellre

Den nya policyn gäller från och med nästa vecka.

än

Den nya policyn gäller fr.o.m. (fr o m) nästa vecka.

Måste du däremot korta ner din text kan du välja fritt om du vill använda punkter eller mellanslag i dina förkortningar. Nyckeln är konsekvens. Skriver du fr o m bör du också skriva t ex (samma sak gäller så klart om du använder punkter i stället). Väljer du mellanslag bör du hålla ett extra öga på att förkortningen inte råkar delas upp på två rader. För att undvika det kan du använda hårda mellanslag/blanksteg (ctrl + skift + mellanslag för pc / alt + mellanslag för Mac). Att vi verkar vara ganska många som tycker att förkortningar med punkter är tydligare (och snyggare!) än förkortningar med mellanslag är något som du kan tänka på om du står i valet och kvalet mellan de båda alternativen.

Hur skriver du förkortningar helst: med punkter eller mellanslag? Varför?