Att bo ensam (eller själv)

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar ensam framför själv. Så här blev resultatet:

Omröstningen slutade alltså lika, men det var långt ifrån jämnt från början till slut. När jag tjuvkikade under omröstningens gång lutade det åt att alternativ två skulle vinna ända fram tills jag faktiskt gick in för att spara det slutgiltiga resultatet och såg att siffrorna hade jämnat ut sig. Men vare sig vi har en vinnare eller inte, verkar det som att det här är lite av en språklig vattendelare. Det finns dessutom många artiklar och blogginlägg om när man ska använda själv och när man ska använda ensam, vilket skulle kunna tyda på att det både finns en osäkerhet gällande användandet, och också att det skapar någon form av (negativ) reaktion när man väljer fel ord i fel sammanhang.

Egentligen borde det här vara ett icke-problem, eftersom själv och ensam betyder två olika saker. Att göra någonting själv betyder att man gör det ”i egen hög person” eller utan hjälp från någon annan, och att göra något ensam betyder att man gör det utan någon annans sällskap. Men intressant nog bär själv också med sig positiva konnotationer i dagens språkbruk. Att säga att man klarar något själv är oftast en bra sak som visar på att man själv har valt att hantera vad det nu är man gör utan någon annans inblandning. Att däremot säga att man gör något ensam väcker inte samma associationer. Det antyder att situationen inte är självvald och att man förmodligen önskar att den vore annorlunda.

Anledningen till att själv har börjat ersätta ensam kan alltså ha att göra med att man vill vara noga med att understryka att man absolut inte lider av ofrivillig brist på vänner och närstående som kan dela upplevelser med en. Det har blivit lite fult att erkänna att man är ensam. (Läs gärna Fredrik Lindströms artikel i Språktidningen där han utvecklar det här resonemanget: Själv.)

Fast spelar det egentligen någon roll vilket ord vi använder? Nja. I dag förstår man oftast av sammanhanget vad som menas, vare sig man väljer själv eller ensam. Men det finns anledning att vara medveten om betydelseskillnaderna och att fundera på vad man verkligen menar i vissa fall. Till exempel betyder det inte exakt samma sak att själv gå ut med hunden som att ensam göra det. Att lilla Maja äter sin frukost själv varje dag betyder heller inte samma sak som att lilla Maja äter sin frukost ensam varje dag.

Hur använder du själv och ensam? Känner du att det finns någon betydelseskillnad mellan de båda orden?

Hej! Eller?

Gårdagens omröstning på Instagram handlade om vilket skiljetecken som borde komma efter hälsningsordet hej – kommatecken eller utropstecken. Så här blev resultatet:

Det är ganska tydligt att utropstecken är den stora vinnaren om mina följare får bestämma. Det tyder på att det nog är fler än jag som har fått höra att utropstecken efter hälsningsfras är det korrekta svenska sättet att inleda ett mejl eller brev – att pilla dit ett kommatecken är att vika sig för anglicismens påverkan. Men är verkligen all påverkan och förändring av ondo?

När jag gjorde lite eftersökningar inför omröstningen och skrivandet av det här inlägget, stötte jag på en artikel från Språktidningen (läs hela här: LÄNK). Där diskuterar man effekten av utropstecken och punkt efter hej. Slutsatsen är att utropstecken kan uppfattas som hurtigt, punkt som stelt. Vad man bör använda beror på situationen: för en uppsluppen, avslappnad text fungerar utropstecken bäst, för ett lite mer allvarstyngt meddelande bör man använda punkt. Kommatecken nämns som en relativt ny mellanväg som är lämplig att använda när man inte riktigt tycker att vare sig utropstecken eller punkt passar. Det finns alltså en möjlighet att välja don efter person (eller skiljetecken efter situation, men det låter inte riktigt lika bra).

I den nyaste upplagan av alla språknördars bibel – Svenska skrivregler (2017) – anges utropstecken som det vanligaste skiljetecknet efter hejet, men både punkt och kommatecken nämns som korrekta alternativ att använda för den som vill – även om de fortfarande inte anses vara lika vanligt förekommande som den svenska klassikern. Återigen: valmöjligheter!

Så hur ska man då egentligen skriva? Mitt tips är att välja skiljetecken dels efter situation (precis som man kommer fram till i Språktidningens artikel), dels efter tycke och smak. Föredrar du att alltid använda utropstecken? Gör det! Föredrar du punkt? Kör på. Är kommatecken mer din grej? Inga problem, men se till att du är medveten om vilken effekt ditt val kan ha på din läsare.

Vad föredrar du? Håller du dig till ett skiljetecken eller väljer du efter situation?