Messar eller smsar du?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att smsa framför att messa. Så här blev resultatet:

Den här gången blev resultatet lite jämnare än vad det har varit i de senaste omröstningarna, men det är fortfarande tydligt vilket alternativ som är populärast bland de som röstade.

Anledningen till varför jag ställde den här frågan kommer faktiskt från en ljudbok som jag lyssnade på för ett tag sedan. Jag vill minnas att det var en deckare där ett gift par hade en fnurra på tråden och kvinnan upptäckte att hennes man stod i badrummet och messade när han var på toaletten. Problemet för mig som lyssnare var att jag tolkade messade som mässade och undrade vad tusan han stod i badrummet och talade entonigt och utdraget om mitt i natten. Inte konstigt att hans fru blev irriterad!

Men självklart är messa och smsa (eller sms:a) synonymer för att skicka textmeddelanden över telefon. Verbet att messa är egentligen smidigare att använda eftersom det ser ut och beter sig som ett vanligt svenskt verb. Smsa/sms:a däremot är lite otympligare i och med att det egentligen är en förkortning och att det grafiskt inte ser ut som det uttalas. Dessutom uppstår en problematik kring om man ska skriva det med eller utan kolon.

För att reda ut vilken variant som är lämpligast att använda i skrift begav jag mig till SAOL. Där dök båda alternativen upp, men messa betecknas som vardagligt, medan sms:a förekommer utan anmärkning. Att stava utan kolon finns inte ens med som en variation, även om jag tror att det är så de allra flesta stavar det. Rekommendationen blir alltså att använda sms:a i formellare texter och sedan välja fritt mellan messa, smsa och sms:a i ledigare texter.