I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar trappan framför trappen. Så här blev resultatet:

Så det visar sig att de allra flesta hellre väljer trappan än trappen, i alla fall när det kommer till den här exempelmeningen. Enligt min uppfattning är det mycket vanligare att skriva trappan än trappen – vilket förklarar omröstningsresultatet – men i talspråk skulle jag säga att fördelningen mellan de olika alternativen är lite jämnare. Jag tror också att exempelmeningen spelar stor roll i det här fallet. Hade jag använt en mening som
Jag står i trappan/trappen och väntar.
hade kanske fler röstat på trappen. Den hypotesen utgår ifrån att folk generellt sett inte är helt konsekventa i sitt språkbruk. Personligen skulle jag i 99 fall av 100 föredra trappan framför trappen, ändå känns trappen inte helt fel att använda i det sistnämnda exemplet. Hade jag sagt meningen muntligt, finns det en stor chans att jag hellre hade sagt trappen än trappan.
Så vad är då egentligen rätt? Enligt SAOL finns det i dag bara en korrekt form för ordet om du vill säga det i bestämd form singular, och det är trappan. Substantiv som ser ut så här i bestämd form singular hör till böjningsgrupp 1, där plural ger ändelsen -or (i det här fallet: trappor). Tittar man dock lite närmare i SAOB (som redogör för ordets härkomst och hur det har förändrats sedan det kom in i svenskan), kan man se att pluralformen för trappa en gång i tiden (för sisådär 300–500 år sedan) var trapper. Det skulle innebära att substantivet snarare hörde hemma i böjningsgrupp 3 än 1. Bestämd form singular i böjningsgrupp 3 skapas med ändelsen -en, vilket ger oss trappen i stället för trappan. Att en del fortfarande säger trappen i stället för trappan skulle alltså kunna bero på att det ansågs korrekt under en ganska lång tid, även om det var för ganska länge sedan. Den här typen av böjningsvariationer hänger ofta med långt efter att standardformen har ändrats, särskilt i olika dialekter.
För att undvika att folk hänger upp sig på den grammatiska formen (och kanske därför missar budskapet i din text), är mitt råd är att du väljer trappan i stället för trappen när du skriver. I talspråk spelar det mindre roll – säg det som känns bäst.
Jag kommer från Västergötland och för mig känns det som Trappen kommer från en trapp : en trapp, trappen, trapper, trapperna.
Jag tror jag använder Trapp mer om det är en liten trappa, och om man pratar om att någon står i trappen och gör något.
GillaGilla
Jag kommer från Västergötland och för mig känns det som Trappen kommer från en trapp : en trapp, trappen, trapper, trapperna.
Jag tror jag använder Trapp mer om det är en liten trappa, och om man pratar om att någon står i trappen och gör något.
GillaGilla
Jag håller med dig om att ”trappen” är en dialektal variant av ”trappan”. Och för mig som också kommer från västra delen av Sverige låter det helt klart logiskt att använda ”trapp” om en liten trappa.
GillaGilla
Jag tänker mig ”trappan” som det fysiska objektet med trappsteg, men ”trappen” kan vara ”trapphuset”.
Jag väntar i trappen, eller jag väntar i trappan?
GillaGilla
Den tolkningen är du inte ensam om! Jag har lagt märke till att andra använder orden precis på samma sätt.
GillaGilla
Framför allt skulle jag använda prepositionen på om trappen. Alltså på trappen, utanför ytterdörren. I trappen blir analogt trappuppgången.
GillaGilla
De prepositionsvalen kan jag (och nog många med mig) hålla med om!
GillaGilla
Jag använder ”trapp” enbart om trappor utanför hus som förkortning av ”förstutrappa”. Alltså en liten trappa, inte högre än trappstegen från markplan till ytterdörr, 2-5st och med en liten avsats högst upp.
GillaGilla
Den definitionen är du nog inte ensam om!
GillaGilla