Göra i ordning eller iordning?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva i ordning framför iordning. Så här blev resultatet:

De flesta röstade alltså på det första alternativet: i ordning. Huruvida man ska skriva ihop eller isär flerordsuttryck som inleds med en preposition är något som många känner sig osäkra på. Det är till exempel inte alltid helt lätt att veta om man ska skriva istället eller i stället och försent eller för sent (klicka HÄR om du vill få svar på det förstnämnda och HÄR om du vill få svar på det sistnämnda). Så hur förhåller det sig med i ordning eller iordning?

Jo, här kan vi faktiskt använda oss av huvudregeln för stavningen av den här typen av uttryck. Denna regel säger att uttryck där betoningen ligger på det första ordet ska hopskrivas, och uttryck där betoningen ligger på ett senare ord ska särskrivas. Det innebär att du bör skriva

alltför och återigen

samt

framför allt och i alla fall.

I uttrycket som användes i veckans onsdagsomröstning ligger betoningen på det andra ordet, vilket innebär att det är särskrivning som gäller. I ordning är alltså mer korrekt än iordning. Stöd för den här tesen finns hos såväl SAOL som SO, som båda anger endast den särskrivna varianten som alternativ. SAOB nämner faktiskt iordning som en möjlighet, men bara som prefix till verbet bringa (vilket alltså ger oss iordningbringa). Med tanke på att exemplen som ges är från 1800-talet, gissar jag dock att det här verbet inte används superofta i dagens språkbruk. Reglerna kring hur vi skapar sammansatta verb skiljer sig dessutom från hur vi pusslar ihop (eller skriver isär) flerordsuttryck.

Med det sagt är det inte självklart att vi alltid kommer att anse att särskrivning är det enda rätta för i ordning. Ord som ofta förekommer tillsammans – och som med tiden börjar ses som en enhet snarare än individuella ord – har en tendens att börja hopskrivas efter ett tag (läs mer om det här: Lämna mig i()fred!).

Men än så länge är det alltså i ordning som du bör skriva och inte iordning.

Föredrar du att skriva ihop eller isär det här flerordsuttrycket? Varför?

En lista över eller på?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva en lista över eller en lista på. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså alternativ två, en lista på. Det där med prepositioner är något som många tycker är klurigt, och därför var det svårt för åtminstone mig att gissa hur utfallet av den här omröstningen skulle bli. Trots att huvudordet som prepositionen hör till (i det här fallet lista) är detsamma, kan prepositionsvalet dessutom skilja sig åt beroende på kontexten. Det är inte självklart att du väljer samma preposition för de här båda exempelmeningarna:

Här är en lista över allt jag behöver göra. // Här är en lista allt jag behöver göra.

Skriv en lista över vad du behöver handla. // Skriv en lista vad du behöver handla.

Du kanske till och med hade valt en helt annan preposition här (berätta gärna vilken i en kommentar i så fall).

Men om vi nu håller oss till över och … Vilken av dem är rätt?

Enligt SO (Svensk ordbok) nämns båda som alternativ, tillsammans med prepositionen med som ju inte ens var inkluderad i onsdagsomröstningens alternativ. Tittar man i SAOB (Svenska Akademiens ordbok) nämns också både och över, men inte med. Det verkar alltså som att valet är fritt mellan åtminstone och över.

Efter att ha funderat och sökt runt lite på lista på och lista över, fick jag känslan av att prepositionsvalet kanske hade något att göra med hur formellt sammanhanget var. Många av googleresultaten för lista över verkade komma från myndigheter och organisationer (och Wikipedia), medan många av resultaten för lista på verkade komma från företag och nyhetssidor. En (inte särskilt vetenskaplig) sökning i några korpusar på Språkbanken visade att en lista på var nästan tre gånger så vanligt förekommande som en lista över (33 162 vs. 11 939 förekomster) i texter från sociala medier. I akademiska texter och myndighetstexter var en lista över avsevärt vanligare än en lista på (1 905 vs. 1 174 förekomster). Det tyder på att det skulle kunna ligga något i mitt intryck av att en lista över är populärast i formellare texter och en lista på är populärast i informellare texter.

Varken över eller är alltså fel att använda tillsammans med lista, men det verkar som om alternativen uppfattas passa bäst i olika kontexter. Det kan vara bra att ta hänsyn till när du väljer vilken preposition du vill använda. Du bör som vanligt också vara så konsekvent som möjligt i ditt val och hålla dig till en av prepositionerna (åtminstone inom en och samma text).

Vilken av prepositionerna föredrar du tillsammans med lista: eller över? Beror det på sammanhanget?

Överblick över eller av?

I går frågade jag mina följare på Instagram vilken preposition de föredrar tillsammans med substantivet överblick: av eller under. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså prepositionen över i det här exemplet. Anledningen till att jag bestämde mig för att ställa just den här frågan är att jag ganska ofta ser skribenter välja av i stället, så jag tänkte att det vore intressant att se vilket av de olika alternativen som skulle vinna i en onsdagsomröstning. Nu blev det som sagt över som tog hem majoriteten av rösterna, men är det verkligen det som är rätt?

Det korta svaret är ja. I SAOB används prepositionen över tillsammans med överblick både när det handlar om något konkret som man kan ha överblick över, till exempel:

Från sin plats på övre läktaren hade han god överblick över tävlingarna.

och när uttrycket används mer bildligt:

ekonomiska analytiker med god överblick över marknaden”.

Av anges inte som alternativ (inte någon annan preposition heller för den delen).

Letar man däremot svar på Språkrådets Twitter ser det lite annorlunda ut. Ett svar från 2012 säger att över är rätt och inte av, medan ett svar från 2013 säger att båda prepositionerna går bra att använda. De olika rekommendationerna kan bero på vilken exempelmening frågeställaren gav. I svaret från 2012 var exempelmeningen (ungefär):

Vi vill få en överblick över/av vilka …

och i svaret från 2013 fanns ingen specifik exempelmening. Bristen på konkreta exempel kan vara anledningen till att 2013 års svar är lite mer generellt och inte ger ett klart rätt och fel.

Sammanfattningsvis blir min rekommendation till dig som vill vara på den säkra sidan att du kombinerar överblick med prepositionen över.

Vilken av prepositionerna föredrar du tillsammans med överblick: över eller av? Eller kanske någon annan?

Skriver du allt mer eller alltmer?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva allt mer framför alltmer. Så här blev resultatet:

Vinnaren är alltså klart och tydligt den särskrivna varianten allt mer. Det förvånade mig faktiskt lite grann. Jag trodde att det skulle bli ett resultat i samma stil som det för här om dagen vs. häromdagen där det sistnämnda fick hela 71 procent av rösterna. (Inlägget om den omröstningen hittar du här: Här om dagen eller häromdagen?) Men självklart är det svårt att jämföra uttryck som är så olika varandra. (Bli därför inte förvånade om allt fler vs. alltfler dyker upp i en omröstning inom snar framtid – det vore intressant att se vilken linje det resultatet skulle följa.)

När jag jobbar med andras texter lägger jag ofta märke till en inkonsekvens när det kommer till stavningen av alltmer/allt mer. Ibland skrivs det med ett mellanslag, ibland utan – och ofta förekommer båda varianterna i en och samma text. Det tyder på att det finns en viss osäkerhet bland skribenter angående vad som är rätt och fel. Låt oss en gång för alla försöka reda ut hur det förhåller sig.

Man brukar vanligtvis särskriva flerordsuttryck där den starkaste betoningen ligger på det andra ordet. Man bör alltså skriva

framför allt och i stället
och inte
framförallt och istället.

Det logiska vore därför att särskriva även allt mer, eftersom den starkaste betoningen ligger på uttryckets andra del. Tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Det finns en del flerordsuttryck som särskrivs eller hopskrivs av hävd, trots att det egentligen bryter mot regeln jag just nämnde. Några av dem är

före detta, så pass, alltihop, häromdagen
och
alltmer.

Det är också den hopskrivna varianten som rekommenderas i både SAOL och SO, även om allt mer finns med som alternativ. Man kan dock fråga sig när vi började skriva ihop det här uttrycket och varför. Tittar man i SAOB anges nämligen inte den hopskrivna varianten någonstans (deras exempel kommer från 1800-talet). Att skriva ihop alltmer verkar alltså vara ett någorlunda modernt påfund (åtminstone om man ska tro mina ganska begränsade efterforskningar).

I vilket fall som helst är det ändå just den hopskrivna varianten som jag rekommenderar dig att använda om du skriver en text där du är mån om att följa svenska skriv- och stavningsregler.

Föredrar du att skriva allt mer eller alltmer? Varför?

Har du hobbies eller hobbyer?

I går frågade jag mina följare på Instagram vilken pluralform av hobby de föredrar: hobbies eller hobbyer. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså den engelska böjningen, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på ordets ursprung. Men är det verkligen rätt att skriva hobbies på svenska?

Enligt SO och SAOB finns det (skriftliga) belägg för att hobby har använts i svenskan sedan 1916. I SAOL har ordet funnits med sedan 1950, och redan då var hobbyer pluralformen som rekommenderades. I den här utgåvan nämndes även böjningen hobbies som en variant, men i nästa utgåva av SAOL (från 1973) hade den engelska böjningen fått stryka på foten: där nämns den inte ens som ett alternativ. Och så har det i princip sett ut sedan dess (med undantag för SAOL 1998 och SO 2009 där hobbies återigen finns med som variant).

Anledningen till att man rekommenderar hobbyer i stället för hobbies är att den förstnämnda formen passar bättre in i svenska böjningsmönster, särskilt när det kommer till bestämd form plural. Hobbiesarna låter helt enkelt inte riktigt lika elegant som hobbyerna. Samma sak gäller ord som avokado. Visst går det bra att säga två avokados, men de där avokadosarna låter genast lite konstigt (i det här fallet skulle jag säga att den rekommenderade böjningen bara låter marginellt mindre konstig, men ändå: avokadorna ska det vara).

Sammanfattningsvis rekommenderar jag alltså att du skriver hobbyer hellre än hobbies, åtminstone i lite mer formella texter.

Vilken pluralform föredrar du? Varför?

Om du vill läsa mer om engelska vs. svenska pluralböjningar av engelska lånord, kan du göra det i det här blogginlägget från tidigare i år: Trailers eller trailrar.

Ses vi imor(r)n?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att stava förkortningen av i morgon med ett eller två r (imorn/imorrn). Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså att stava med två r i stället för ett, även om marginalen inte är särskilt stor mellan de båda alternativen. Intressant nog var det flera som hörde av sig och sa att de inte alls använder den här förkortningen (åtminstone i skriftspråk), utan hellre skriver ut hela begreppet eller använder alternativet i morron. Det fick mig att fundera på om imorn/imorrn kanske är vanligare i vissa dialekter eller i vissa specifika grupper av språkbrukare. Jag stöter på det här och var när jag läser inlägg och kommentarer på sociala medier, och använder det även själv ibland när jag skriver mycket informella texter. Det verkar dock som att jag har överskattat användandet, åtminstone om man ser till den grupp av språkbrukare som följer mig på Instagram och som deltar i mina omröstningar.

Men för att återgå till diskussionen om vad som är rätt och inte: Förra veckans omröstning om nåt och nått handlade om ett liknande stavningsdilemma. (Klicka här för att läsa hela inlägget: Vad gör du för nåt(t)?). Ett av argumenten för att stava nåt med ett t, är för att ordet som det är en förkortning av (något) bara innehåller ett t. Det borde väl vara likadant med imorn och imorrn?

Njae, inte riktigt. Imorn/imorrn är inte en direkt förkortning av i morgon, utan har enligt Språkrådet gått en omväg via i morron, och därför borde ordet stavas med två r. Tyvärr finns förkortningen inte med i vare sig SAOL och eller SO, så därifrån finns det i den här frågan ingen uppbackning (den enda förkortningen som finns med för i morgon är i morron). I SAOB nämns däremot både i morron och i morn, men inte i morrn, vilket är lite motsägelsefullt.

Något som också talar emot stavningen med två r, är ordpar som gammal gamla. Uttalsmässigt borde inte stavningen förändras mellan de båda formerna, men ändå gör den det. Det beror på att vi på svenska inte behöver två likadana konsonanter för att vokalen som står före ska uttalas kort, utan det går lika bra med två olika. Se till exempel på orden samma – samla: det första a:et uttalas på exakt samma sätt, men bara det ena ordet har två likadana konsonanter i följd. Ett extra m i samla skulle vara överflödigt, trots att man kan argumentera för att det vore en mer logisk stavning. (Med tanke på hur vanliga felstavningar av ord som gamla och samla är, verkar det finnas många som håller med om det argumentet.) Ska vi följa den här principen, borde en förkortad form av i morron stavas imorn, eftersom den sista vokalen försvinner. Tack vare att det avslutande n:et flyttas bakåt blir ett av r:en överflödigt.

Den rekommenderade stavningen är i skrivande stund, trots resonemanget ovan, imorrn. Men med tanke på att imorn/imorrn är att betrakta som en (mycket) informell variant av i morgon, gissar jag att de flesta som använder orden gör det i just informella texter där personliga stavningspreferenser ofta är viktigare än att man alltid följer konventionella stavningsregler. I den typen av texter skulle jag säga att det är fritt fram för dig att välja själv hur du vill stava, så länge budskapet går fram.

Använder du imorn/imorrn? Vilken stavning föredrar du i så fall? Varför?

Tar du trappan eller trappen?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar trappan framför trappen. Så här blev resultatet:

Så det visar sig att de allra flesta hellre väljer trappan än trappen, i alla fall när det kommer till den här exempelmeningen. Enligt min uppfattning är det mycket vanligare att skriva trappan än trappen – vilket förklarar omröstningsresultatet – men i talspråk skulle jag säga att fördelningen mellan de olika alternativen är lite jämnare. Jag tror också att exempelmeningen spelar stor roll i det här fallet. Hade jag använt en mening som

Jag står i trappan/trappen och väntar.

hade kanske fler röstat på trappen. Den hypotesen utgår ifrån att folk generellt sett inte är helt konsekventa i sitt språkbruk. Personligen skulle jag i 99 fall av 100 föredra trappan framför trappen, ändå känns trappen inte helt fel att använda i det sistnämnda exemplet. Hade jag sagt meningen muntligt, finns det en stor chans att jag hellre hade sagt trappen än trappan.

Så vad är då egentligen rätt? Enligt SAOL finns det i dag bara en korrekt form för ordet om du vill säga det i bestämd form singular, och det är trappan. Substantiv som ser ut så här i bestämd form singular hör till böjningsgrupp 1, där plural ger ändelsen -or (i det här fallet: trappor). Tittar man dock lite närmare i SAOB (som redogör för ordets härkomst och hur det har förändrats sedan det kom in i svenskan), kan man se att pluralformen för trappa en gång i tiden (för sisådär 300–500 år sedan) var trapper. Det skulle innebära att substantivet snarare hörde hemma i böjningsgrupp 3 än 1. Bestämd form singular i böjningsgrupp 3 skapas med ändelsen -en, vilket ger oss trappen i stället för trappan. Att en del fortfarande säger trappen i stället för trappan skulle alltså kunna bero på att det ansågs korrekt under en ganska lång tid, även om det var för ganska länge sedan. Den här typen av böjningsvariationer hänger ofta med långt efter att standardformen har ändrats, särskilt i olika dialekter.

För att undvika att folk hänger upp sig på den grammatiska formen (och kanske därför missar budskapet i din text), är mitt råd är att du väljer trappan i stället för trappen när du skriver. I talspråk spelar det mindre roll – säg det som känns bäst.

Vilken form föredrar du? Varför?