Stängt tillsvidare eller tills vidare?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva tillsvidare eller tills vidare. Så här blev resultatet:

De flesta verkar alltså föredra särskrivning i det här fallet, vilket innebär att alternativ två, tills vidare, gick vinnande ur omröstningen. Är det också det som är rätt?

För en gångs skull finns det ett ganska kort och enkelt svar, nämligen ja. Men jag ska utveckla det lite ändå för dig som är sugen på lite språkriktighetsnörderi.

Såväl SAOL som SO och SAOB har med båda alternativen. SAOL menar uttryckligen att tills vidare ska användas hellre än tillsvidare, medan SO och SAOB listar tills vidare först och tillsvidare som en variation. Rådgivande källor som Institutet för språk och folkminnen* och TT** propsar på särskrivning, eftersom betoningen ligger på vidare och inte tills***.

Det finns dock tillfällen när tillsvidare ska hopskrivas, nämligen när det utgör första ledet i exempelvis ett sammansatt substantiv eller verb som tillsvidareanställning och tillsvidareanställa. Att hopskrivning här är regel kanske komplicerar det hela något, men grundregeln (och därför också min rekommendation) är alltså att du skriver tills vidare så länge uttrycket står för sig självt.

*Följ den här länken för att läsa hela svaret: Flerordsuttryck med preposition
**Följ den här länken för att läsa hela inlägget: Sammanskrivning och särskrivning
***Vill du läsa mer om den här regeln kan du göra det i ett annat av mina blogginlägg, nämligen: Göra i ordning eller iordning?

En lyckad fredag(s)kväll?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva fredagkväll framför fredagskväll. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså att skriva fredagskväll. Är det förvånande? Kanske inte. Hade resultatet blivit likadant om jag hade frågat om någon annan sammansättning innehållande veckodagar? Svårt att säga. Att det heter lördagsgodis och fredagsmys kan kännas som en självklarhet (antagligen åtminstone delvis på grund av att vi har hört begreppen så många gånger), men hur är det egentligen med sammansättningar som inleds med en veckodag och avslutas med -kväll?

För en gångs skull finns det ett ganska enkelt och kort svar på vad som anses vara rätt. Språkrådet rekommenderar foge-s i sammansättningar som inleds med en veckodag. Välj alltså hellre att skriva fredagskväll och söndagsmiddag än fredagkväll och söndagmiddag.

Skriver du helst med eller utan foge-s i den här typen av sammansättningar? Varför?

(Om du är nyfiken på varför det finns ett foge-s i vissa sammansättningar men inte i alla, förklarar Språkrådet det här: När ska det vara ett s i en sammansättning.)

Vad skulle din svensk(a)lärare säga?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar svenskalärare framför svensklärare. Så här blev resultatet:

Med tanke på hur många gånger jag har hört folk bli tillrättavisade när de säger eller skriver svenskalärare, är jag förvånad över att just det alternativet gick vinnande ur den här omröstningen. Okej, det är knappast en jordskredsseger vi pratar om, men ändå.

Jag har uppfattat det som att huruvida man låter a:et stå kvar eller inte i den här sammansättningen, är lite av en vattendelare. Vad kan det bero på?

Det handlar – som så många gånger – om tanken på att de grammatikmönster som har funnits med oss i språket under längst tid är de som anses vara ”bättre” eller ”mer korrekta” än de som har dykt upp under senare tid. Argumentet att ”det här är rätt, för så har det alltid varit” kan ofta kännas lockande att ta till. Ibland är den här tankegången till och med den enda anledningen till att något anses vara ”rättare” än något annat . Den här gången är dock det nyare grammatiska mönstret ungefär tvåhundra år gammalt, så man tycker ju att vi borde haft tid att vänja oss.

Enligt det gamla mönstret för hur vi sätter ihop substantiv där förledet slutar på -a, försvinner vokalen vid sammansättningen. Det heter ju som bekant

fickpengar, flicknamn och skolledning

och inte

fickapengar, flickanamn och skolaledning.

Under de senaste tvåhundra åren har det dock skett en förändring i språket. Ingen skulle drömma om att säga

datspel, pizzrestaurang och villtomt

i stället för

dataspel, pizzarestaurang och villatomt,

trots att det är så det borde heta om vi gick efter det klassiska, grammatiska mönstret.

De flesta substantiv som i dag får behålla sina a:n är lånord, men det nya mönstret har börjat smitta av sig på sammansättningar med betydligt äldre ord som förled – som svenskalärare till exempel. Eftersom vi har gått från att ha en enda variant till att nu ha två att välja på, tycker många att det äldre alternativet är lite finare och lite mer korrekt än det yngre. Svenskalärare anses därför vara vardagligare än svensklärare, och skriver du en formell text är det det sistnämnda alternativet som rekommenderas. Men i de allra flesta situationer går det alldeles utmärkt att välja att säga och skriva med eller utan slutvokal.

Hur skriver och säger du? Varför?