(Inte) vare sig … eller?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar ett inte före uttrycket vare sig … eller eller inte. Så här blev resultatet:

Vinnaren av den här veckans omröstning var alltså alternativ ett: vare sig eller utan inte. Men är det verkligen det som är rätt?

Om vi ska vara petiga så är svaret i det här fallet nej. Uttrycket vare sig … eller kräver ett inte för att vara komplett – åtminstone så länge uttrycket förekommer i ett nekande sammanhang (vi förutsätter alltså här att vi vill berätta att han inte gillar äpplen och päron*). Det går även att använda uttrycket i en jakande mening där det inte spelar någon roll vilken av de två omständigheterna som är aktuell, och då ska det inte finnas med något inte. Ett exempel på en sådan mening är:

Vare sig det regnar eller är klart väder ska vi tälta hela veckan.

Den främsta anledningen till att många hoppar över inte även i meningar där vare sig … eller kräver det, är sammanblandningen med ett liknande uttryck, nämligen varken … eller. Skillnaden mellan dessa båda uttryck är att varken … eller, i sig är negerande medan vare sig … eller inte är det. Därför går det bra att använda vare sig … eller i jakande meningar (som nämnt ovan, utan en negation som inte**), där varken … eller inte funkar. Låter det lite snurrigt? För att förenkla det hela är följande meningar korrekta:

Han gillar inte vare sig äpplen eller päron. // Han gillar varken äpplen eller päron. // Att äta ett äpple om dagen är bra för magen vare sig du är ung eller gammal.

Följande meningar är inte korrekta:

Han gillar vare sig äpplen eller päron. // Han gillar inte varken äpplen eller päron. // Att äta ett äpple om dagen är bra för magen varken du är ung eller gammal.

Med allt det här sagt är det nu för tiden ganska vanligt att blanda ihop dessa båda uttryck, och för det mesta är risken för missförstånd rätt liten. I framtiden är det mycket möjligt att den nuvarande regeln kommer att ändras eller strykas helt och hållet. Men än så länge lever den kvar, och rekommendationen är därför att du försöker hålla isär de båda uttrycken.

Skriver du med eller utan inte? Varför?

*Skulle det handla om en jakande mening skulle både … och vara ett bättre uttryck att använda: Han gillar både äpplen och päron.
**Andra negationer är till exempel knappast och aldrig. (Till exempel funkar det att säga: Han äter aldrig vare sig äpplen eller päron.)

Ta tillvara … på?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar uttrycket ta tillvara med eller utan . Så här blev resultatet:

Det var alltså ta tillvara på som – med stor marginal – gick vinnande ur den här veckans onsdagsomröstning. Det känns inte som ett särskilt förvånande resultat, särskilt inte med tanke på träffarna som kommer upp när man googlar frasen ta tillvara vädret (märk väl utan ): hela den första sidan innehåller uteslutande exempel där inkluderas i frasen. Men är det verkligen det som är rätt?

Det korta svaret är … nej. Att så många ändå vill ha med det där lilla på:et beror på kontamination. Precis som med (felaktiga) uttryck som avståndet mellan X till Y* har det här skett en sammanblandning av två uttryck som är väldigt lika varandra. I det här fallet handlar det om ta vara på och ta tillvara. Båda betyder egentligen samma sak: att ta hand om något innan det på något sätt går förlorat.

Att säga
Ta vara på bananerna innan de blir dåliga.
och
Ta tillvara bananerna innan de blir dåliga.
går alltså precis lika bra.
Men
Ta tillvara på bananerna innan de blir dåliga.
är en kontamination av de båda uttrycken och därför fel.

Trots att det är många som stör sig på just den här kontaminationen, är den ändå rätt harmlös. Ingen kommer att missförstå dig om du petar in ett efter tillvara. Men med tanke på att regeln är ganska enkel att komma ihåg när man väl har gjorts medveten om den, skadar det inte att följa den.

Hur föredrar du att skriva eller säga: med eller utan ? Varför?

*Antingen ska det vara avståndet mellan X och Y eller från X till Y.

Ska det regna i morgon eller imorgon?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva i morgon framför imorgon. Så här blev resultatet:

Vinnaren den är veckan är alltså alternativ två, imorgon. Resultatet går i linje med det för ifred/i fred* och här om dagen/häromdagen**, och ger ännu ett exempel på flerordsuttryck som många av oss gillar att skriva ihop. Men som du säkert redan vet vid det här laget är det som känns rätt eller ser rätt ut inte alltid det som faktiskt är rätt. Så hur ligger det till i det här fallet?

Jo, i SO listas – under sökordet morgon – bara den särskrivna varianten. I SAOL är också bara i morgon listat, men under det står det att uttrycket även kan hopskrivas. I frågelådan på Institutet för språk och folkminnens (Isof) webbplats*** finns ett utförligt svar på hur vi ska tänka kring hop- respektive särskrivning av uttryck som imorgon/ i morgon, istället/i stället och mittemot/mitt emot. När det gäller just de här uttrycken går det lika bra att skriva ihop som att skriva isär, men för vissa av uttrycken är den ena formen vanligare än den andra. Vill man ha en enkel tumregel att följa (och slippa slå upp varje uttryck för att se vilken stavning som är vanligast) rekommenderas den särskrivna varianten. Den kan ofta också uppfattas som lite mer formell av läsaren, vilket kan vara bra att känna till.

När det gäller just i morgon/imorgon är det än så länge den särskrivna varianten som är vanligast (enligt Isof), och också den som jag rekommenderar. Om du som jag tycker att konsekvens är viktigt är det en annan god anledning till särskrivning i det här fallet. Åtminstone så länge du håller med om att iförrgår och iövermorgon ser konstigt ut.

Hur skriver du helst: imorgon eller i morgon? Varför?

*Läs hela inlägget här: Lämna mig i()fred!
**Läs hela inlägget här: Här om dagen eller häromdagen?
***Läs hela svaret – inklusive en lista på vanliga liknande uttryck – här: Skriva ihop eller isär flerordsuttryck?

Scrolla eller skrolla?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar scrolla framför skrolla. Så här blev resultatet:

Det första alternativet, scrolla, gick alltså vinnande ur veckans onsdagsomröstning. Med tanke på att det här engelska lånordet är relativt nytt är det kanske inte så konstigt att många av oss föredrar det i en stavning som ligger så nära ursprunget som möjligt. Men är det verkligen det som är rätt?

Nej, inte om vi ska följa rekommendationen från SAOL. Där förespråkas den svenskare stavningen skrolla. Även i SO är det den stavningen som anges som första alternativ. Anledningen är helt enkelt att varianten med K stämmer bättre med svenska stavningsregler än den med C.

Man kan dock fråga sig varför många ”nya” (det är så klart en definitionsfråga) engelska lånord inte försvenskas mer. Varför skriver vi container och inte (till exempel) kontejner, leasing och inte lising? En anledning kan vara att fler svenskar i dag är bättre på engelska än för hundra år sedan. Fler kommer i kontakt med uttrycket på originalspråket först och då faller det sig lite mer naturligt att fortsätta skriva det på samma sätt även när man använder det i en annars svensk kontext. En annan anledning kan vara att våra ordlistor i dag mer än tidigare beskriver hur språkbruket faktiskt ser ut och inte bara hur det borde se ut. Det leder till att även alternativ som inte anses helt språkligt korrekta ändå finns listade, och så småningom kan de bli normen som vi rekommenderas att följa. Det är möjligt att det blir så med scrolla och skrolla i framtiden – only time will tell.

Sammanfattningsvis: Skriv hellre skrolla än scrolla – åtminstone än så länge. Eller ersätt scrolla/skrolla med rulla. Så sent som 2016 var det nämligen det som Språkrådet rekommenderade*.

Vilket av alternativen föredrar du: scrolla eller skrolla? Eller skriver du hellre rulla?

*Följ den här länken för att läsa hela rekommendationen: Språkrådet på Twitter

Bebis eller baby?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar bebis framför baby. Så här blev resultatet:

Vinnande ur omröstningen gick alltså alternativ ett, bebis. Valet mellan dessa två varianter har faktiskt varit något som jag har tänkt på under en längre tid. Personligen tycker jag att det är något med baby på svenska i betydelsen spädbarn som bara känns … fel. Men är det verkligen det?

Enligt den nyaste versionen av SAOL (från 2015) är det faktiskt bebis (eller bäbis) som rekommenderas framför baby. Men så har det inte alltid varit. Det vanligaste har tidigare varit att man har ansett baby vara den korrekta formen för ordet i obestämd form singular, eftersom det ju är så den formen ser ut på engelska (vilket är språket vi har lånat ordet från). Alternativet bebis liknar i stället engelskans pluralform babies, och att använda en pluralform för ett ord i singular kan bära emot. Åtminstone så länge ett lånord är relativt nytt. Bebis är dock inte det enda ord som har lånats in i sin pluralform. Samma sak gäller för keps och kex (från engelskans caps och cakes).

Men det finns en annan mycket bättre anledning till att skriva bebis i stället för baby, nämligen att det är mycket enklare att böja bebis enligt svenska mönster. Bebisen, bebisar, bebisarna är helt enkelt elegantare än babyn, babyar/babyer, babyarna/babyerna. Ett alternativ skulle ju kunna vara att kombinera de båda formerna, kanske på följande vis: baby, babyn, bebisar, bebisarna. Men jag måste medge att det inte heller låter helt naturligt. Och med tanke på att ordet har funnits i svenskan i över hundra år, tvivlar jag på att vi kommer att se några nya böjningar som får en betydande spridning i allmänspråket.

Min rekommendation är därför att du väljer bebis hellre än baby (åtminstone så länge du menar spädbarn. Att använda bebis som smeknamn för någon äldre än ett år faller kanske inte i så god jord.).

Vilket av alternativen föredrar du, bebis eller baby? Varför?

Stängt tillsvidare eller tills vidare?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva tillsvidare eller tills vidare. Så här blev resultatet:

De flesta verkar alltså föredra särskrivning i det här fallet, vilket innebär att alternativ två, tills vidare, gick vinnande ur omröstningen. Är det också det som är rätt?

För en gångs skull finns det ett ganska kort och enkelt svar, nämligen ja. Men jag ska utveckla det lite ändå för dig som är sugen på lite språkriktighetsnörderi.

Såväl SAOL som SO och SAOB har med båda alternativen. SAOL menar uttryckligen att tills vidare ska användas hellre än tillsvidare, medan SO och SAOB listar tills vidare först och tillsvidare som en variation. Rådgivande källor som Institutet för språk och folkminnen* och TT** propsar på särskrivning, eftersom betoningen ligger på vidare och inte tills***.

Det finns dock tillfällen när tillsvidare ska hopskrivas, nämligen när det utgör första ledet i exempelvis ett sammansatt substantiv eller verb som tillsvidareanställning och tillsvidareanställa. Att hopskrivning här är regel kanske komplicerar det hela något, men grundregeln (och därför också min rekommendation) är alltså att du skriver tills vidare så länge uttrycket står för sig självt.

*Följ den här länken för att läsa hela svaret: Flerordsuttryck med preposition
**Följ den här länken för att läsa hela inlägget: Sammanskrivning och särskrivning
***Vill du läsa mer om den här regeln kan du göra det i ett annat av mina blogginlägg, nämligen: Göra i ordning eller iordning?

Mosaik – min debutroman

Ni som följer min blogg och mina sociala medier vet kanske att jag då och då recenserar egenutgivares böcker. Något ni kanske inte vet är att jag faktiskt själv precis har gett ut en egen bok, nämligen min debutroman Mosaik. Är du nyfiken på vad den handlar om följer en liten introduktion nedan.

Annie säljer sin kropp på nätet till skamlösa män som betalar henne både genom bekräftelse och pengar. Männen är de enda människor hon numera har kontakt med: familjen har hon medvetet valt att ta avstånd från, några riktiga vänner har hon aldrig haft och hon aktar sig noga för att råka göra sig några nya bekantskaper i staden där hon bor.

Fast helt ensam är hon ändå inte. Barndomsminnen hemsöker hennes tankar och drömmar, och trots att hon försöker hålla sig undan andra människor lyckas Angelika och Charlie nästla sig in i hennes liv. Vänskap börjar snart spira, och i och med den tvingas Annie reflektera över sin tillvaro och möta sitt förflutna.

När Angelika och Charlie börjar ställa frågor och krav bemöter hon dem med lögner och falska löften. I ett desperat försök att klamra sig fast vid det trygga mörker hon vant sig vid, leder destruktiviteten henne längre bort från ljuset än någonsin.

”När klänningen var på snurrade jag runt som en prima ballerina. Tyllkjolen svängde kring benen, vinden från dess rörelse kändes magisk runt mina flickben. Jag skrattade högt när Torsten lyfte upp mig i sina armar och kramade om mig, berömde mig, sa hur fin jag var. Jag kände mig som en prinsessa, som om hela världen var min.”

I olikformade fragment visas Annies minnen, tankar och drömmar upp. Tillsammans skapar de en bild av den brokiga bakgrund – fylld av hemligheter, skam och smärta – som har format henne till den kvinna hon har blivit.

Triggervarning: Boken innehåller beskrivningar av självskadebeteende och sexuella övergrepp mot barn och vuxna.

Vill du ha ett smakprov?

Klicka på knappen nedan för att läsa de första två kapitlen.

Vill du läsa hela boken?

Mosaik går att köpa som e-bok på Adlibris och Bokus.

Kollar du på tv eller teve?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva tv framför teve. Så här blev resultatet:

Vinnande ur den här omröstningen går alltså det första alternativet: tv. Som vanligt har jag bara kunnat ta med två alternativ, men när det kommer till en kortform av television eller televisionsapparat så finns det åtminstone ytterligare en variant, nämligen TV. Initialförkortningar som uttalas bokstav för bokstav brukar skrivas med stora bokstäver om de antingen har namnfunktion (till exempel SAOL) eller är oetablerade i allmänspråket (till exempel ASL – att skriva sig till läsning). Tv är att betrakta som en väletablerad initialförkortning, och därför bör den skrivas med små bokstäver. Det var också därför jag valde att utesluta TV från omröstningen.

Men finns det ett rätt och ett fel i valet mellan tv och teve?

Njae. Enligt SAOL ska du hellre skriva tv än teve, men enligt SO (och faktiskt även SAOL från 2006) är alternativen likvärdiga. Om vi tar hänsyn till de senaste utgivningsåren för de båda normkällorna (SAOL 2015, SO 2009) visar det sig alltså att tv är den nyare rekommendationen.

Söker man efter svar hos andra rådgivare som sprakbruk.fi* och Språkrådet, får man veta att båda går lika bra att använda. Deras svar är dock från 2006 respektive 2012.

Personligen tycker jag att teve är lite smidigare att läsa, precis som jag föredrar behå framför bh**. De längre varianterna är också lite enklare att böja, eftersom man slipper använda kolon: tv:n/teven, bh:n/behån. (Fast jag måste medge att de ser lite lustiga ut i plural: tevear, behåar.) Det bör också nämnas att både teve och behå ger ett mindre formellt intryck än tv och bh, vilket kan vara bra att tänka på om man skriver i ett offentligt sammanhang.

Sammanfattningsvis: Båda varianterna är korrekta att använda, men teve passar bra i lediga texter, och i formella texter lämpar sig tv bättre. Som vanligt bör du vara konsekvent med ditt val, åtminstone inom en och samma text.

*Svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken, Helsingfors
**Följ länken för att läsa inlägget om bh/behå: Bh eller behå?

Går du till köpcentrumet eller köpcentret?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar köpcentrumet framför köpcentret. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså alternativ två, köpcentret. Med det sagt har jag också hört att en del föredrar formen köpcentrat, så jag tänkte att vi skulle prata om den formen först. Sammansättningens sista del (-centrat) kommer från det latinska lånordet centrum, vars pluralform (om vi ska följa det latinska mönstret) är centra*. Nu borde ju pluralformen egentligen inte ha så mycket med bestämd form singular (som ju köpcentrat är) att göra, men jag tror att det kan ha skett en liten sammanblandning av de båda formerna här. Kanske har man tidigare hört att centra är en korrekt böjningsform av centrum och därför gör man en felaktig bedömning av hur den bestämda formen i singular borde se ut (en så kallad hyperkorrektion). Det skulle också kunna vara så att köpcentrat är dialektalt (jag lade märke till att de som använder den här formen verkar komma från Västkusten).

En anledning till att jag inte tog med köpcentrat i omröstningen är att jag bara kan ha två alternativ. En annan (mer avgörande) anledning är att både köpcentrumet och köpcentret finns med i SAOL, vilket köpcentrat inte gör. Vi kan alltså redan nu eliminera köpcentrat som språkligt korrekt alternativ, åtminstone enligt rådande norm.

Men hur är det då med köpcentrumet och köpcentret, vilket alternativ är rätt?

Båda går faktiskt lika bra att använda. På svenska är centrum och center synonyma och ofta helt utbytbara med varandra (förutom när vi till exempel pratar om medelpunkten/mitten av något, någon som spelar fotboll som center eller om vi äter chokladpralinen Center, då funkar det inte så bra att ersätta med centrum).

Valet är alltså fritt, men som vanligt rekommenderar jag att du är konsekvent i ditt val. Väljer du köpcentrum (obest. sing.) så bör du också böja det enligt följande: köpcentrumet (best. sing.), köpcentrum (obest. pl.) och köpcentrumen (best. pl.). Väljer du köpcenter (obest. sing.) bör du böja det så här: köpcentret (best. sing.), köpcenter (obest. pl.) och köpcentren (best. pl.).

Vilken av formerna föredrar du? Varför? Är du konsekvent i ditt användande?

*Nu för tiden rekommenderas svenskt böjningsmönster för ordet centrum. Eftersom det är ett ett-ord som slutar på konsonant blir således pluralformen densamma som singularformen, det vill säga ett centrum, två centrum. Bestämd form singular är centrumet och bestämd form plural är centrumen.

Elena – Tommy Lennartzon

Elena är en äventyrsroman eller en romantisk thriller som även innehåller en viss del erotik. Den handlar om en ordinär medelålders man som blir blixtförälskad i en sydamerikansk skönhet vilket så småningom leder till hans livs äventyr i en främmande världsdel. Men efter att han fått höra hennes fantastiska och tragiska historia blir de ett par innan hans värld rasar när hon blir kidnappad. Efter att ha dekat ner sig får han ett råd och rycker upp sig och försöker hitta henne.

Den här veckan har jag alltså haft nöjet att läsa Elena av Tommy Lennartzon. Jag har tidigare läst hans bok Enkel biljett till blues. Recensionen av den boken hittar du här: Enkel biljett till blues – Tommy Lennartzon.

Elena handlar (precis som titeln avslöjar) om vackra Elena som dyker upp i Klas liv och vänder upp och ner på det från en dag till en annan. Ur Klas perspektiv får vi följa hur han attraheras av och faller för den nya mystiska grannkvinnan som visar sig bära på en stor och oväntad hemlighet. Boken verkar först ”bara” vara en kärleksroman med erotiska inslag, men snart märker man att det vilar mycket mer under ytan.

Utan att gå in på för många detaljer kan jag avslöja att en stor del av berättelsen handlar om droghandel och kidnappningar. Vår huvudperson Klas blir dessutom tvungen att plötsligt resa till Surinam när han letar efter Elena som har försvunnit under mystiska omständigheter. Med kärlek som största drivkraft, och med hjälp av sin nyfunna vän Alonso, ger sig Klas ut på ett farligt sökande som leder honom ner i den mörka, kriminella undre världen.

Boken innehåller en bra blandning av humor och allvar, kärlek och spänning samt bekanta och exotiska miljöer. Tempot är snabbt, språket är rakt och lättillgängligt, och tonen är varm. Det här är en sådan där berättelse som passar perfekt att läsa i vårsolen ute på balkongen.

Boken passar för dig som
– behöver en verklighetsflykt med ett lyckligt slut
– vill läsa något som innehåller såväl romantik och lite erotik som spänning
– är ute efter en berättelse som utspelar sig både i Sverige och utomlands.

Elena är första delen i en trilogi. Den andra delen heter Linda och den tredje Bortförda. Samtliga böcker går att köpa via Tommy Lennartzons webbsida.