En lista över eller på?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva en lista över eller en lista på. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså alternativ två, en lista på. Det där med prepositioner är något som många tycker är klurigt, och därför var det svårt för åtminstone mig att gissa hur utfallet av den här omröstningen skulle bli. Trots att huvudordet som prepositionen hör till (i det här fallet lista) är detsamma, kan prepositionsvalet dessutom skilja sig åt beroende på kontexten. Det är inte självklart att du väljer samma preposition för de här båda exempelmeningarna:

Här är en lista över allt jag behöver göra. // Här är en lista allt jag behöver göra.

Skriv en lista över vad du behöver handla. // Skriv en lista vad du behöver handla.

Du kanske till och med hade valt en helt annan preposition här (berätta gärna vilken i en kommentar i så fall).

Men om vi nu håller oss till över och … Vilken av dem är rätt?

Enligt SO (Svensk ordbok) nämns båda som alternativ, tillsammans med prepositionen med som ju inte ens var inkluderad i onsdagsomröstningens alternativ. Tittar man i SAOB (Svenska Akademiens ordbok) nämns också både och över, men inte med. Det verkar alltså som att valet är fritt mellan åtminstone och över.

Efter att ha funderat och sökt runt lite på lista på och lista över, fick jag känslan av att prepositionsvalet kanske hade något att göra med hur formellt sammanhanget var. Många av googleresultaten för lista över verkade komma från myndigheter och organisationer (och Wikipedia), medan många av resultaten för lista på verkade komma från företag och nyhetssidor. En (inte särskilt vetenskaplig) sökning i några korpusar på Språkbanken visade att en lista på var nästan tre gånger så vanligt förekommande som en lista över (33 162 vs. 11 939 förekomster) i texter från sociala medier. I akademiska texter och myndighetstexter var en lista över avsevärt vanligare än en lista på (1 905 vs. 1 174 förekomster). Det tyder på att det skulle kunna ligga något i mitt intryck av att en lista över är populärast i formellare texter och en lista på är populärast i informellare texter.

Varken över eller är alltså fel att använda tillsammans med lista, men det verkar som om alternativen uppfattas passa bäst i olika kontexter. Det kan vara bra att ta hänsyn till när du väljer vilken preposition du vill använda. Du bör som vanligt också vara så konsekvent som möjligt i ditt val och hålla dig till en av prepositionerna (åtminstone inom en och samma text).

Vilken av prepositionerna föredrar du tillsammans med lista: eller över? Beror det på sammanhanget?

Språkligt utlåtande – diagnostisera din text

Hur står det till med textbindningen? Satsradar du? Hur bra fungerar din kommatering?

Om du vill få reda på hur du kan förbättra din text och ditt skrivande kan ett språkligt utlåtande vara precis vad du behöver.

Hur går det till?

Du skickar din text till mig och jag läser igenom den och sammanfattar vad du skulle kunna korrigera för att texten ska bli ännu bättre. Återkopplingen kommer i form av kommentarer i din text och en separat sammanfattning av vanliga fel och förbättringspunkter.

Hur ser sammanfattningen ut?

Sammanfattningen är en lista över vilka typer av fel jag har upptäckt, hur ofta förekommande de är och hur du kan lösa dem. Jag lämnar också kommentarer i din text för att visa hur felet kan se ut.

Är ett språkligt utlåtande rätt för mig?

Tjänsten passar dig som
– har skrivit en längre text (till exempel en vetenskaplig uppsats, en roman eller en facklitterär bok)
– har blivit textblind och behöver ett par nya, fräscha ögon som kan upptäcka eventuella fel i din text
– vill få konkreta tips på hur din text och ditt skrivande kan bli språkligt bättre
– letar efter ett billigare alternativ till korrekturläsning eller språkgranskning.

Vad skiljer ett språkligt utlåtande från en korrekturläsning?

Vid en vanlig korrekturläsning eller språkgranskning går jag in och ändrar det som behöver ändras. Vid ett språkligt utlåtande får du reda på vilka typer av fel som behöver åtgärdas, men du får själv utföra alla ändringarna.

Vad kostar det?

Priset beror bland annat på hur lång din text är och inom vilken genre den är. Mejla johanssonssprakkonsulteri@gmail.com för en prisbedömning.

Den anställda eller den anställde?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva den anställda framför den anställde. Så här blev resultatet:

Det är inte ofta vi har ett helt jämt resultat, men så blev det alltså den här veckan. Anledningen till att jag valde just det här ämnet för veckans onsdagsomröstning är att jag ofta ser folk skriva detta (substantiverade) adjektiv med dess e-ändelse när a-ändelsen skulle passa minst lika bra (eller till och med bättre). Och varje gång jag ser det hajar jag till lite grann, särskilt när ordet används i ett generellt sammanhang som i omröstningens exempelmeningar. Det beror på att jag är van vid att en e-ändelse innebär att adjektivet beskriver en man, medan a-ändelsen för mig är könsneutral. Att använda en e-ändelse när man inte syftar på en specifik man, utan menar anställda rent generellt, är dock som sagt inte ovanligt. Men är det rätt?

Det korta svaret är njae.

Det lite längre svaret kommer här:

I svenskan har vi en neutral form och en maskulin form för våra adjektiv. Vi använder den neutrala formen bland annat när substantivets biologiska kön antingen är oviktigt, okänt eller obestämbart – eller kvinnligt. E-formen används till exempel när substantivet är manligt. (Rent språkpolitiskt skulle man kunna diskutera anledningen till varför det är så här och om det finns anledning att ändra på bruket, men tyvärr är det en diskussion som inte ryms i det här inlägget.) Att säga eller skriva

mitt fina plommonträd, min glada kompis Klara och min glade kompis Klas

känns därför rätt naturligt för de flesta av oss. Men det finns fler faktorer att väga in än bara huruvida personen adjektivet beskriver är man eller kvinna. Beskriver man till exempel ett ett-substantiv används a-formen, även om det råkar handla om en man, till exempel:

det skickliga fotbollsproffset Anders Andersson.

Men det finns också en del exempel på när e-formen används mer frekvent än a-formen. E-formen är särskilt populär i sammanhang där adjektivet är självständigt (substantivet som det beskriver har alltså uteslutits), till exempel:

den yngste i klassen.

När det handlar om adjektiv som enskilda/e, skyldiga/e och anställda/e är det ännu vanligare att e-formen används när adjektivet är självständigt. Språkrådet uttrycket det som att dessa ord har stelnat i den här formen.

Ser man till vad som är vanligast (och därför enligt många även den språkliga normen) är det alltså inte fel att använda e-formen på ett självständigt adjektiv (som anställda/e i veckans omröstning). Men en allt vanligare rekommendation är att du bör använda a-formen generellt, oberoende av faktorer som kön. Det är ju trots allt a-formen som (allra oftast) är adjektivets grundform, och således även den form som bör betraktas som såväl könsneutral som standard.

Vilken form föredrar du på den här typen av adjektiv, a-formen eller e-formen? Varför?

Om du vill läsa mer om det här ämnet har Språkrådet en mer detaljerad artikel om det här: Frågelådan: A-form eller e-form på adjektiv?

Bli en bättre skribent!

Just nu sitter de flesta av oss hemma mer än vanligt. För att ta tillvara den extra tiden och bota den värsta tristessen är det här ett ypperligt tillfälle för dig att ta tag i det där som du annars aldrig riktigt har tid för – som att slipa på dina skrivfärdigheter till exempel.

Passande nog erbjuder jag skrivhandledning både för dig som är van skribent och för dig som precis har bestämt dig för att fatta pennan (eller snarare placera fingrarna på tangenterna kanske). Det spelar heller ingen roll vilken typ av texter du skriver – romaner, blogginlägg, rapporter, uppsatser, facklitteratur, artiklar – du kan alltid bli en bättre skribent.

Så här går det till

Skrivhandledningen sker i form av skriftlig återkoppling på texter som du skickar in till mig. Fokus för återkopplingen ligger på det språkliga (alltså inte på till exempel dramaturgi och berättarteknik).

Du kan förvänta dig att få kommentarer på sådant som
– disposition
– textbindning
– mottagaranpassning
– meningsbyggnad
– kommatering
– felanvändning av skiljetecken
– överanvändning och felanvändning av specifika ord och uttryck
– inkonsekvent språkbruk (till exempel att du växlar mellan olika stavningsvarianter som schysst och schyst).

Återkopplingen kommer i form av konkreta kommentarer i ditt dokument och en sammanfattning av det du kan förbättra i ett separat dokument.

Låter det intressant?

I så fall har jag två standardupplägg som du kan välja mellan.

Pröva på
Skicka in upp till 5 000 ord och få återkoppling på vad du kan förbättra. De 5 000 orden behöver inte vara del av en och samma text, men de bör skickas vid ett och samma tillfälle. Återkopplingen får du efter ungefär en vecka.
Pris: 1 500 kr (inkl. moms)

Andra chansen
Skicka in upp till 5 000 ord och få återkoppling på vad du kan förbättra, precis som i Testa på ovan. Läs igenom din återkoppling, omarbeta din/a text/er, skicka tillbaka den/m till mig och få återkoppling igen. Varje återkopplingsrunda tar ungefär en vecka.
Pris: 2 500 kr (inkl. moms)

Har du en text som är längre än 5 000 ord?

Om du har tänkt att köra igång med ett större skrivprojekt och önskar någon att bolla språkfrågor med under tiden kanske det här passar dig bättre:

Bollplank
Skicka in en sammanfattning av ditt projekt där du berättar lite om vad du ska skriva om, hur lång tid du planerar att ditt projekt kommer att ta och hur erfaren du är som skribent. Inkludera även en inledning till din text eller ett utdrag ur den. Därefter ger jag dig ett skräddarsytt förslag på hur jag skulle kunna hjälpa dig genom din skrivprocess. Ett sådant förslag skulle till exempel kunna innehålla regelbunden återkoppling på ditt skrivande en gång i månaden.
Pris: Du får en offert efter att du har skickat in din projektsammanfattning.

Är du redo att bli en bättre skribent?

Skicka ett mejl till johanssonssprakkonsulteri@gmail.com så kör vi igång!

socialdemokraterna eller Socialdemokraterna?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva politiska partier med stor begynnelsebokstav eller inte. Så här blev resultatet:

Det var alltså alternativ två som gick vinnande ur omröstningen, vilket innebär att de flesta föredrar stor begynnelsebokstav framför liten när det kommer till politiska partier. Men är det också det som är rätt?

För en gångs skull har vi ett kort och koncist svar, nämligen: ja. Beteckningar på politiska partier ska alltid skrivas med stor bokstav. Det gäller också partiförkortningar och sammansättningar, till exempel

S, C och MP

och

Moderatledaren och Vänsterstyrd.

Den här regeln har gällt sedan 2009, så i lite mer än ett decennium. Anledningen till att vi ska stava partinamn med stor begynnelsebokstav är för att de är just namn. Innan den här regeln trädde i kraft var rekommendationen att stava vissa partier med liten begynnelsebokstav och vissa med stor. En orsak till att man ofta valde liten bokstav var att partinamn traditionellt sett har tolkats som ideologiska beteckningar snarare än namn. (Vill du läsa mer om historien bakom ändringen och fördjupa dig ännu mer i reglerna kring stavning av politiska partier, kan du klicka här: Partinamn: artikel från Språket, Sveriges radio.)

Rekommendationen är alltså att du skriver alla partinamn samt deras sammansättningar och förkortningar med stor bokstav.

Vad tycker du om den här regeln? Föredrar du att skriva med stor eller liten begynnelsebokstav?

EUs eller EU:s?

I går frågade jag mina följare på Instagram hur de föredrar att skriva genitivformen av EU: EUs eller EU:s. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså att ha ett kolon före genitiv-s:et i det här exemplet. Just det här med huruvida det ska vara ett kolon efter en förkortning och före ett genitiv-s är något som jag upplever att många är osäkra på, och det var därför jag valde det som tema för veckans omröstning. Så hur ska det egentligen vara – kolon eller inte?

Det beror på vilken typ av förkortning vi pratar om. Förkortningar som utläses som ett ord (Ikea, Saab och så vidare) behöver inte något kolon, medan förkortningar som utläses bokstav för bokstav (EU, USA och så vidare) bör ha kolon före genitiv-s. Slutar förkortningen på S kan man sätta ut ett kolon och ett extra s (hellre än en apostrof), men man måste inte om det ändå tydligt framgår av sammanhanget att det är genitivformen som menas. Det innebär att du till exempel bör skriva

Ikeas nya varuhus, EU:s nya direktiv och SAS/SAS:s nya flygplan.

Det här gäller så kallade initialförkortningar. För sammandragningar utelämnas kolon och vid avbrytningar tas punkten bort och ersätts med ett kolon. Till exempel:

Sthlms finaste restaurang och art:s (artikelns) författare.

(Psst: Jag skulle rekommendera att du skriver ut artikelns i stället för att använda förkortningen, men för att ge ett exempel går jag emot min egen rekommendation.)

Det finns alltså några regler att ha i åtanke när det gäller det här med förkortningar och genitiv-s, och förhoppningsvis känner du dig nu lite säkrare på när du ska använda kolon och inte.

Vilket av alternativen i omröstningen föredrar du? Tycker du att det är snyggast eller tydligast med eller utan kolon?

Överblick över eller av?

I går frågade jag mina följare på Instagram vilken preposition de föredrar tillsammans med substantivet överblick: av eller under. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså prepositionen över i det här exemplet. Anledningen till att jag bestämde mig för att ställa just den här frågan är att jag ganska ofta ser skribenter välja av i stället, så jag tänkte att det vore intressant att se vilket av de olika alternativen som skulle vinna i en onsdagsomröstning. Nu blev det som sagt över som tog hem majoriteten av rösterna, men är det verkligen det som är rätt?

Det korta svaret är ja. I SAOB används prepositionen över tillsammans med överblick både när det handlar om något konkret som man kan ha överblick över, till exempel:

Från sin plats på övre läktaren hade han god överblick över tävlingarna.

och när uttrycket används mer bildligt:

ekonomiska analytiker med god överblick över marknaden”.

Av anges inte som alternativ (inte någon annan preposition heller för den delen).

Letar man däremot svar på Språkrådets Twitter ser det lite annorlunda ut. Ett svar från 2012 säger att över är rätt och inte av, medan ett svar från 2013 säger att båda prepositionerna går bra att använda. De olika rekommendationerna kan bero på vilken exempelmening frågeställaren gav. I svaret från 2012 var exempelmeningen (ungefär):

Vi vill få en överblick över/av vilka …

och i svaret från 2013 fanns ingen specifik exempelmening. Bristen på konkreta exempel kan vara anledningen till att 2013 års svar är lite mer generellt och inte ger ett klart rätt och fel.

Sammanfattningsvis blir min rekommendation till dig som vill vara på den säkra sidan att du kombinerar överblick med prepositionen över.

Vilken av prepositionerna föredrar du tillsammans med överblick: över eller av? Eller kanske någon annan?

Stöder eller stödjer du förslaget?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stöder framför stödjer. Så här blev resultatet:

De allra flesta har alltså röstat på alternativ två, stödjer. Intressant nog finns det faktiskt någon som redan har undersökt vilken av varianterna som är vanligast att använda (åtminstone i tidningstext), nämligen Linnea Hanell. I sin undersökning kom hon fram till att stöder är ungefär dubbelt så vanligt som stödjer (988 förekomster jämfört med 473), ett resultat som ju inte alls stämmer överens med det från vår omröstning. Värt att notera är att Hanell i sin undersökning inte bara tittade på presensformerna av verbet, utan även på infinitivformerna. Det visade sig att skillnaden är väldigt stor när det kommer till om man stavar ordet med J eller inte även i infinitiv: stöda förekom 11 gånger medan stödja förekom hela 1 583 gånger. Här gör vi alltså tvärtom. Slutsatsen är att vi är väldigt inkonsekventa när vi väljer mellan stöda/stödja och stöder/stödjer. Att vi väljer att stava den ena verbformen med J är helt klart inte en garanti för att även de andra verbformerna ska följa samma mönster.

Men är någon av formerna mer rätt?

Enligt SAOL ska du hellre välja stödja än stöda, vilket kan ses som en reflektion av det faktiska språkbruket. Hanell förespråkar samma sak. Eftersom stöda är så ovanligt finns det risk att ordet kan dra onödig uppmärksamhet till sig, menar hon. När det kommer till presensformerna stöder vs. stödjer är valet lite mer fritt, åtminstone enligt SAOL som menar att formerna är likvärdiga. Hanell däremot rekommenderar att du väljer stöder, av samma anledning som du ska välja stödja – för att det är den form som är vanligast.

Infinitivformen stödja och presensformen stöder är alltså de rekommenderade varianterna. Skulle det störa dig att du stavar med J i en form och utan i en annan, skulle jag rekommendera att du stavar med J i båda. Viktigast är dock att du väljer ett sätt att stava på och håller dig till det inom en och samma text.

Vilken stavning föredrar du och varför?

Om du är nyfiken på Linnea Hanells undersökning hittar du den i sin helhet här: Det går hårt – Finlandssvenska ur ett sverigesvenskt perspektiv

Har du prövat eller provat?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar verbet provat framför prövat. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså det första alternativet, provat. Prova och pröva är två ord som grafiskt är så lika att det kan vara svårt att skilja dem åt betydelsemässigt. Ofta används de synonymt. Men är det rätt att använda dem så?

Enligt Språket (ett radioprogram från P1) använder man prova när det gäller grejer, men prövar när det gäller aktiviteter. Handlar det om något som ligger i ett gränsland mellan att anses vara en sak och en aktivitet så ska man lita på sin intuition och välja det som känns rätt. Applicerar vi den här regeln på veckans omröstning är rätt svar alltså:

Stressad? Har du prövat meditation?

SAOL och SO ger oss lite mer information. Enligt dem betyder prova att man använder något på försök och pröva att man utför ett prov på något (till exempel i situationer där man utför ett experiment, letar efter en lösning på ett problem eller vill undersöka om någon eller något uppfyller vissa specifika kriterier). Det är alltså rätt att säga:

Jag provade en tröja i affären.

och

Jag prövade att sluta dricka kaffe en vecka för att se om jag kunde sova bättre.

Det här stämmer väl överens med Språkets lite nedskalade råd här ovanför: en tröja är ju helt klart en sak och att dricka kaffe är definitivt en aktivitet. Jag kan dock tänka mig att det finns exempel där rådet är lite mer svårapplicerat, exempelvis i meningar där subjektets intention är avgörande för valet av verb. Till exempel:

Jag provade cykeln.

skulle kunna innebära att jag tog en liten tur på cykeln för att se om jag gillade den, medan

Jag prövade cykeln.

antyder att det kanske fanns fler alternativ att välja på (”cykeln i stället för mopeden”) eller att jag testade den för att se om den verkligen fungerade (”cykeln hade precis reparerats”). Pröva ger alltså meningen en lite annan ton. Men oftast använder man ju orden i en större kontext än så här, så mottagaren förstår av sammanhanget vad som menas.

Det finns alltså en viss skillnad mellan prova och pröva. Jag rekommenderar att du följer rådet om att kombinera prova med saker och pröva med aktiviteter för då blir det oftast rätt. Men eftersom risken för missförstånd är väldigt liten skulle jag vilja avsluta med att säga att det inte är hela världen om du blandar ihop orden och använder dem ”fel”.

Föredrar och/eller använder du något av orden mer? Varför?

Vill du läsa hela svaret från Språket så kan du göra det genom att följa den här länken: Prova/pröva

Skriver du allt mer eller alltmer?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva allt mer framför alltmer. Så här blev resultatet:

Vinnaren är alltså klart och tydligt den särskrivna varianten allt mer. Det förvånade mig faktiskt lite grann. Jag trodde att det skulle bli ett resultat i samma stil som det för här om dagen vs. häromdagen där det sistnämnda fick hela 71 procent av rösterna. (Inlägget om den omröstningen hittar du här: Här om dagen eller häromdagen?) Men självklart är det svårt att jämföra uttryck som är så olika varandra. (Bli därför inte förvånade om allt fler vs alltfler dyker upp i en omröstning inom snar framtid – det vore intressant att se vilken linje det resultatet skulle följa.)

När jag jobbar med andras texter lägger jag ofta märke till en inkonsekvens när det kommer till stavningen av alltmer/allt mer. Ibland skrivs det med ett mellanslag, ibland utan – och ofta förekommer båda varianterna i en och samma text. Det tyder på att det finns en viss osäkerhet bland skribenter angående vad som är rätt och fel. Låt oss en gång för alla försöka reda ut hur det förhåller sig.

Man brukar vanligtvis särskriva flerordsuttryck där den starkaste betoningen ligger på det andra ordet. Man bör alltså skriva

framför allt och i stället
och inte
framförallt och istället.

Det logiska vore därför att särskriva även allt mer, eftersom den starkaste betoningen ligger på uttryckets andra del. Tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Det finns en del flerordsuttryck som särskrivs eller hopskrivs av hävd, trots att det egentligen bryter mot regeln jag just nämnde. Några av dem är

före detta, så pass, alltihop, häromdagen
och
alltmer.

Det är också den hopskrivna varianten som rekommenderas i både SAOL och SO, även om allt mer finns med som alternativ. Man kan dock fråga sig när vi började skriva ihop det här uttrycket och varför. Tittar man i SAOB anges nämligen inte den hopskrivna varianten någonstans (deras exempel kommer från 1800-talet). Att skriva ihop alltmer verkar alltså vara ett någorlunda modernt påfund (åtminstone om man ska tro mina ganska begränsade efterforskningar).

I vilket fall som helst är det ändå just den hopskrivna varianten som jag rekommenderar dig att använda om du skriver en text där du är mån om att följa svenska skriv- och stavningsregler.

Föredrar du att skriva allt mer eller alltmer? Varför?