Trailers eller trailrar?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att använda pluralformen trailers framför trailrar. Så här blev resultatet:

De flesta föredrar alltså den mer engelskklingande böjningen trailers framför den svenskare varianten trailrar. Precis som i frågan om huruvida man ska stava kafé med c eller k, tror jag att många baserar sitt val på vilken variant som de är vanast vid att se. Trailers är ett ord som vi ser ganska ofta i framför allt engelskspråkiga sammanhang när det handlar om till exempel film- eller speltrailrar (och fordonstrailrar också, så klart). Därför är det inte så konstigt att vilja säga trailers i plural på svenska – det är ju det vi är vana vid att se och göra på engelska.

Problemet är att plural-s inte fungerar så bra i svenskan. Det funkar i obestämd form, men det blir lite konstigt när vi behöver prata om substantivet i bestämd form. Låter

två trailers – de där trailersarna

bättre än

två trailrar – de där trailrarna?

Hur är det med

två avokados – de där avokadosarna

i jämförelse med

två avokador – de där avokadorna?

De senare pluralalternativen är – enligt svenska grammatik-, stavnings- och uttalsregler – mer logiska och enklare att säga. Det är därför SAOL och Språkrådet rekommenderar att man undviker att använda plural-s på de allra flesta substantiv – även lånord.

Är det god kvalité eller kvalitet?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva kvalité framför kvalitet. Så här blev resultatet:

Den här veckan blev alltså resultatet ovanligt jämnt, och jag är inte så förvånad. Det känns som att båda alternativen förekommer ganska frekvent i skriven text. Uttalsmässigt skulle jag dock säga att det är få som uttalar ordet som det stavas i alternativ två.

Men när det gäller just stavningen och vilken som rekommenderas, är det just alternativ två – kvalitet – som rekommenderas. Det beror framför allt på att det är enklare att böja ordet enligt svensk grammatik och stavning om man skriver det just så. Det är alltså bättre att skriva

kvaliteten och kvaliteterna

än

kvalitén och kvalitéerna.

Här om dagen eller häromdagen?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva här om dagen framför häromdagen. Så här blev resultatet:

Det blev återigen ett resultat som följer hopskrivningstrenden som vi har sett i och med andra omröstningar som har slutat på samma sätt (se till exempel förra veckans inlägg Är din text väl()skriven?). Den här gången är det dock ganska enkelt att ge en tydlig rekommendation.

Googlar man på uttrycket här om dagen eller häromdagen, får man upp flera resultat som säger att båda alternativen går bra att använda. Samtliga förespråkar dock den hopskrivna varianten, eftersom den är vanligast. I SAOL finns bara häromdagen (och den vardagligare stavningen häromdan) listade. I SO (Svensk ordbok) står det att man kan dela upp ordet i två eller tre delar, men det lyfts inte fram som ett lika vanligt alternativ som att skriva ihop uttrycket.

Rekommendationen blir därför att låta bli mellanslagen och skriva häromdagen hellre än här om dagen eller härom dagen.

Mejlar du eller mailar du?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva mejla framför maila. Så blev resultatet:

Är det bara jag som är förvånad över utfallet? Jag hade förväntat mig att mejlar skulle vinna med stor marginal, men i stället blev det tvärtom.

Att välja stavningen mejlar i stället för mailar stämmer bra överens med svenska uttals- och stavningsregler. Stavningsvariationen mailar visar däremot ordets engelska ursprung, något som också kan vara viktigt när man tar ställning till vilken stavning som är mest lämplig när det finns flera att välja på. Ambitionen för stavningen av nya lånord i svenskan, är dock att de (enligt svenskans regler) ska stavas så ljudenligt och logiskt som möjligt (för att läsa mer om stavning, följ den här länken: Uttalsnära stavning – dags för en ny reform?).

Därför rekommenderar Språkrådet mejla (eller e-posta som ett mer formellt alternativ). I SAOL finns maila inte alls med, utan där är det också mejla som gäller.

Ska vi ses på caféet eller kaféet?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen café framför kafé. Så här blev resultatet:

Stavningen av café/kafé är något som jag själv kommer tillbaka till om och om igen. Personligen föredrar jag – precis som majoriteten av de som deltog i min omröstning – att stava med c i stället för k. Varför? Jag tror att det beror på att det är den stavningen som jag och många andra är vanast vid att se, både på andra språk och ute på stan.

Men hur ska det vara då? En enkel googling indikerar att båda alternativen är korrekta, och att det helt enkelt är fritt fram för dig att välja vilken stavning du föredrar. SAOL har dock en lite bestämdare åsikt än så. Slår man upp café blir man genast informerad om att man hellre bör stava ordet med k än med c. Förmodligen beror det dels på att vi oftast stavar det hårda k-ljudet med just k i svenskan, dels att kafé har ett liknande ursprung som kaffe. Att stava kaffe med c (caffe) är inte särskilt etablerat i svenskan.

Rekommendationen är därför att skriva kafé i stället för café, men i slutändan är det självklart upp till dig hur du vill skriva.

Kommer du om en timme(a)?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva timme eller timma. Så här blev resultatet:

Jag är förvånad över att en så stor majoritet av rösterna gick till timme. Min hypotes var att resultatet skulle bli mycket jämnare mellan de här två alternativen, främst för att jag själv ibland velar mellan att stava med e och med a.

Anledningen till att det ens finns två alternativ är att vi en gång i tiden hade ett kasussystem med både subjekts- och objektsformer av substantiv. I det här fallet var timme subjektsformen och timma objektsformen. Kasussystemet försvann så småningom från svenskan, men av någon anledning fortsatte både subjektsformen och objektsformen av timme att existera sida vid sida.*

Är då någon av formerna mer korrekt? Nej, SAOL listar båda alternativen som likvärdiga, så valet står dig fritt.

* Läs mer om substantiv med a- och e-former här: Timme eller timma – valet är ditt och fritt

Mer stycke(s)indelning!

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva styckesindelning framför styckeindelning. Så här blev resultatet:

Den här gången blev det alltså ganska jämnt mellan de båda alternativen, men styckesindelning vann med några procentenheters marginal.

I måndags skrev jag ett blogginlägg om just stycke(s)indelning, och jag insåg då att jag själv tvekade när jag skulle välja vilken stavningsvariant jag ville använda. Med s kändes bättre rent uttalsmässigt, men utan s såg prydligare ut (rent subjektiva åsikter, så klart).

Men hur ska det egentligen vara då? Jo, enligt Språkrådet kan man använda båda varianterna, men styckeindelning är vanligare, och också det som rekommenderas. Tittar man i SAOL så anges inte styckesindelning ens som ett alternativ. Vill man vara på den säkra sidan är det nog alltså bäst att slopa s:et.

Till sist vann ändå till slut

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar till sist framför till slut. Så här blev resultatet:

Återigen ett förvånande resultat med en stor skillnad mellan alternativen. För att undersöka de båda alternativens popularitet bestämde jag mig för att också googla dem för att se hur många träffar uttrycken fick. Till sist landade på ungefär 21 000 000 och till slut på 148 000 000 träffar. De här resultaten får dock beräknas som högst ovetenskapliga (jag har ju inte gått igenom varje träff för att kontrollera att det är just de här uttrycken som förekommer), men de ger ändå en liten fingervisning om de båda uttryckens popularitet.

Men hur ska det egentligen vara då? Jo, enligt flera språkrådgivningssidor (som omsvenska.se och synonymer.se) är till sist synonymt med till slut. Det backas även upp av SAOL som ger oss samma definition om man slår upp slut. Där är det dock intressant att lägga märke till att till slut inte anges som synonym när man söker på sist. Däremot dyker till slut upp när man söker på till sist. Till slut ger inte några resultat alls (förutom tillsluta som inte är det vi är ute efter). Förvirrande? Ja, lite kanske. Men vi kan åtminstone dra slutsatsen att de båda är synonymer till varandra, och att det verkar som om till slut är vanligare än till sist.

Symptom eller symtom?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen symptom framför symtom. Så här blev resultatet:

Den här veckan har vi en klar vinnare – nämligen alternativ 1: symptom. Förra veckan skrev jag ett inlägg om uttalsnära stavning och huruvida det är dags för en ny stavningsreform eller inte (klicka HÄR för att läsa hela inlägget). Där nämnde jag att en anledning till att inte stava som det låter är att den lite krångligare stavningen ofta ger en ledtråd om ordets ursprung. Så är det även i fallet med symptom och symtom.

Ord som psalm, psykologi och symptom kommer från grekiskan, men när de förekommer i svenskt talspråk försvinner ofta p-ljudet. Det beror på att vi inte är så vana vid att uttala p före konsonanter som s och t. Det förekommer mycket sällan (om ens någonsin) i ord med germanskt eller nordiskt ursprung, och därför känns det konstigt och svårt att uttala. Lösningen blir därför att låta p:et försvinna i uttalet, men behålla det i stavningen för att visa var ordet en gång kom ifrån. Anledningen till att många fortfarande uttalar psykologi med ett tydligt p men psalm utan det, är att psalm kom in i svenskan mycket tidigare än psykologi. Ordet har därför fått tid att anpassa sig efter svenska uttalsregler.

När det gäller symptom/symtom finns båda stavningarna med i SAOL, och du kan fritt välja det alternativ du föredrar.

Han eller hon eller hen?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar hen i stället för han eller hon. Så här blev resultatet:

Det här är första gången som vi varken har en vinnare eller en förlorare. Är det bara jag som är förvånad? Eftersom det är många skriv- och språkintresserade som följer mig, hade jag förväntat mig att hen skulle gå vinnande ur den här striden. Men så blev det alltså inte.

Hens vara eller icke-varande är tämligen uttjatat, och debatten är inte särskilt levande längre. Det känns som om de flesta har accepterat det nya pronomentillskottet, även om många (uppenbarligen) inte själva skulle använda sig av det (åtminstone inte i den här kontexten). Motståndet kan till stor del bero på att pronomen är en relativt stängd ordklass där nya ord sällan tillkommer. Ett tillskott ses därför på med skepsis av många användare. Att hen felaktigt har beskyllts för att ta över och ersätta han och hon (ska alla vara hen nu helt plötsligt?!) är också en bidragande orsak till att många har tagit avstånd från att använda hen.

Sedan 2015 har hen funnits med i SAOL, vilket för många innebär att ordet officiellt ”finns” och ”är okej att använda” (ett ord som inte är listat i SAOL behöver inte nödvändigtvis inte finnas eller användas). Definitionen av ordet anger först att det är en ”könsneutral benämning på person som är omtalad ev. implicit i sammanhanget”, sedan att det är en ”benämning på person som inte vill el. kan kategorisera sig som vare sig man el. kvinna”. Helt enkelt ett käckt litet ord med flera användningsområden.

Man måste inte använda hen om man inte vill, men jag tycker att det är ett bra ord som underlättar. Det är kortare att skriva hen än han eller hon, och i en text där man ofta behöver uttrycka sig på ett sådant sätt kan den senare formuleringen snabbt bli upprepande och jobbig att läsa. Det finns så klart andra alternativ (till exempel den) som också kan fungera om man vill undvika långa omskrivningar.