Både och och såväl som

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar uttrycket såväl … som framför både … och. Så här blev resultatet:

För en gångs skull är jag inte särskilt överraskad över resultatet. Det ligger i linje med min hypotes – att både … och är populärare än såväl … som.

Båda uttrycken används för att samordna två led, precis som i exempelmeningarna i omröstningen. När det handlar om endast två led, är uttrycken synonyma med varandra. Det går alltså precis lika bra att använda både … och som såväl … som i det här fallet. Vilket du väljer att använda beror helt enkelt på vilket uttryck du själv föredrar. En reflektion från min sida är att både … och känns lite mer informellt (eller modernt), än såväl … som.

Skulle det handla om fler led än två, är dock såväl … som lämpligare att använda än både … och. Det syns i följande exempelmeningar:

Jag tycker om såväl hundar som katter och marsvin.
Jag tycker om både hundar, katter och marsvin.

Jag tror att de allra flesta skulle föredra den första meningen framför den andra i det här fallet. Det beror på att både är besläktat med båda, som ju är ett pronomen som syftar till något som består av två delar (till exempel: Tycker du bäst om din hund eller din katt? Jag tycker om båda lika mycket.) Att använda både … och när man pratar om fler än två saker, är därför inte helt logiskt.

Men som sagt, i exempelmeningarna som låg till grund för omröstningarna, fungerar båda alternativen lika bra. Välj det du gillar bäst. Något som dock är viktigt att komma ihåg är att alltid använda uttrycken i sin helhet. Glöm inte som i såväl … som, eller och i både … och.

Vilket uttryck föredrar du? Varför?

Ska vi ses på caféet eller kaféet?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen café framför kafé. Så här blev resultatet:

Stavningen av café/kafé är något som jag själv kommer tillbaka till om och om igen. Personligen föredrar jag – precis som majoriteten av de som deltog i min omröstning – att stava med c i stället för k. Varför? Jag tror att det beror på att det är den stavningen som jag och många andra är vanast vid att se, både på andra språk och ute på stan.

Men hur ska det vara då? En enkel googling indikerar att båda alternativen är korrekta, och att det helt enkelt är fritt fram för dig att välja vilken stavning du föredrar. SAOL har dock en lite bestämdare åsikt än så. Slår man upp café blir man genast informerad om att man hellre bör stava ordet med k än med c. Förmodligen beror det dels på att vi oftast stavar det hårda k-ljudet med just k i svenskan, dels att kafé har ett liknande ursprung som kaffe. Att stava kaffe med c (caffe) är inte särskilt etablerat i svenskan.

Rekommendationen är därför att skriva kafé i stället för café, men i slutändan är det självklart upp till dig hur du vill skriva.

Hur ska(ll) det vara?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar ska framför skall. Så här blev resultatet:

Vinnande ur omröstningen går alltså ska med en rätt så övervägande majoritet av rösterna. Skall ses inte så ofta i informell text, så i en Instagram-omröstning som den här är jag lite förvånad över att alternativet fick några röster alls.

För det är ju så att den äldre formen skall har fått lämna plats åt modernare ska. Till och med lagar och förordningar skrivs sedan 2007 med ska i stället för skall. När även så pass formella texter väljer det modernare alternativet, är det nog dags att implementera det även i dina egna texter.

Jag rekommenderar således att du använder dig av ska i stället för skall – vilken text du än skriver. Och står du i valet och kvalet mellan skall-krav och ska-krav (när det gäller till exempel upphandlingar), så är ska-krav det bästa alternativet.

Kommer du om en timme(a)?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva timme eller timma. Så här blev resultatet:

Jag är förvånad över att en så stor majoritet av rösterna gick till timme. Min hypotes var att resultatet skulle bli mycket jämnare mellan de här två alternativen, främst för att jag själv ibland velar mellan att stava med e och med a.

Anledningen till att det ens finns två alternativ är att vi en gång i tiden hade ett kasussystem med både subjekts- och objektsformer av substantiv. I det här fallet var timme subjektsformen och timma objektsformen. Kasussystemet försvann så småningom från svenskan, men av någon anledning fortsatte både subjektsformen och objektsformen av timme att existera sida vid sida.*

Är då någon av formerna mer korrekt? Nej, SAOL listar båda alternativen som likvärdiga, så valet står dig fritt.

* Läs mer om substantiv med a- och e-former här: Timme eller timma – valet är ditt och fritt

Bortforslas eller forslas bort?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrog bortforslas framför forslas bort. Här är resultatet:

Den här gången är det ovanligt tydligt vilket förslag som har gått segrande ur omröstningen. Det är alltså det löst sammansatta verbet forslas bort som vann med största möjliga marginal mot det fast sammansatta verbet bortforslas. För mig som språkkonsult är det här ett glädjande resultat som stämmer överens med ett av de råd man brukar ge myndigheter och andra offentliga verksamheter när man pratar om klarspråk: nämligen att skriva isär fast sammansatta verb när det är möjligt.

Att skriva forsla bort eller ta emot ger texten en ledigare stil, och är lättare för läsaren att förstå än bortforsla och mottaga. Det finns dock fast sammansatta verb som inte är så bra att skriva isär, eftersom betydelsen av verbet då kan förändras. Det är till exempel skillnad på att avbryta något och att bryta av något.

Mer stycke(s)indelning!

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva styckesindelning framför styckeindelning. Så här blev resultatet:

Den här gången blev det alltså ganska jämnt mellan de båda alternativen, men styckesindelning vann med några procentenheters marginal.

I måndags skrev jag ett blogginlägg om just stycke(s)indelning, och jag insåg då att jag själv tvekade när jag skulle välja vilken stavningsvariant jag ville använda. Med s kändes bättre rent uttalsmässigt, men utan s såg prydligare ut (rent subjektiva åsikter, så klart).

Men hur ska det egentligen vara då? Jo, enligt Språkrådet kan man använda båda varianterna, men styckeindelning är vanligare, och också det som rekommenderas. Tittar man i SAOL så anges inte styckesindelning ens som ett alternativ. Vill man vara på den säkra sidan är det nog alltså bäst att slopa s:et.

Hur är det med tid(s)planen?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen tidplan framför tidsplan. Så här blev resultatet:

Ja, det är ju ganska tydligt: de allra flesta föredrar att inkludera ett litet foge-s i sammansättningen tidsplan. Det var också det jag hade förväntat mig när jag utformade den här undersökningen, även om jag trodde att tidplan skulle få några fler röster. Googlar man på tidplan hittar man nämligen ganska många som förespråkar det alternativet framför tidsplan, oftast för att de anser att foge-s:et är överflödigt och ger ett talspråkigt intryck.

Så hur ska det egentligen vara? Enligt de allra flesta språkrådgivningssidor som dyker upp när man googlar, är båda alternativen korrekta och går (nästan) lika bra att använda (oftast anges tidsplan som den vanligare stavningen). Tittar man i SAOL anges tidsplan som första stavningsalternativ, dessutom med anmärkningen ”hellre än tidplan”. Det innebär alltså att tidsplan (enligt SAOL) är den stavning man helst ska använda sig av.

Till syvende och sist är det ändå upp till dig som skribent och språkanvändare att själv välja hur du vill stava (åtminstone så länge du inte måste följa någon sträng skrivpolicy). Foge-s:et är där för att underlätta uttalet av ordet, men om du inte tycker att det behövs så kan du strunta i att skriva ut det (i just det här fallet). Men var i så fall medveten om att det sannolikt finns fler som stör sig på tidplanen än på tidsplanen.

Att(-)göra-lista?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrog bindestreck mellan samtliga ord i uttrycket att-göra-lista eller bara mellan de två sista. Så här blev resultatet:

Den här veckan blev resultatet riktigt jämnt, även om att-göra-lista till sist gick vinnande ur omröstningen. Anledningen till det jämna resultatet skulle kunna vara de ganska fria reglerna kring hur man kan skriva denna typ av sammansättningar. Det går nämligen alldeles utmärkt att skriva på alla följande vis:

att-göra-lista

att göra-lista

attgöralista

Ju fler ord en sammansättning av den här typen har, desto viktigare är det att det är tydligt vilka ord som hör ihop med varandra. Risken att någon ska missförstå uttrycket ökar ju fler ord det består av, och därför kan man sätta ut bindestreck för att förenkla för läsaren. Men det går också att låta bli bindestrecken mellan de första leden, om man föredrar det.

Att skriva ihop uttrycket helt och hållet (som i det sista exemplet) blir rörigt om sammansättningen består av fler än två förled. Alltså: det är tydligare att skriva gör-det-själv-verkstad än gördetsjälvverkstad.

Det orange/a kuvertet?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen orange framför orangea. Så här blev resultatet:

Så majoriteten verkar föredra orangea … Och jag håller med. Idéen bakom att ställa frågan kom ifrån när jag fick se Pensionsmyndighetens kampanj om de orange(a) kuverten. Som bekant skriver de Det orange kuvertet både i reklam och på själva brevet, och det var det som väckte min nyfikenhet.

Och tydligen är det inte bara jag som har funderat över det här. Går man in på Pensionsmyndighetens hemsida så berättar de faktiskt om varför de skriver som de gör. Så här ser det ut:

https://www.pensionsmyndigheten.se/om-pensionsmyndigheten/vanliga-fragor/fragor-och-svar-om-orange-kuvert

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Så gör som du vill med a:et, men låt bli att ta bort e:et.

Till sist vann ändå till slut

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar till sist framför till slut. Så här blev resultatet:

Återigen ett förvånande resultat med en stor skillnad mellan alternativen. För att undersöka de båda alternativens popularitet bestämde jag mig för att också googla dem för att se hur många träffar uttrycken fick. Till sist landade på ungefär 21 000 000 och till slut på 148 000 000 träffar. De här resultaten får dock beräknas som högst ovetenskapliga (jag har ju inte gått igenom varje träff för att kontrollera att det är just de här uttrycken som förekommer), men de ger ändå en liten fingervisning om de båda uttryckens popularitet.

Men hur ska det egentligen vara då? Jo, enligt flera språkrådgivningssidor (som omsvenska.se och synonymer.se) är till sist synonymt med till slut. Det backas även upp av SAOL som ger oss samma definition om man slår upp slut. Där är det dock intressant att lägga märke till att till slut inte anges som synonym när man söker på sist. Däremot dyker till slut upp när man söker på till sist. Till slut ger inte några resultat alls (förutom tillsluta som inte är det vi är ute efter). Förvirrande? Ja, lite kanske. Men vi kan åtminstone dra slutsatsen att de båda är synonymer till varandra, och att det verkar som om till slut är vanligare än till sist.