Utav eller av?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar utav framför av. Så här blev resultatet:

Den klara vinnaren den här veckan blev alltså det kortare alternativet, av. Huruvida man ska välja av eller utav (särskilt i skriftspråk) är nog inte en helt ny fråga för de allra flesta. Huvudregeln är att utav alltid kan bytas ut mot av, men av kan inte alltid bytas ut mot utav. Det beror på att av kan fungera både som preposition och adverb, medan utav bara fungerar som preposition.

Det går därför bra att säga (och skriva) både
Jag mår bra utav att äta en stadig frukost varje morgon.
och
Jag mår bra av att äta en stadig frukost varje morgon.

Däremot funkar det inte att skriva
Sväng utav till vänster.
utan här är av det enda möjliga alternativet:
Sväng av till vänster.

Det finns dock undantag från huvudregeln. I vissa uttryck går det inte att ersätta utav med av, till exempel:

Hon sprang utav bara helvete.

För att hjälpa dig att välja (när det faktiskt går lika bra med vilket som) kan det vara bra att veta att utav ger texten en vardagligare och mer talspråkig känsla än av. Är det inte det du är ute efter så är det bäst att du håller dig till av. Det kan också vara bra att veta att det finns många som har fått lära sig att utav i princip alltid är fel att skriva. Vill du undvika att väcka irritation hos din läsare kan detta därför vara skäl nog att välja av i största möjliga mån.

Vilket av orden föredrar du? Varför? Väljer du olika i olika situationer?

Fr.o.m. eller fr o m?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva förkortningen för från och med med punkter eller mellanslag. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrog alternativ nummer ett, fr.o.m.. Och den här gången sällar jag mig gärna till majoriteten: det ser på något sätt snyggare ut med punkter än mellanslag i denna typ av förkortningar. Men som bekant är det inte alltid självklart att det som ser snyggast ut också är det som är korrekt enligt våra skrivregler. Så ska det vara punkter eller mellanslag?

Svaret är att det går lika bra med vilket som. Generellt sett är det dock alltid bäst att skriva ut förkortningar om det finns plats. Skriv alltså hellre

Den nya policyn gäller från och med nästa vecka.

än

Den nya policyn gäller fr.o.m. (fr o m) nästa vecka.

Måste du däremot korta ner din text kan du välja fritt om du vill använda punkter eller mellanslag i dina förkortningar. Nyckeln är konsekvens. Skriver du fr o m bör du också skriva t ex (samma sak gäller så klart om du använder punkter i stället). Väljer du mellanslag bör du hålla ett extra öga på att förkortningen inte råkar delas upp på två rader. För att undvika det kan du använda hårda mellanslag/blanksteg (ctrl + skift + mellanslag för pc / alt + mellanslag för Mac). Att vi verkar vara ganska många som tycker att förkortningar med punkter är tydligare (och snyggare!) än förkortningar med mellanslag är något som du kan tänka på om du står i valet och kvalet mellan de båda alternativen.

Hur skriver du förkortningar helst: med punkter eller mellanslag? Varför?

Dags för en U(u)-sväng?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att skriva U-sväng framför u-sväng. Så här blev resultatet:

De allra flesta föredrar alltså att skriva U-sväng. Jag hade nog förväntat mig att de flesta skulle välja det andra alternativet, u-sväng. Det är vad jag själv hade valt; mestadels på grund av att jag har någon form av personlig aversion mot versaler inom en mening (om de inte inleder ett egennamn då alltså). Men hur ska det egentligen vara då?

Jo, i det här fallet stämmer omröstningsresultatet överens med våra svenska skrivregler. Det korrekta är att skriva uttrycket med en inledande versal. Samma regel gäller för andra sammansättningar som inleds med en bokstav där bokstaven inte är en förkortning av något. Skriv alltså

C-vitamin, A-lag och S-kurva

och inte

c-vitamin, a-lag och s-kurva.

I de två första exemplen är C:et och A:et bokstäver som beskriver vilken kategori resten av sammansättningen tillhör (C-vitamin och inte B-vitamin, A-lag och inte B-lag) och i den sista sammansättningen används S:et för att beskriva formen på en kurva i ett statistikdiagram.

U:et i U-sväng är ju inte heller en förkortning av något, utan beskriver bara formen på svängen i fråga, och därför bör du skriva uttrycket med en inledande versal (även om du som jag inte tycker att det är det mest estetiskt tilltalande alternativet).

Hur skriver du helst? Varför?

Är du en/ett kontrollfreak?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de tycker att (kontroll)freak är ett en- eller ett-ord. Så här blev resultatet:

Det här är nog det minst förvånande resultatet på ganska länge. Jag hade förväntat mig att ett kontrollfreak skulle få flest röster, och så blev det också. I ärlighetens namn tror jag aldrig att jag har hört någon säga en freak, vilken(!) typ av freak det än rör sig om. Däremot har jag sett att ordets genus har diskuterats relativt flitigt bland språkintresserade på nätet.

Det är nämligen så att freak enligt SAOL är ett substantiv med genuset utrum, vilket innebär att det enligt dem heter en freak. Att man har valt utrum i stället för neutrum kan bero på flera saker. Till exempel är de flesta substantiv som beskriver levande ting i svenskan utrum:

en häst, en människa, en kvinna.

Det finns dock undantag:

ett barn, ett kid, ett bi.

Freak råkar också vara ett lånord, och de flesta nya lånord i svenskan kategoriseras som utrum:

en skateboard, en avokado, en wrap.

Det finns alltså goda skäl till att även freak borde få artikeln en. Men av någon anledning strider det mot mångas språkkänsla. Kanske kan det bero på att ord som låter liknande är neutrumord? Det finns några exempel (som ett fik och ett skrik), men det finns också många undantag (som en vik, och en spik), så den här teorin är långt ifrån perfekt.

Eftersom så pass många av oss föredrar ett freak framför en freak, så är det oftast relativt ”ofarligt” att bryta mot SAOL:s rekommendation, åtminstone så länge du skriver texter där du själv står som avsändare. Skriver du däremot en offentlig text som annars följer SAOL:s stavnings- och grammatikregler, kan det vara klokt att välja en framför ett.

Föredrar du att säga och skriva en eller ett freak? Varför?

Det orange/a kuvertet?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen orange framför orangea. Så här blev resultatet:

Så majoriteten verkar föredra orangea … Och jag håller med. Idéen bakom att ställa frågan kom ifrån när jag fick se Pensionsmyndighetens kampanj om de orange(a) kuverten. Som bekant skriver de Det orange kuvertet både i reklam och på själva brevet, och det var det som väckte min nyfikenhet.

Och tydligen är det inte bara jag som har funderat över det här. Går man in på Pensionsmyndighetens hemsida så berättar de faktiskt om varför de skriver som de gör. Så här ser det ut:

https://www.pensionsmyndigheten.se/om-pensionsmyndigheten/vanliga-fragor/fragor-och-svar-om-orange-kuvert

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Så gör som du vill med a:et, men låt bli att ta bort e:et.

Vilken variant föredrar du och varför?

Vad tycker vi om dom (dem)?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar dom framför dem. Så här blev resultatet:

Wow, den här gången är det ganska tydligt vilket alternativ som är populärast! Med tanke på att många av de som följer mig är språk- och skrivintresserade är det kanske inte så förvånande att många föredrar den klassiska stavningen dem. Det är den varianten vi oftast kommer i kontakt med, och den som allra oftast anses vara korrektast. Borde vi kassera dom helt och hållet?

Att skilja på de och dem är lika lätt som att skilja på jag och mig. Det är exakt samma princip, men problemet är att både de och dem uttalas ”dom”, medan jag och mig har en tydlig skillnad i uttal. Vore det kanske vettigare att börja uttala skillnaderna ordentligt (det gör man ju redan i vissa dialekter) i stället för att sudda ut dem i stavningen? Visst kan man göra det om man vill, men vi har en tendens att bli latare (eller mer effektiva) i vårt språk, inte mer omständliga. Det är därför mer troligt att två varianter smälter ihop till en, än att en blir till två.

Men är det okej att skriva dom? Mitt råd är att det är helt okej – ibland. I vissa texter där man vill uppnå en viss effekt eller inte bryr sig om distinktionen (dialoger, skönlitteratur, privata meddelanden, etc.) funkar det utomordentligt. Men i mer formella texter (yrkestexter av olika slag, tidningsartiklar, etc.) är det bäst att använda sig av de/dem. Än så länge är det inte riktigt accepterat att använda dom i skrift, och risken finns att läsaren drar negativa slutsatser om skribenten om hen gör det. Men vem vet, om tio år kanske läget ser helt annorlunda ut …

Hur skriver du och varför? Skriver du olika i olika situationer?

Varför är välskrivna texter viktigt?

OBS! I det här inlägget definierar jag en välskriven text som en text som till största delen är grammatiskt riktig, innehåller så få stavfel som möjligt och är disponerad på ett logiskt sätt. Andra kanske har andra definitioner av vad en välskriven text kan vara, men det här är definitionen för mig just nu. 

 

Jag möter ofta inställningen att det inte spelar någon roll hur man skriver så länge som mottagaren förstår. Några stavfel, grammatikfel, syftningsfel eller oklarheter i dispositionen spelar inte så stor roll. Människor är duktiga på att fylla i luckor och rätta till fel för att avkoda budskapet under en skribents små misstag.

Och visst är det så. Åtminstone i de allra flesta fall. Åtminstone när textens mottagare är någon som känner dig, är positivt inställd till dig och vill förstå vad du menar.

squirrel-304021_640

Men om du skriver texter som till exempel ska locka nya kunder, övertyga människor att hålla med dig eller fungera som reklam, är läget lite annorlunda. Det finns många risker med att presentera en text som inte är så välskriven för en person som inte är välvilligt inställd till din text. Några av dem listas här nedan.

 

Risker med texter som innehåller många fel

  • Läsaren har förutfattade meningar. Fast de flesta av oss vet att dålig grammatik och svårigheter att formulera sig i text absolut inte behöver ha med intelligens att göra, finns det många som tyvärr drar den slutsatsen. De kanske väljer att göra sig lustiga över de fel som finns och på så sätt misskrediteras du som skribent och budskapet i texten går om intet.
  • Du blir mindre trovärdig. Det här är en konsekvens av punkten ovanför. Vi är vana vid att officiella texter från personer som vi ska kunna lita på (myndigheter, stora företag, politiker, media, etc.) till största delen är välskrivna. Tack vare att vi är så vana vid att bli serverade (någorlunda) korrekta texter, sticker en text med många fel ut. Konsekvensen blir att vi som läsare känner att något måste vara fel med dig som skribent, förmodligen går du inte att lita på. Givetvis sker sådana slutsatser omedvetet.
  • Felen stör. Om texten innehåller för många fel kan det göra att läsaren fokuserar så mycket på oriktigheterna att hen blir frustrerad. Och du vill inte göra din läsare frustrerad (åtminstone inte på grund av att du genomgående har råkat skriva diskusion i stället för diskussion).
  • Innehållet åsidosätts. En läsare som stör sig på att texten inte är välskriven, kan välja att helt och hållet ignorera textens budskap och bara fokusera på felen. Det innebär att du som skribent inte får en chans att nå fram med ditt budskap, hur vettigt det än är.

 

Så, vad kan du då göra om du själv inte är så bra på att få ihop välskrivna texter? Självklart kan du fråga en kompis som är bättre än dig om hen kan hjälpa dig. Eller så kan du kontakta någon som mig. Kostnaden för korrekturläsning är oftast mycket lägre än vad vinsten i form av en välskriven och välformulerad text blir.

Räcker inte Words stavningskontroll?!

Så du har precis skrivit färdigt en artikel till din företagshemsida och det är dags att publicera. För säkerhets skull kopierar du in texten i Word för att kolla att stavning och grammatik är korrekt.

Vänta lite. Det finns några saker du behöver veta om Words stavnings- och grammatikkontroll.

Stavningskontrollen är bra – ibland
Slinter du ofta på tangenterna? Är det lätt hänt att ”rätt” blir ”rtät”? Då fungerar stavningskontrollen oftast nästintill perfekt. Word är bra på att uppmärksamma dig på sådana felstavningar. Men om du råkar skriva ”rät” i stället för ”rätt”? Då är tyvärr risken stor att ordet inte markeras och att du inte får reda på att något är fel.

alltidrät

Felmarkerade felmarkeringar förekommer frekvent
Svenska språket ger oss fantastiska möjligheter att skapa nya ord och sammansättningar. Det är dock något som är svårt att förstå för ett ordbehandlingsprogram. Något som också är svårt att begripa för de här programmen är företagsnamn, smeknamn och ord som är unika för texten de befinner sig i. Dessa ord markeras därför ofta som felstavade, trots att de inte är det.

halvmåneformar

Särskrivning uppmuntras
Och vad vill då Word att du ska göra åt de där fina sammansättningarna som du har kommit på och stavat helt enligt svenska skrivregler? Jo, särskriva dem, förstås!

nyapplicerad

Du får inte mycket hjälp med grammatiken
Om du tycker att det är svårt att få till rätt grammatik på svenska, skulle jag råda dig till att be någon om hjälp i stället för att lita på att Word ska ska komma till din undsättning.

mysamedkatter

Word känner inte till textens sammanhang
Word har inte en aning om vem du skriver texten till och vad textens syfte är. Därför är det svårt för programmet att ge dig klara råd om hur du ska göra din text så bra som möjligt för sammanhanget.

mejltillchefen

Så vad ska du göra då?
Om Word inte går att lita på, hur ska man då bära sig åt för att korrekturläsa en text? Det kan hända att jag är lite (eller kanske mycket) partisk i den här frågan, men jag tycker att det bästa du kan göra är att vända dig till någon som sysslar med professionell korrekturläsning. De har koll på svenska skrivregler, stavning och grammatik, och kan fånga upp fler tveksamheter än ett program. Dessutom kan du ju faktiskt prata med korrekturläsaren och berätta i vilket sammanhang din text ska publiceras och vem som ska läsa den. Det är viktig information som behövs för att göra din text så bra som möjligt.

 

Självklart finns det också fördelar med att använda stavningsprogram som det som Word erbjuder. Det är snabbt, integrerat i ordbehandlingsprogrammet och oftast relativt billigt. Finns det fler fördelar? Eller nackdelar?