Johanssons språkkonsulteri

Sprid din bok!

För dig som publicerar en bok utan hjälp från ett förlag kan det vara svårt att nå ut till en stor publik. Jag har satt ihop tre tips som kan hjälpa dig att få din bok att ta plats och hitta nya läsare.

Skicka din bok till recensenter

Det finns en uppsjö av bokrecensenter på såväl bloggar som på Instagram och Facebook. Leta efter de som läser böcker inom samma genre som den du har skrivit, hör av dig till dem och erbjud dig att skicka ett ex av boken mot att de recenserar den på sina kanaler. Det kan bli dyrt att skicka många fysiska ex av boken, så se om det är okej att du skickar en digital version. Om recensenten inte är intresserad av att läsa hela boken, kanske hen åtminstone skulle vilja läsa ett första kapitel och dela med sig av sina åsikter kring din text.

Prata med ditt lokala bibliotek

Hör av dig till ditt bibliotek och fråga om du kan få komma och föreläsa om din bok. Det passar särskilt bra om din bok behandlar ett aktuellt ämne, eller något som tål att diskuteras. Kanske kan du få skapa ett event kring boken med högläsning, signering och frågestund? Om inte biblioteket är intresserade, kanske ett café eller en bokaffär i närheten kan vara det.

Använd sociala medier

Det sista tipset för den här gången är att utnyttja sociala medier för att sprida din bok. Skapa en Facebook-sida och ett Instagram-konto, kanske till och med en hemsida för ditt skrivande (det behöver inte vara dyrt alls). Prata med andra som skriver, engagera dig genom att gilla andras inlägg och kommentera sådant som du tycker är intressant. Om du har råd kan du använda dig av de olika marknadsföringsverktyg som Google, Facebook och Instagram erbjuder. Om du är duktig på foto eller rörlig bild kan du sätta ihop bildspel och trailrar för att få folk att bli intresserade av din bok. Bara fantasin sätter gränser!

”Udda & Utsatt” del 1 – Pauline Wågström

Om Udda & Utsatt:

Aaron, 14 och Jimmy, 17, bor ensamma med sin alkoholiserade och oberäkneliga pappa. De lyder hans minsta vink för att undvika problem, och de försöker hålla sig hemifrån så ofta de kan. Sommaren är slut och Aaron och Jimmy ska tillbaks till skolan. Aaron ska börja i en ny klass, fast besluten om att denna gång inte mista sin stora chans till kompisar och Jimmy ska börja i gymnasiet. Det dröjer inte länge förrän de båda stöter på nya bekantskaper och personer som på kort tid kommer att förändra hela deras liv, både på gott och ont.

Den här ungdomsboken kretsar kring ett gäng killar som alla bär på tunga och mörka hemligheter. Utan omsvep beskrivs teman som självskadebeteende, alkoholiserade föräldrar och hur det är att leva med en kronisk sjukdom, på ett sätt som är både gripande och drabbande.

Jag tror inte att man kan låta bli att känna sig berörd av den här boken. Som läsare tänker jag tillbaka på min egen tonårstid, och minns hur det var att behöva hantera såväl stora livsförändringar, som sådant som en vuxen kan se som bagateller. En bok som ”Udda & Utsatt” är omöjlig att inte identifiera sig med.

Något som jag tycker är värt att lyftas fram, är att handlingen kretsar kring tonårskillar och deras inre värld. Man får följa flera karaktärer och deras tankegångar, vilket ger en tillgång till fler än ett perspektiv på händelseförloppen. Det är också uppfriskande att få ta del av en text där känslolivet hos dessa killar tillåts komma fram så öppet, utan tillrättavisande pekpinnar som försöker få karaktärerna att trycka undan sina äkta känslor.

En sista sak som jag vill lyfta fram är något berättartekniskt. Karaktärerna i boken vänder sig explicit till sina läsare. Det är ett intressant sätt att dra in mottagaren i texten och göra hen en del av historien. Det får en också att fundera över om det i en senare del av bokserien kommer att avslöjas exakt vilken roll läsaren har (Är det verkligen karaktärerna som skriver ner sina upplevelser eller hur kan de vända sig till läsaren?).

Den här boken passar för dig som
– gillar relationsbaserade handlingar där stort fokus ligger på karaktärernas inre känsloliv
– tycker om ungdomsromaner
– vill läsa något som är gripande och naket
– letar efter en bok som behandlar tonårsångest ur ett killperspektiv.

Klicka HÄR för att komma till författaren Pauline Wågströms hemsida. Där kan du läsa mer om henne och också passa på att köpa såväl den här boken, som andra som hon har skrivit.

Emojier och skiljetecken

I går handlade onsdagsomröstningen på Instagram om emojier (visst känns den här pluralformen lite svåruttalad?) och skiljetecken. Jag ville se om ni föredrar skiljetecken före eller efter själva emojin. Så här blev resultatet:

Den här gången är jag inte så förvånad – resultatet blev som jag hade förväntat mig. Jag tycker själv att det känns bäst att placera emojin efter skiljetecknet, men kan förstå varför man skulle vilja sätta det före i stället.

Enligt Språkrådet får man placera emojier precis som man vill, vilket känns härligt befriande. Men de anger också en regel för dem som känner sig lite vilsna i emojipannkakan:

Båda placeringarna är helt enkelt oproblematiska. Visst känns det skönt att få välja att göra precis som man vill?

Vill du se Språkrådets svar i sin helhet? Följ länken: Emojier och skiljetecken.

Lär känna din mottagare

För att skriva en så bra text som möjligt är det viktigt att du vet vem din läsare är. I det här inlägget får du tips på några faktorer som är viktiga att fundera kring.

Antal

Riktar sig din text till en person, en liten grupp eller en större grupp? Att veta hur många personer du skriver till är avgörande för vilken ton du bör använda dig av. Generellt gäller regeln ju fler mottagare, desto formellare ton.

Sammansättning
rawpixel-651335-unsplash
Vilken typ av mottagare skriver du för? Hur gamla är dina läsare? Går de i skolan eller arbetar de? Har de en annan kulturell eller språklig bakgrund än du? Allt det här är viktigt att ta reda på innan du börjar skriva din text. Samtliga faktorer kan påverka hur du bör tilltala dina läsare, hur mycket information som är nödvändig och hur informationen ska paketeras. Om mottagargruppen innehåller en bred sammansättning av individer med vitt skilda bakgrunder, är det klokt att tänka sig att du riktar din text till den som behöver mest stöd från dig som skribent. Förklara hellre för mycket, än för lite. Använd hellre raka och enkla formuleringar, än ålderdomliga och krångliga.

Kunskaper

Hur mycket förkunskap har din mottagare om ämnet du skriver om? Det här hör ihop med den föregående punkten, och ligger till grund för hur mycket information du behöver inkludera i din text, och på vilket sätt den bör formuleras. Ju mindre mottagaren vet om ämnet, desto viktigare är det att du förklarar svåra begrepp och är noggrann med vilken disposition din text har (i vilken ordning du presenterar vilken information).

Attityder
gem-lauris-rk-606993-unsplash
Hur tror du att din mottagare känner inför textens ämne, situationen texten förekommer i, och dig som skribent? Tror du att din läsare är negativt inställd till dig som avsändare (till exempel för att hen tidigare fått avslag på sin ansökan, eller för att ni tidigare har haft dålig stämning mellan er), eller är hen vänligt inställd (till exempel för att ni tidigare har haft god kommunikation, eller för att hen har ett intresse för textens ämne)? Att hålla god ton är oftast en fördel (framför allt när du företräder din arbetsplats), och absolut nödvändigt om läsarens inställning redan är negativ till dig som avsändare.

Istället i stället för i stället?

Gårdagens omröstning på Instagram handlade om istället eller i stället. Alltså: om man föredrar att skriva ihop uttrycket eller inte. Så här såg resultatet ut:

Återigen måste jag medge att jag är lite förvånad över resultatet. Jag brukade själv alltid skriva ihop istället, ända tills jag började plugga svenska på universitetet. Då märkte jag att det verkade som om det fanns en tyst överenskommelse om att uttrycket skulle skrivas isär, och därför började skriva så utan att egentligen reflektera över varför. I den värld jag rör mig i – bland andra språkkonsulter och språkvetare – ser man nästan aldrig varianten istället.

Enligt Språkrådet kan man skriva på båda sätten, men de rekommenderar i stället. Varför? Jo, för att betoningen ligger på det andra ordet i uttrycket, alltså stället. Hade betoningen legat på i, skulle hopskrivning rekommenderas. Den som vill läsa mer om vad Språkrådet anser, kan följa den här länken: Frågelådan – uttryck med preposition.

Hur kommer det sig då att så många föredrar istället? Jag tror att det beror på det utbredda hatet mot särskrivningar. Särskrivningar är något som sticker i ögonen på de allra flesta, och många har nog börjar hyperkorrigera (alltså, börjat skriva isär där det egentligen ska skrivas ihop). Frågan är om vi känner likadant inför liknande uttryck som idag/i dag och iväg/i väg?

Tre självförtroendetips för skribenter

Jag tror att alla som skriver – vare sig det är på jobbet eller fritiden – ibland känner att självförtroendet inte finns där. Att känna sig som en dålig skribent kan minst sagt sätta käppar i hjulet för den kreativa processen. Här kommer därför tre tips på vad du kan göra när det känns som att du är sämst i världen på att skriva.

Skriv fritt i fem minuter

jr-korpa-771007-unsplash

Sätt dig ner, helst med papper och penna, och skriv fritt i fem minuter. Var noga med att sätta en timer på just fem minuter, och avsluta övningen därefter. Skriv det som först kommer upp i huvudet, även om det bara är ”jag kan inte skriva” eller ”det här är en värdelös uppgift”. Bry dig inte om stavning, interpunktion eller grammatik – skriv helt kravlöst. Den här texten kommer du aldrig att behöva visa någon: den är bara till för dig. Du kan bränna upp den efteråt om du vill. Övningen är befriande och leder till att du känner dig mer avslappnad inför att skriva.

Låt någon berömma din text

Du är alltid din värsta kritiker. Du ser fel i din text som ingen annan skulle lägga märke till – på gott och ont. Oftast smyger dock alla de där guldkornen förbi utan att du uppmärksammar dem. Be därför någon att läsa en av dina texter (antingen en du håller på med just nu eller en du har varit nöjd med tidigare) och plocka ut fem bra saker med den. Det kan handla om alltifrån bra formuleringar, till ett välvalt namn för en karaktär. Var noga med att påpeka att du inte är ute efter konstruktiv kritik – det kan ni ta en annan gång.

Låt din text vila

När man befinner sig mitt i en skrivprocess kan man ibland tveka på att det man håller på att skriva uppnår den nivå som man är ute efter. Det är naturligt att självförtroendet sviktar och att man blir trött på sin text och känner att den inte duger. Ibland är det bästa man kan göra att låta den vara i några dagar. Öppna inte dokumentet eller skrivboken. Läs inte igenom det du har skrivit. Sätt en tidsgräns för hur länge du ska ta paus från din text. Det kan vara alltifrån en dag till en månad. Om du känner att intresset svalnar och du inte vill fortsätta med texten: låt den vara på obestämd tid (om det inte är så att du har en deadline att nå). Du måste inte färdigställa alla texter du någonsin påbörjar. När du väl återgår till texten kommer du med allra största säkerhet att se på den med nya ögon och upptäcka nya aspekter av den.

Fatta ett beslut! Eller?

I går lade jag ut min andra onsdagsomröstning på Instagram. Den här gången lät jag mina följare rösta på om de tycker att man fattar ett beslut eller tar ett beslut. Så här blev resultatet.

Jag måste erkänna att jag är förvånad. Jag trodde att de flesta skulle rösta på alternativ 2. För mig är ordet beslut starkt förknippat med ordet fatta. Man gör ett val, och man fattar ett beslut. Det känns konstigt att säga att man tar ett beslut. Men det kanske är jag som är omodern?

Ur klarspråkssynpunkt kan jag förstå varför man väljer ta framför fatta. Ta är rent grafiskt ett kortare ord, och jag vågar gissa att det förekommer mer frekvent i de flestas språk än vad fatta gör (åtminstone i den här betydelsen).

Det är inte något som jag direkt har tänkt på tidigare, men i ett bokmanus jag korrekturläste nyligen förekom uttrycket ta beslut så ofta att jag började tveka på vad som är vanligast nu för tiden. Och om nu uttrycket har förändrats, så vill jag understryka att jag inte är emot det. Förnyelse av språket är bra, nyttigt och ofrånkomligt. Dessutom borde man glädjas över att få fler alternativ att välja mellan.

Det verkar förresten som att andra uttryck som förr skrevs med fatta, nu har bytts ut mot ta. Till exempel fatta eld och fatta tag i, som har blivit till ta eld och ta tag i (även om att ta tag i något inte behöver ha samma betydelse som att fatta tag i något).

Läser du dåliga böcker?

I dagens samhälle finns det ingen brist på litteratur. Det finns pappersböcker, e-böcker och ljudböcker. Det finns vackra specialutgåvor, billiga pocketvarianter och exemplar att läsa helt gratis på bibliotek. På grund av det stora utbudet, är det omöjligt att inte då och då komma i kontakt med en bok som inte riktigt motsvarar ens förväntningar. En dålig bok helt enkelt.

Och hur reagerar du då?

Jag lyssnade nyligen på ett avsnitt av podden Det nya svarta. Avsnittet handlade om rage quits och gav flera exempel på böcker som hade kastats i väggar eller rivits sönder på grund av sin undermåliga kvalitet. Helt adekvata reaktioner, enligt min mening. Jag tror att vi alla kan relatera till frustrationen som kan uppstå när vi lägger tid på något som inte uppfyller våra förväntningar. Vi har ju trots allt en ganska kort tid här på jorden, och vem vill tillbringa den med att läsa dålig litteratur?

Men så har jag en liten (men sjukt irriterande) röst inom mig som ibland är mer högljudd än vad den borde vara. Den säger till mig att det inte är okej att inte slutföra något som man har påbörjat. Den rösten är en av tre anledningar till att jag nästan alltid läser färdigt, trots att jag inte är nöjd med det jag läser.

Anledning nummer två är att jag tror att jag kan lära mig något från dåliga böcker. I mitt yrke så både skriver jag en hel del själv, och dessutom arbetar jag med andra personers texter. Att läsa bra exempel på texter lär mig vad jag tycker om och vilka knep jag kan använda mig av för att förbättra mitt skrivande. Dåliga exempel lär mig vad jag ska undvika.

Den tredje anledningen handlar om stolthet. Jag tänker inte låta en dålig bok vinna över mig. Boken ska inte tro att den kan gömma sig bakom sin förmåga att irritera mig som läsare. No way. Jag ska banne mig visa den att jag inte ger upp så lätt!

Jag inser att jag är lite extrem. Att det inte är optimalt att slösa tid på att läsa sådant som man inte tycker om. Men jag tror också att man kan gå miste om viktiga lärdomar om man bara läser sådant som man vet att man tycker om. Huruvida du ska trasa sönder den där värdelösa romanen med vidriga kvinnoporträtt eller inte, beror nog på anledningen till varför du läser boken. Är det för en stunds underhållning? I så fall: släng den all världens väg. Är för att få erfarenhet och lära dig något om ditt eget skrivande? Då kanske det är värt att tvinga sig igenom tillräckligt av boken för att du ska kunna dra slutsatser om vad exakt du inte tycker om och varför.

En av mina eviga käpphästar (då i stället för eftersom)

Under den senaste tiden har jag funderat på hur jag ska utveckla mitt Instagram-konto. Min tanke var att jag skulle ha en omröstning varje onsdag (vilken annan dag liksom? OOOnsdagsOOOmröstning) för att få in ett återkommande element på kontot. I går kom dagen när det var dags för mig att testa att lägga ut min första omröstning på ovan nämnda konto.

Men jisses, vad oteknisk jag har blivit på äldre dar! Det tog pinsamt lång tid och en rad googlingar innan jag äntligen lyckades genomföra alla steg och stolt kunde publicera omröstningen.

Som ämne hade jag valt en av mina eviga språkkäpphästar, nämligen fenomenet att ersätta ”eftersom” med ”då”. Jag är väldigt fast i min övertygelse (som mestadels grundar sig på tycke och smak, jag vet att det är grammatiskt okej) om att det inte passar sig, men var nyfiken på att se hur andra tycker och känner.

Så här såg resultatet ut:

Nu var ju det här inte speciellt vetenskapligt (jag tror att det bara var nio personer som svarade), men jag låter ändå resultatet ge mig lite tröst. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda som föredrar ”eftersom” i stället för ”då” när man försöker förklara en orsak till något.

Jag får säkert anledning att prata om det här mer någon gång i framtiden …

Tips för självpublicering

Egenutgivning, självpublicering, egenpublicering … Kärt barn verkar onekligen ha många namn även i det här fallet. Trots viss förvirring kring vad jag ska kalla fenomenet, vill jag i dag ge er som funderar på att ge ut en bok utan hjälp av förlag ett litet tips.

marten-bjork-623843-unsplash

Jag har själv skrivit skönlitterära texter sedan jag var liten. I början var det mest noveller och dikter, sedan fanfiction och även några boklånga berättelser. Jag har skickat in ett av mina manus till ett par förlag, men fått nej från samtliga (som många andra). Efter de där negativa beskeden började jag söka runt på nätet efter alternativa metoder för att kunna ge ut min bok. Jag hittade flera företag som erbjöd självpubliceringstjänster, men det var svårt att sovra bland alla erbjudanden och information.

Då hittade jag av en händelse Egenutgivarnas hemsida. Egenutgivarna är en intresseorganisation för personer som skriver och ger ut böcker. Man kan bli medlem för att bland annat få tillgång till särskilda medlemssidor och göra reklam för sig själv och sina verk på organisationens hemsida. Men det bästa är informationen man kan få tillgång till även om man inte är medlem.

Under fliken Egenutgivarna tipsar – Bokproduktion finns bland annat guider till hur man skaffar ISBN-nummer och jämförelser av produktionspriser. Artiklarna är fulla av nyttig information för dig som går och funderar på att slå slag i saken och publicera din egen bok.

Följ den här länken för att komma till Egenutgivarnas hemsida: http://egenutgivarna.se