3 tips inför muntliga föredrag

Jag är säker på att jag inte är ensam om att känna mig lite nervös innan det är dags för ett muntlig framförande av någon sort. Därför tänkte jag dela med mig av tre tips som kan underlätta för dig när du till exempel ska redovisa något, hålla ett tal, eller informera en grupp om något.

Öva, öva, öva
Det första jag vill tipsa om är att öva ordentligt. Skriv ett talmanus (mer om det i nästa tips) och gå igenom det tills du är så trött på det att du inte vill se det mer. Försök också att hitta en publik som du kan öva inför (kanske din partner, familj, vänner eller kolleger?).

Om du ska hålla i en lång redovisning (eller en föreläsning eller liknande), och det tar lång tid att gå igenom manuset från början till slut, så kan du dela upp det i mindre delar som du övar på var och en för sig. Se bara till att du vid ett par tillfällen tar dig tid att gå igenom hela manuset på en gång.

Skriv-som-du-pratar-manus
Det finns många olika sätt att skriva talmanus på. Oftast brukar man rekommendera att manuset består av stolpar och stödord, snarare än en fullständig text, men jag tycker att det viktigaste är att du känner dig bekväm med ditt manus. Kanske funkar det bäst för dig att först utgå från ett fullständigt manus med varje liten mening nedskriven, för att sedan skriva om och bara behålla stolpar och stödord.

Något som jag däremot tycker att du absolut ska göra är att skriva ditt manus såsom du faktiskt pratar. Det är inte uppsats du skriver nu, utan ett talmanus. Skriver du för formellt och skriftspråkligt kommer presentationen att bli stel och jobbig att lyssna på. Testa dig fram för att hitta en stil som fungerar för situationen.

Sätt dina egna krav och mål
Du kommer att ha olika krav på dig inför ditt framförande, kanske måste du till exempel uppfylla vissa betygskriterier. Den här typen av formella krav för talsituationen är tyvärr svåra att påverka, så se därför till att du vet vilka kraven är och att du under dina förberedelser försöker utforma din presentation så att de uppfylls.

Något du däremot kan påverka är de krav du ställer på dig själv. Om du vet med dig att du har svårt för att hålla i muntliga presentationer och att du bli väldigt nervös innan, så är det mer än bra nog att du ens dyker upp och genomför ditt föredrag. Skriv en lista över mål som du vill uppfylla i och med ditt framförande och utforma dem så att de är realistiska för dig. Bocka av de mål du uppfyllde efter föredraget och spara resten till nästa tillfälle. Får du kommentarer om att du inte kunde hela presentationen utantill, eller att du borde ha haft mer ögonkontakt med publiken? Okej, ta med dig det till nästa talsituation, men låt det inte omintetgöra de krav och mål som du själv satte innan och som du faktiskt klarade av och uppfyllde.

Att(-)göra-lista?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrog bindestreck mellan samtliga ord i uttrycket att-göra-lista eller bara mellan de två sista. Så här blev resultatet:

Den här veckan blev resultatet riktigt jämnt, även om att-göra-lista till sist gick vinnande ur omröstningen. Anledningen till det jämna resultatet skulle kunna vara de ganska fria reglerna kring hur man kan skriva denna typ av sammansättningar. Det går nämligen alldeles utmärkt att skriva på alla följande vis:

att-göra-lista

att göra-lista

attgöralista

Ju fler ord en sammansättning av den här typen har, desto viktigare är det att det är tydligt vilka ord som hör ihop med varandra. Risken att någon ska missförstå uttrycket ökar ju fler ord det består av, och därför kan man sätta ut bindestreck för att förenkla för läsaren. Men det går också att låta bli bindestrecken mellan de första leden, om man föredrar det.

Att skriva ihop uttrycket helt och hållet (som i det sista exemplet) blir rörigt om sammansättningen består av fler än två förled. Alltså: det är tydligare att skriva gör-det-själv-verkstad än gördetsjälvverkstad.

The Miraculous Journey of You – Filip V. Svensson

Om The Miraculous Journey of You:

This book is about you and your miraculous journey.

Which may come as a surprise.

Because most people don’t know they are on a miraculous journey already, which is also why they so rarely happen as the first thing with miraculous journeys is that you have to decide that the one you are on is a miraculous one.

The second is to get started.

This 14 500 word book is written by BSc. & BA., author and freelancer Filip V. Svensson as a part of his own miraculous journey – from burnt out dishwasher with panic attacks to being able to do whatever he wants in life.

In other words, it is not empty words – but the beginning of the miraculous journey of you.

The Miraculous Journey of You är en bok om att hitta motivationen för att genomföra positiva förändringar och komma iväg på resan mot dina mål och ett meningsfullt liv.

Privat läser jag inte särskilt många (om ens några) böcker som har som syfte att motivera eller ge råd kring hur man kan bli sitt bästa jag. Som språkgranskare och korrekturläsare har jag dock kommit i kontakt med några böcker inom den här genren, och sällan är de lika välformulerade och lättillgängliga som The Miraculous Journey of You.

Boken är uppdelad i fem delar som var och en innehåller en mängd citat från bland annat kända författare, skådespelare och tänkare. Svensson tar avstamp i citaten och knyter dem till såväl sina egna erfarenheter och sin egen livsresa, som till de råd han ger till sina läsare. Det bjuds på många kloka reflektioner och perspektiv att ta och bära med sig långt efter att man har läst klart.

Hela boken är skriven som ett samtal mellan författaren och läsaren. Du-tilltalet är ständigt närvarande och skapar en närhet och förtrogenhet mellan mottagare och avsändare. Tonen är humoristisk och lättsam – trots att ämnena som tas upp ibland är ganska mörka. Ångest, tvivel på den egna förmågan och den egna livslusten hanteras med värme och små anekdoter som gör att man inte bara orkar reflektera över sin egen situation, man får sig även ofta ett gott skratt.

Det här är en liten pärla som inte bara är väl värd att läsas i sin helhet flera gånger, utan också att ha i närheten och bläddra i när man känner sig nere och omotiverad.

Boken passar för dig som
– behöver en stor dos motivation till att förändra något i ditt liv
– vill läsa något upplyftande och lättsamt om ett annars ganska tungt ämne
– letar efter en perfekt presentbok att ge bort till någon som behöver uppmuntran
– vill läsa något inspirerande på engelska.

The Miraculous Journey of You kan du köpa på bland annat Adlibris och Amazon.

Det orange/a kuvertet?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen orange framför orangea. Så här blev resultatet:

Så majoriteten verkar föredra orangea … Och jag håller med. Idéen bakom att ställa frågan kom ifrån när jag fick se Pensionsmyndighetens kampanj om de orange(a) kuverten. Som bekant skriver de Det orange kuvertet både i reklam och på själva brevet, och det var det som väckte min nyfikenhet.

Och tydligen är det inte bara jag som har funderat över det här. Går man in på Pensionsmyndighetens hemsida så berättar de faktiskt om varför de skriver som de gör. Så här ser det ut:

https://www.pensionsmyndigheten.se/om-pensionsmyndigheten/vanliga-fragor/fragor-och-svar-om-orange-kuvert

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Så gör som du vill med a:et, men låt bli att ta bort e:et.

Kärnpartiet – Nils-Petter Löf

Om Kärnpartiet:

En händelse, som kommer att kallas Stockholms andra blodbad, inträffar i demokratins kärna, precis utanför Rosenbad. 

Ett tjugotal vakter, förbipasserande och journalister avrättas hänsynslöst i den värsta terroristattacken i modern tid. Alla förövare tar sitt eget liv, men kvar är en ensam oskadd överlevare utan ens så mycket som ett skrubbsår. Den  ensamma överlevaren är Sveriges statsminister som, utan att någon kan ge en tydlig förklaring, överlevt attacken.

En rad mystiska händelser tar sin början och drabbar flera miljoner människor. Allt med fokus på att ta ned landets huvudstad.

Vem ska vi lita på när hela tanken är att få oss att tvivla på oss själva?

Kärnpartiet är en spänningsroman med fokus på teman som politik, terrorism och vad som händer när en liten grupp tror sig veta vad som är bäst för hela samhället. Handlingen utspelar sig till största delen i Stockholmsområdet, även om även andra platser i Sverige då och då får ta över.

Vi får följa en samling av vitt skilda karaktärer, som bland andra youtubern Frida, uteliggaren Göran och Kärnpartiets ledare Cecilia Eklund. Alla de här karaktärerna levandegörs genom hur de uttrycker sig, vilken bakgrund de har och vilka beslut de fattar. För ett litet tag sedan lyssnade jag på Zverige i mitt hjärta av samma författare, och även där lade jag märke till att karaktärerna var mycket väluttänkta och välskrivna. Min slutsats bli därför att Löf är otroligt duktig på att komma på och beskriva personer som det är intressant att följa, och det är något som definitivt förtjänar att lyftas fram.

Något annat som bör lyftas fram är den karaktärsutveckling som sker under bokens gång. Utan att avslöja för mycket, kan jag säga att det händer en hel del med de människor och grupper som vi får följa – vilket bidrar till att de känns ännu mer verkliga.

Eftersom handlingen cirkulerar kring ett terrordåd och ett politiskt parti med ganska extrema åsikter, så är det svårt att inte dra paralleller till samhället runt omkring oss just nu där liknande spänningar förekommer. För min del gör det att bokens handling blir mer intressant och skrämmande – på ett positivt sätt. Jag vill ju som bekant bli berörd av det jag läser, och det blir jag av en bok med så här pass aktuellt tema. Att det dessutom finns en god portion samhällskritik i den är en välkommen bonus.

Boken passar för dig som
– vill läsa om ett ”i värsta fall”-scenario
– tycker om att följa välskrivna karaktärer
– vill läsa något som utspelar sig i Sverige
– gillar att läsa något samhällskritiskt.

Kärnpartiet kan du köpa på bland annat Adlibris och direkt från Whip Media. Den finns dessutom som ljudbok hos Storytel.

Till sist vann ändå till slut

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar till sist framför till slut. Så här blev resultatet:

Återigen ett förvånande resultat med en stor skillnad mellan alternativen. För att undersöka de båda alternativens popularitet bestämde jag mig för att också googla dem för att se hur många träffar uttrycken fick. Till sist landade på ungefär 21 000 000 och till slut på 148 000 000 träffar. De här resultaten får dock beräknas som högst ovetenskapliga (jag har ju inte gått igenom varje träff för att kontrollera att det är just de här uttrycken som förekommer), men de ger ändå en liten fingervisning om de båda uttryckens popularitet.

Men hur ska det egentligen vara då? Jo, enligt flera språkrådgivningssidor (som omsvenska.se och synonymer.se) är till sist synonymt med till slut. Det backas även upp av SAOL som ger oss samma definition om man slår upp slut. Där är det dock intressant att lägga märke till att till slut inte anges som synonym när man söker på sist. Däremot dyker till slut upp när man söker på till sist. Till slut ger inte några resultat alls (förutom tillsluta som inte är det vi är ute efter). Förvirrande? Ja, lite kanske. Men vi kan åtminstone dra slutsatsen att de båda är synonymer till varandra, och att det verkar som om till slut är vanligare än till sist.

Tre detaljer som lyfter din bok

Det finns mycket du kan göra för att skapa extra djup och intresse för din bok. I det här blogginlägget listar jag tre detaljer som jag själv uppskattar att upptäcka i en roman.

Kartor

Kartor förekommer ofta i fantasyromaner eller dystopier där man antingen skildrar helt påhittade världar eller världar som på olika sätt skiljer sig åt från den vi lever i just nu. Det är någonting med sådana här kartor som jag är barnsligt förtjust i. Kanske för att det får handlingen att kännas verkligare på något sätt?

Utdrag ur andras texter

Utdrag och citat från andras texter kan man använda sig av för att ge sin egen text en särskild ton eller för att koppla den till andra verk och ge läsaren lite förförståelse om vad hen kan förvänta sig av boken. Dessutom fungerar ofta de här utdragen som lästips för den som vill fördjupa sig ytterligare i till exempel bokens tema, miljö eller tidsperiod (beroende på vad citatet handlar om så klart).

Kapitelnamn

Att namnge kapitlen med något annat än nummer är också något som kan göra handlingen mer spännande och locka läsaren att fortsätta läsa bara ett kapitel till. Som författare får du dock akta dig för att avslöja för mycket i kapitelnamnet – du vill ju inte spoila exakt vad som kommer att hända (då kan ledtråden få motsatt effekt).

Röda ögon: Reisa – Emelie Kempe

Om Röda ögon: Reisa:

Världen är täckt av is. Solen har försvunnit och i mörkret föds skuggorna i natten, med glödande röda ögon och en omättlig hunger för människoblod. Under Stormen föds även en flicka, som får sitt namn efter den kvällen, Storm. Nyårsafton, tjugo år senare, attackerar Röda Ögonen Storms hem. Morgonen efter är huset färgat av död. Med hjälp av sin lillasyster Freiya leder Storm överlevarna till en ny plats, ett nytt hem. Men hur länge kan de fly från Röda Ögonen? Vem är den mystiska Kol och hennes krigiska klan? Och finns det ett sätt att tillsammans få ett slut på den eviga vintern?

Reisa är den första delen i serien Röda Ögon.

Röda ögon: Reisa utspelar sig i Sverige och är alltså en dystopisk roman med zombieinslag. Huvudkaraktären är den häftiga, tjugoåriga tjejen Storm som gör allt hon kan för att hålla sin familj skyddad från de Röda Ögonen.

Boken är full av actionfyllda scener där knivar och pilar kastas och skjuts vilt omkring karaktärerna. Det skräds inte med orden kring skador och blodsutgjutelse – vilket jag är glad för. Jag gillar när det är brutalt och lite obehagligt. Men lika brutalt som vissa strider beskrivs, lika vackert är språket när det gestaltar den ogästvänliga miljö som berättelsen utspelar sig i och de känslosamma situationer som karaktärerna hamnar i.

En stor del av handlingen cirkulerar kring Kol, den mystiska ledaren av en krigisk klan. Om du som läser den här recensionen har sett The 100 (tv-serie med post-apokalyptiskt tema) så är det något med Kol som påminner om karaktären Lexa därifrån. Den förändrade världen omkring dem har påverkat dem på liknande sätt, främst genom att göra dem lite mindre mänskliga.

Något som jag verkligen vill lyfta fram är sättet som författaren skildrar kärleksrelationer i den här boken. Här finns både heterosexualitet och homosexualitet representerad, och båda presenteras på ett oproblematiskt och avslappnat vis. Det är skönt att läsa något skönlitterärt där det tas för givet att det inte spelar någon roll vilket kön man blir kär i och där man slipper diskussionen kring huruvida homosexuella relationer är moraliskt fel eller inte. Det finns redan så många böcker som tar upp det här (självklart otroligt viktiga) ämnet, så det är uppfriskande med en berättelse där en sådan diskussion inte är nödvändig.

Boken passar för dig som
– gillar fartfyllda dystopiska böcker
– är ute efter en bok som passar för såväl unga vuxna som äldre
– gillar zombies
– vill läsa något där homosexuell kärlek presenteras på ett oproblematiskt sätt.

Röda ögon: Reisa kan du köpa på bland annat Adlibris och Fantastikbokklubben.

Medan eller medans?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrog medan framför medans. Så här blev resultatet:

För en gångs skull blev resultatet faktiskt inte så annorlunda från vad jag hade förväntat mig.

Här handlar det egentligen om talspråk vs. skriftspråk. Att se medans i skrift är ganska ovanligt, åtminstone i mer formella texter. På sociala media förekommer det oftare, men där är ju också språkbruket ledigare än i många tryckta texter.

Medans finns med i SAOL och där beskrivs det som en vardaglig form av medan. Språkrådet säger att det heter medan i skriftspråk, medan medans är vanligt förekommande i talspråket. Rådet är därför att du håller dig till medan när du skriver. När du pratar kan du däremot säga medans så mycket du vill.

Jag ringde Jonathan under måndagen: Han skulle aldrig ringa tillbaka – Conny Janner

Om Jag ringde Jonathan under måndagen:

Han ser död ut … En dag i mars tar Jonathan sitt liv och allt är slut, vårt liv är över. Jag hamnar på en resan genom chock, sorg och vilsenhet, genom saknad och tomhet.

Hur hanterar vi något sådant, vi och alla de runt omkring oss?

Vilka omvägar gick jag i veckor, månader och år och vilka strategier byggde jag upp för att gå under radarn? För att överleva, i resterna av livet med Jonathan. För att inte besvära alla runt omkring.

Det här handlar om hur mitt inre härjade. Hur jag uppfattade vad folk, myndigheter och arbetsgivare gjorde och inte gjorde. Det handlar om förändrade relationer, kamp och att känna utanförskap i allt det här. Ensamheten i allt det här.

Finns det något typiskt manligt i detta? Från min och Jonathans relation som far och son till vad han gjorde och jag hamnade i? Borde jag ha sett vad som var på väg? Min skuld i det? – Och Jonathan, all musik från Kent till Hellström. Vad betydde den?

Det skulle ta fem år att hitta ett haltande men fungerande liv, ett annat liv.

Det här är alltså en självbiografisk bok där författaren Conny Janner berättar om hur han plötsligt en dag förlorade sin son Jonathan och om den smärtsamma sorgen som följde därefter. En stor del av boken handlar om Conny och Jonathans gemensamma kärlek till musiken och vad den innebar för deras relation.

Det var länge sedan jag läste något så här naket. (Vid närmare eftertanke har jag nog inte gjort det sedan jag läste I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist.) Under största delen av läsningen satt jag med en klump i halsen och en tyngd i bröstet – och det är jag tacksam för. Den här boken är på riktigt, och det ska kännas. Sättet författaren beskriver chocken, saknaden och sorgen på är så verkligt att det gör ont.

Men det handlar inte bara om mörkret och förlusten. Boken är också en hyllning till Jonathan. Genom att fina och roliga minnen lyfts fram blir beskrivningen av Jonathan lika levande som smärtan efter hans bortgång.

Conny nämner om och om igen hur man inte får sluta prata om Jonathan. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hålla igång ett samtal om honom än att sätta den här boken i handen på någon. I och med att jag har fått läsa den, har jag också fått lära känna Jonathan och kommer att bära med mig skildringen av honom under en lång, lång tid. 

Något annat som jag kommer att bära med mig är reflektionerna kring psykisk ohälsa och självmord bland yngre. Det här är något som vi pratar mer om i dag än någonsin förut, men det räcker inte. Vi måste gräva djupare inom oss själva och bland samhällets strukturer för att få reda på exakt vad det är som gör att så många mår dåligt och väljer att ta sina liv. Något måste förändras.

Det här är en sådan där bok som jag vill rekommendera alla att läsa. Oavsett bakgrund och tidigare erfarenheter tror jag att vem som helst kan lära sig och ta med sig något härifrån.

Jag ringde Jonathan under måndagen: Han skulle aldrig ringa tillbaka kan du köpa från bland annat Adlibris och Bokus.