Tre anledningar till att föra skrivloggbok

Det är säkert många med mig som har fått tipset att föra loggbok under tiden som man sysslar med ett skrivprojekt. Men varför ska man göra det egentligen? Här kommer tre tips på hur en skrivloggbok kan förenkla ditt skrivande.

Det blir lättare att sätta igång
Om du har svårt att komma igång i början av ett skrivpass kan en loggbok vara lösningen för dig. Börja med att skriva ner vad du vill åstadkomma under dagens skrivpass och vad du har för känslor inför det. Känns det roligt, svårt, inspirerande eller fullkomligt omöjligt?

Att helt förutsättningslöst skriva om det du ska skriva kan hjälpa dig att sänka den där berömda tröskeln som ibland kan kännas alldeles för hög för att man ska orka klättra över den.

Du kan spåra framsteg och utveckling
Avsluta varje skrivpass ungefär som du började, fast tvärtom: Hur har det gått under passet? Vad fick du gjort och inte gjort? Hur kändes det? Bävar eller gläds du inför nästa pass? Stötte du på några problem? Hur löste du dem i så fall?

Dina anteckningar blir värdefulla i framtiden när du kan se tillbaka och lära dig om dig själv och din skrivprocess. Kanske stöter du på ett liknande problem nu som du har haft tidigare. Då kan du gå tillbaka i din logg och se hur du löste det då. Förhoppningsvis kan du använda en liknande lösning igen.

Anteckna när som helst, var som helst
Välj att föra loggbok i en liten skrivbok som du kan ta med dig var du än går. Att använda anteckningsappar i telefonen kan också funka, förutsatt att du lätt kan få överblick över det du skriver ner.

Det viktigaste är att din loggbok är lättillgänglig. Du ska när som helst kunna ta fram den och skriva ner en tanke du har kring ditt skrivprojekt. På så sätt slipper du hålla alla idéer i huvudet och hoppas att du kommer ihåg dem till nästa skrivpass.

Djursjukvård för djurvårdare – Linda Broman Strohmaier och Stefan Lindberg

Om Djursjukvård för djurvårdare:

Vad är det egentligen som sker på djurklinikens olika avdelningar? Vad får en djurvårdare göra på kliniken?
 
I separata avsnitt berörs varje avdelning på kliniken. De viktiga områdena hygien och farmakologi behandlas i egna kapitel. I texten vävs kliniska ord och begrepp in på ett naturligt sätt. Hänsyn tas till personalens säkerhet och arbetsmiljö samt djurägaren och dennes önskemål utöver djurets upplevelse på kliniken. Det finns en omfattande ordlista som förklarar ord som förkommer i boken och hjälper dig förstå vad kollegorna på kliniken menar. Kortfattat tar boken upp många av de moment och begrepp som är väsentligt för djurvårdare på klinik att känna till samt skillnaderna mellan djurvårdaren på de olika nivåerna (1-3). Den här boken innehåller inte allt Du behöver veta som djurvårdare, men den är en mycket viktig start!

Du som har följt mig under en längre tid kanske kommer ihåg att jag har nämnt att jag själv är kattägare (läs lite mer HÄR om du är nyfiken). Det var faktiskt till stor del därför som jag blev så intresserad av att få läsa och recensera den här boken. Som djurägare kommer man i kontakt med veterinärkliniker mer eller mindre ofta. Att få lite insikt i arbetet där lät som en bra grej.

Och det första jag vill säga om Djursjukvård för djurvårdare är att den absolut inte bara riktar sig till och är användbar för just aspirerande djurvårdare. Boken tar upp sådant som varje hund- och kattägare borde ha koll på (som giftiga ämnen, hur man lägger om ett sår, symptom på vanliga sjukdomar, vilken temperatur djuret har vid feber, osv.), såväl som hur vanliga ingrepp går till (olika typer av undersökningar, operationer, behandlingar, etc.). Sådan information är inte bara viktig för dem som jobbar med det, utan även för oss som har ett djur som kan drabbas av det.

Att få veta vad som händer bakom kulisserna på veterinärkliniken är både viktigt, upplysande och på många sätt lugnande för många djurägare. Den här boken förklarar bland annat (förutom det jag nämnde tidigare) hygienrutiner, vem som får göra vad på kliniken och hur olika mediciner distribueras. När något händer med ens djur blir man givetvis stressad och orolig. Att då ha ett litet hum om vad som väntar och hur ens djur kommer att tas om hand, tror jag är bra.

Det sista jag vill lyfta fram är ordlistan i slutet av boken. Där nämns och förklaras vanliga termer som man kan stöta på inom djurvården. Perfekt att slå i i lugn och ro efter att man har varit med sitt husdjur till veterinären och sedan inte riktigt kommer ihåg vad alla krångliga ord betydde.

Boken passar för dig som 
– utbildar dig till djurvårdare
– själv har (framför allt) hund eller katt
– vill få en bild av hur arbetet på en veterinärklinik fungerar
– vill ha en bok som du enkelt kan slå upp termer, symptom och behandlingar i.

Klicka HÄR för att läsa mer om boken och hur du kan köpa den.

Vad tycker vi om dom (dem)?

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar dom framför dem. Så här blev resultatet:

Wow, den här gången är det ganska tydligt vilket alternativ som är populärast! Med tanke på att många av de som följer mig är språk- och skrivintresserade är det kanske inte så förvånande att många föredrar den klassiska stavningen dem. Det är den varianten vi oftast kommer i kontakt med, och den som allra oftast anses vara korrektast. Borde vi kassera dom helt och hållet?

Att skilja på de och dem är lika lätt som att skilja på jag och mig. Det är exakt samma princip, men problemet är att både de och dem uttalas ”dom”, medan jag och mig har en tydlig skillnad i uttal. Vore det kanske vettigare att börja uttala skillnaderna ordentligt (det gör man ju redan i vissa dialekter) i stället för att sudda ut dem i stavningen? Visst kan man göra det om man vill, men vi har en tendens att bli latare (eller mer effektiva) i vårt språk, inte mer omständliga. Det är därför mer troligt att två varianter smälter ihop till en, än att en blir till två.

Men är det okej att skriva dom? Mitt utlåtande är att det är helt okej – ibland. I vissa texter där man vill uppnå en viss effekt eller inte bryr sig om distinktionen (dialoger, skönlitteratur, privata meddelanden, etc.) funkar det utomordentligt. Men i mer formella texter (yrkestexter av olika slag, tidningsartiklar, etc.) är det bäst att använda sig av de/dem. Än så länge är det inte riktigt accepterat att använda dom i skrift, och risken finns att läsaren drar negativa slutsatser om skribenten om hen gör det. Men vem vet, om tio år kanske läget ser helt annorlunda ut …

Bland små djur och halvfranska band – Lotta Colliander

Om Bland små djur och halvfranska band:

Vem skaffar en hund som man inte kan ta hand om? fnyser Edvard. Det uttalandet leder till att han får lilla Runa på halsen.

Den unga tvångsmässiga mannen och den lilla envisa bostonterriern är ett udda par som rör sig i Majornas kvarter.

Edvards tillvaro förändras gradvis och när de hittar ett undangömt antikvariat blir det medelpunkten i deras liv. Böckerna i hyllorna leder Edvard in i märkliga händelser och ett moraliskt dilemma där gränsen mellan rätt och fel inte är så definitiv.

Den här boken är en sådan där man vill kura ihop sig med under en varm filt i favoritläsfåtöljen. Slå till på en kopp te med fika till och du har en fantastiskt trevlig stund framför dig. Bland små djur och halvfranska band är en feel-good som verkligen lever upp till namnet på genren.

Först och främst vill jag säga att personporträtten och relationerna i romanen är varmt gestaltade och välskrivna. Särskilt Edvard och hans relation till Runa. Under berättelsens gång får läsaren framför allt följa just Edvard, en ung man som helst undviker andra människor och sociala situationer. Det här förändras dock när han börjar ta hand om lilla Runa, bostonterriern som blir hans trogna följeslagare. Hon är den stora anledningen till att Edvard börjar våga ta sig ut i världen.

En stor del av handlingen utspelar sig på det undangömda antikvariatet som nämns i baksidestexten som jag citerade ovan. Antikvariatet är en sådan där plats som jag önskar fanns på riktigt. Colliander har verkligen lyckats beskriva den perfekta platsen för en lite socialt skygg boknörd. Jag får själv lust att ge mig ut i Göteborg och leta efter ett liknande ställe. Vill ju också hitta ett hemligt antikvariat och bli vän, fika och diskutera böcker med hen som äger det.

Men boken innehåller inte bara fina personporträtt och gemytliga miljöer. Här finns också ett spännande mysterium som utvecklar sig bit för bit under läsningens gång. När jag vanligtvis letar efter en bok med deckarinslag vill jag att det ska vara så blodigt och otäckt som möjligt, och mysteriet i den här berättelsen är långt ifrån just det. Och det gjorde faktiskt ingenting. Jag tyckte väldigt mycket om det här lilla mysmysteriet.

Jag tycker mig ana att Bland små djur och halvfranska band kan få en fortsättning. Jag hoppas åtminstone det, för jag hade gärna träffat Edvard, Runa, Hedge och Adrian igen.

Den här boken passar för dig som
– vill läsa en roman som utspelar sig i Göteborg
– tycker om mysiga mysterier utan massor av blod och otäckheter
– är ute efter en riktig feel-good-roman
– gillar fina personporträtt.

Schys(s)t (juste) (sjyst) stavning

I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att stava schyst med ett eller två s. Så här blev resultatet:

Man skulle kunna säga att dubbel-s-varianten tog hem segern med en ganska krossande marginal. Jag hade förväntat mig ett lite jämnare resultat, men som så många gånger förut blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Kärt barn har många namn, och i det här fallet flera stavningar. Förutom de två som jag lät mina följare välja på finns också alternativen juste och sjyst. Båda alternativen speglar ordets franska härkomst. Det sistnämnda menar de lärde vara lämpligt eftersom det följer svenska stavningsregler för franska lånord. Att stava samma ljud med sch i stället för sjy indikerar att ordet snarare kommer från tyskan än från franskan.

Men att stava ordet med sch och två s strider mot fler regler än så. Enligt svenska stavningsregler (återigen) behöver man inte placera två likadana konsonanter efter varandra för att vokalen före ska bli kort. Det räcker utmärkt med två olika (tänk på till exempel ord som tyst, plats och bild). Att stava med sch och dubbel-s verkar därför som det sämsta möjliga alternativet, om man ska tro alla regler och experter.

Trots det är det just den här formen som föredras av många (läs till exempel det HÄR blogginlägget av språkrådgivaren och journalisten Eva Sahlström för att få lite mer kött på benen). Och språkriktighet handlar inte alltid om vad som rent logiskt borde vara rätt, utan snarare om vad flest språkanvändare föredrar och stör sig minst på (tänk på försöket att införa jos i stället för juice).

Men hur ska det vara då? Vad är rätt?! Enligt Språkrådets frågelåda (läs hela svaret HÄR) kan man med fördel skriva schysst i informella sammanhang och sjyst i mer formella sammanhang. Juste kan man undvika, eftersom den stavningen blir problematisk när ordet behöver böjas (till exempel sjysta/justea).

Tre tips för ett bättre cv

Så här i början av året kan jag tänka mig att det är många som är på jakt efter ett nytt jobb. Om inte annat börjar det bli dags att fundera över vad årets sommarjobb ska bli. Mellan dig och din nya anställning står bland annat ett välformulerat cv. Därför tänkte jag i dag bjuda på tre tips som ökar dina chanser att göra ett gott intryck på din framtida arbetsgivare.

Mottagaranpassa
Det är lockande att skriva ihop ett cv och ett personligt brev och sedan masskicka det till så många potentiella företag som möjligt. Tyvärr är det inte en särskilt vinnande strategi.

Personen som tar emot ditt cv har förmodligen fått ta emot många fler. Hen har inte tid att noggrant läsa igenom allt du någonsin har jobbat med, alla dina utbildningar och dina fantastiska övriga meriter. Därför är det viktigt att du gör ett urval och lyfter fram det som är mest relevant för tjänsten du just nu ansöker om. Se till att lyfta fram det viktigaste först. Sammanfatta redan i inledningen varför just du borde få jobbet.

Välj en passande bild
Nu för tiden inkluderar många en bild i sitt cv eller personliga brev. Det är ett trevligt tillägg som gör att arbetsgivaren direkt får ett ansikte att förknippa med din ansökan. Det är dock viktigt att inte välja vilken bild som helst.

Tänk på att visa din professionella sida i ditt foto. Festbilder och skojiga grimaser kanske inte riktigt ger rätt intryck. Det kan vara värt att kontakta en fotograf som kan ta några snygga porträttbilder av dig som du kan använda. Glöm inte att le!

Korrekturläs
Det kan verka självklart, men det är många som förbiser att korrekturläsa cv:et när det väl är klart. Allra bäst är det om du kan be någon annan att korrekturläsa ditt cv åt dig.

Det är svårt att hitta skrivfel i ens egen text. Det beror på att man är så bekant med den att man vet vad som borde stå, vilket gör att hjärnan fyller i där det fattas ord eller bokstäver, och justerar där något har blivit fel. Låt därför någon annan läsa och rätta din text åt dig. Hen har säkert något du kan hjälpa till med i gengäld.

Udda & Utsatt: Olycksbröder – Pauline Wågström

Om Udda & Utsatt: Olycksbröder:

Ett enda misstag har åter lett Aaron in i mobbningens hårdhänta grepp. Men han håller allting hemligt och på ytan kan man tro att han och hans plågoande inte är annat än vänner.

Samtidigt har Jimmy börjat umgås med en klasskompis som förstår honom mer än han någonsin kunnat ana. Dessvärre kvarstår det stora dilemmat – ska han våga polisanmäla sin och Aarons pappa eller inte?

Det här är del två i Udda & Utsatt-serien. Jag har även skrivit en recension av del ett, den hittar du HÄR.

I den här fortsättande delen får vi följa tonåringarna Jimmy, Aaron och William som alla brottas med problem som vida överstiger ”vanlig” tonårsangst (som verkligen inte är att förringa). Precis som i seriens första del behandlar boken teman som självskadebeteende, alkoholiserade föräldrar och hur det är att leva med en kronisk sjukdom (i det här fallet cystisk fibros). Dessa tunga teman blandas med sådana som är mer klassiska för karaktärernas ålder, nämligen skolproblem, mobbning och funderingar kring sex och kärlek.

Återigen slås jag av hur svårt det är att lägga ifrån sig boken. Som läsare bryr man sig om karaktärerna och vad som kommer att hända i deras liv. Man hoppas att de ska fatta kloka beslut och lider med dem när något går dem emot.

Något som jag vill lyfta fram är hur Wågström skildrar Williams kamp mot cystisk fibros. Det märks att författaren har gjort rigorösa efterforskningar kring sjukdomen och dess behandlingsmetoder. I och med att det finns ett återkommande du-tilltal i boken, fungerar det när William i detalj berättar om medicinerna han måste ta, rutinerna han måste följa och sjukhusbesöken han måste infinna sig på. Med ett annat tilltal skulle mängden information ha blivit för mycket, men här funkar det, som sagt, bra.

Kort sagt är det här en bok som främst riktar sig till ungdomar, men den kan också med fördel läsas av äldre personer. Serien får ett plus för att den skildrar tonårskillars känsloliv utan att försöka tuffa till det – karaktärerna får uttrycka sorg, ångest och frustration utan förbehåll.

Den här boken passar för dig som
– gillar relationsbaserade handlingar där stort fokus ligger på karaktärernas inre känsloliv
– tycker om romaner som riktar sig till ungdomar
– vill läsa något som är gripande och naket
– letar efter en bok som behandlar tonårsångest ur ett killperspektiv.

Klicka HÄR för att komma till författaren Pauline Wågströms webbplats. Där kan du läsa mer om henne och också passa på att köpa såväl den här boken, som andra som hon har skrivit.

Är det försent eller för sent?

I går frågade jag på Instagram om ni föredrar det hopskrivna försent framför det särskrivna för sent. Så här blev resultatet:

Det här är nog första gången en omröstning har slutat så jämnt! Å ena sidan måste jag erkänna min förvåning över resultatet – jag trodde att den särskrivna varianten skulle ta hem en jordskredsseger. Å andra sidan borde jag ha kunnat vara lite mer förutseende: liknande omröstningar har fått liknande resultat (följ länkarna för att läsa mer: överhuvudtaget/över huvud taget och istället/i stället). Precis som jag nämner i de två blogginlägg som jag länkar ovan, tror jag även när det gäller försent vs. för sent att många föredrar den förstnämnda varianten på grund av rädslan för och hatet mot särskrivningar.

Men vad är egentligen rätt då? Jo, enligt SAOL är för sent den vanligare varianten. Det betyder att färre läsare förmodligen kommer att reagera negativt om du väljer att särskriva uttrycket, jämfört med om du väljer att hopskriva det. Det finns ytterligare en anledning till att skriva isär de båda orden, nämligen vikten av språklig konsekvens. Om du hellre skriver för tidigt än förtidigt och för ofta än förofta, kan det vara klokt att särskriva även för sent.

Ta ditt skrivande på allvar

Jag misstänker att det är många med mig som har bestämt sig för att skriva mer under 2019 än vad de gjorde under 2018 (eller kanske någonsin). Men hur gör man egentligen för att få till nya rutiner när skrivandet fortfarande inte är ens huvudsysselsättning? En förutsättning för att kunna få in mer skrivande i vardagen är att du börjar ta dina kliande fingrar på allvar.

Att skriva liknar fysisk träning på flera sätt: du gör det för att må bra, för att det ska bli av måste du avsätta tid och ju mer du gör det, desto bättre blir du. Ingen skulle drömma om att säga att träning inte är viktigt eller nyttigt. Den moderna människan måste planera in träning i sitt vardagsschema för att må bra – likadant är det med skrivandet.

Det är mycket som ska hinnas med om dagarna: jobb, skola, träning, barn, partner, vänner … Och skrivandet, så klart. Om du har avgett ett löfte om att skriva mer under året (vare sig det ska bli fler vetenskapliga artiklar, fyllda dagböcker eller avslutade romaner), tyder det på att du är en människa med ett behov som behöver tillfredsställas. För att du ska må bra behöver du få låta tangenterna knattra eller pennan glida över pappret. Varför skulle det behovet inte räknas lika högt som någon annans behov av att meditera eller få öva sina matlagningskunskaper?

Fundera över hur skrivandet får dig att må (och hur du mår när du inte skriver). Sätt upp några konkreta mål (i slutet av månaden vill du ha skrivit minst två timmar i veckan eller kanske en kvart om dagen). Se över ditt schema och planera in skrivtid där det passar (en halvtimma innan du gör dig i ordning för att åka till jobbet på morgonen, tio minuter medan du väntar på nästa spårvagn).

För att du ska kunna avsätta tid i din vardag för skrivande behöver dina nära och kära förstå varför det är viktigt för dig. Förklara för din partner, dina barn, föräldrar, vänner – eller vem som nu kan tänkas påverkas – att du vill utveckla ditt skrivande. Berätta vad skrivandet betyder för dig och vilken effekt det har på ditt mående. Dela med dig av dina skrivmål.

Skulle du få negativa reaktioner (men det har jag svårt att tänka mig), så låt det ta lite tid. Huvudsaken är att du tar dig själv på allvar. Det är en förutsättning för att andra också ska göra det.