I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrog bredvid framför jämte. Så här blev resultatet:
Är det bara jag som är förvånad? Jag hade förväntat mig att bredvid skulle vinna, men inte med hundra procent av rösterna!
Anledningen till att jag hade förväntat mig åtminstone några röster på jämte är att jag vet att jag har en del följare härifrån Göteborg, där jämte inte är ovanligt att använda synonymt med bredvid. Det här gäller även för landskap som till exempel Bohuslän och Östergötland. I och med att jag valde ett ganska talspråkigt exempel, trodde jag absolut på ett par röster i jämtes försvar.
Användningen av jämte i stället för bredvid är alltså dialektal och därför regionalt begränsad. SO ger följande förklaring:
Formuleringen ”får dock anses” känns inte särskilt uppmuntrande … Trots det blir slutsatsen ändå: välj själv vilket alternativ du vill använda, men ha i åtanke att bredvid är mer accepterat och favoriserat i stora delar av landet.
Förra veckan skrev jag ett inlägg som riktade sig till dig som ska ge ditt alster till en testläsare för första gången, och i dag tänkte jag ge några tips till dig som ska få läsa.
Var objektiv Hur objektiv du kan vara under läsningen av en text beror på vilken relation du har till avsändaren. Det är svårare om det är din mammas bok, jämfört med en främlings. Det är ändå viktigt att du försöker att förhålla dig så objektiv som möjligt till texten du får framför dig. Försök att glömma vem som har skrivit den.
Skilj på verk och person Det här tipset går hand i hand med det förra. Lyckas du med att vara objektiv i din bedömning av texten, är chansen också stor att du lyckas skilja verket från dess författare. Avsändaren är inte sin text, och det är viktigt att komma ihåg. Att din gulliga lillebror har skrivit om en fruktansvärd seriemördare som förvarar sina offer i frysen, betyder (förhoppningsvis) inte mer än att han har livlig fantasi (och kanske har sett en hel del hemskheter på Netflix).
Fråga vad du ska leta efter Förhoppningsvis får du en lista över saker som författaren vill att du ska tänka lite extra på under läsningen. I så fall är det viktigt att du följer den, men anteckna även sådant som du kommer på och som inte passar in under någon av hens rubriker. Om författaren inte självmant säger vad du ska fokusera på, kan det vara bra att fråga. Får du ändå inget klart svar, är det klokt att du själv sätter dig ner och gör upp en lista över vad du ska tänka på (den kan inkludera till exempel språket, karaktärsgestaltning, dramaturgi, spänning, etcetera).
Ge exempel Det är viktigt att du kan ge konkreta exempel på varför du tycker som du tycker, vare sig det är positivt eller negativt. Välj ut citat som visar varför du till exempel tycker att det var extra spännande i kapitel tre, eller varför karaktärsbeskrivningen av huvudpersonen inte riktigt känns rimlig.
Var konstruktiv Försök att bara ge kritik som du kan backa upp eller ge ett lösningsförslag till. Förklara varför du tycker som du tycker, ge exempel från texten och avsluta med hur det skulle kunna bli bättre.
Glöm inte det positiva! En bra regel för att ge återkoppling till någon är att försöka ha fler positiva punkter att nämna än negativa. Om visar sig vara omöjligt, är det åtminstone bra att inleda omdömet med det positiva för att sedan gå vidare till förbättringspunkterna. Om du har hittat så mycket ”dåligt” att balansen mellan positivt och negativt känns helt skev, behöver du prioritera vilka punkter du tar upp. Nämn de viktigaste och låt de andra vara. Kanske kan du nämna resten av punkterna i ett senare skede.
Fyra är de vidunder i natten, fyra som vaktar vår värld med dess skatter. Fyra som ryter och slåss om vårt guld. Fyra som skulle stått vakt för vår skull. Fyra är de som brutit pakten, fyra är de som hemsöker natten.
I Valera rasar krigen sedan en av världens väktare svek sitt ord till gudarna och slutade tjäna människorna. Hans svek fick hans bröder och syster att splittra världen och kaos bröt ut bland de olika folken. Ingenting verkar kunna få stopp på krigen och tiden håller på att rinna ut. Väktarna som kämpar för hela världen blir svagare medan han som svek behåller sin styrka. Varför vet ingen men kanske finns det hopp?! Kanske finns det någon bortom tid och rum som kan dräpa en drake?Möt Calandra, Marite och den gröna draken i kampen om att rädda Valeras magiska värld.
Valeras väktare: legenden om de fyra drakarna är (som namnet tydligt antyder) en fantasyroman. Boken utspelar sig dels i människovärlden, dels i världar fulla av magi och draklegender. Här blandas actionfyllda krigsscener med spännande plottwistar och romantiska stunder.
Det här är en bok som är rik på bakgrundshistoria kring världarna, magin, drakarna och konflikterna som har utspelat sig. Det märks att Zäch har lagt ner mycket tid och arbete på att snickra ihop sin berättelse och förklara varför den magiska världen är i uppror. Här finns definitivt potential till fler böcker där bakgrundsinformationen får ta mer plats.
Under största delen av berättelsen är tempot högt. Det händer saker hela tiden och det är en hel del karaktärer involverade, så jag skulle rekommendera att man är pigg och koncentrerad när man läser. Jag kan tänka mig att Valeras väktare skulle passa ypperligt som högläsningsbok just på grund av dess höga tempo och många karaktärer: här finns mycket att diskutera och att läsa boken tillsammans med någon skulle nog vara roligt.
Det förekommer en del skriv- och korrekturfel, men om man är villig att ha överseende med sådant så är det här en fartfylld och spännande berättelse som är väl värd att läsas!
Boken passar för dig som – gillar att läsa om fantasyböcker om drakar och magi – letar efter en berättelse med mycket kött på benen (många karaktärer och mycket bakgrundsinformation) – är ute efter en bok som passar för såväl ungdomar som äldre läsare – vill läsa något som för tankarna till spel som Skyrim och Dragon Age.
Valeras väktare: legenden om de fyra drakarna kan du köpa på bland annat Adlibris och hos BoD (Books on Demands bokshop).
I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar stavningen symptom framför symtom. Så här blev resultatet:
Den här veckan har vi en klar vinnare – nämligen alternativ 1: symptom. Förra veckan skrev jag ett inlägg om uttalsnära stavning och huruvida det är dags för en ny stavningsreform eller inte (klicka HÄR för att läsa hela inlägget). Där nämnde jag att en anledning till att inte stava som det låter är att den lite krångligare stavningen ofta ger en ledtråd om ordets ursprung. Så är det även i fallet med symptom och symtom.
Ord som psalm, psykologi och symptom kommer från grekiskan, men när de förekommer i svenskt talspråk försvinner ofta p-ljudet. Det beror på att vi inte är så vana vid att uttala p före konsonanter som s och t. Det förekommer mycket sällan (om ens någonsin) i ord med germanskt eller nordiskt ursprung, och därför känns det konstigt och svårt att uttala. Lösningen blir därför att låta p:et försvinna i uttalet, men behålla det i stavningen för att visa var ordet en gång kom ifrån. Anledningen till att många fortfarande uttalar psykologi med ett tydligt p men psalm utan det, är att psalm kom in i svenskan mycket tidigare än psykologi. Ordet har därför fått tid att anpassa sig efter svenska uttalsregler.
När det gäller symptom/symtom finns båda stavningarna med i SAOL, och du kan fritt välja det alternativ du föredrar.
Att skriva är en väldigt ensam sysselsättning. Då och då behöver man få bolla sitt manus med någon annan – ofta en så kallad ”testläsare”. Det kan till exempel vara en familjemedlem, en vän eller någon du har hittat i en testläsningsgrupp på sociala media. Innan du lämnar ifrån dig ditt manus finns det några saker du behöver tänka på.
Vad vill du ha åsikter om? Det viktigaste att ha koll på innan du ger ifrån dig din text, är vilken typ av återkoppling du vill ha. Lämna en lista med direkta frågor som testläsaren kan svara på under läsningens gång. Exempel på frågor kan vara: Ligger scenerna i rätt ordning? Är karaktärerna tillräckligt djupa? Är berättelsen spännande? Bryr du dig om hur det ska gå för huvudkaraktären? Funkar perspektiv och tempus genom berättelsen? Är det konsekvent?
Lämna plats för sådant som du inte har tänkt på Det kan hända att din testläsare lägger märke till sådant som du inte förväntat dig. Se till att det finns utrymme för den typen av reflektioner. Även om du inte känner att du kan göra något med den sortens återkoppling just nu, kan den komma till användning längre fram eller vid ett senare skrivprojekt.
Korrekturläs För att dina testläsare inte ska fokusera på smådetaljer och irriterande korrfel, är det viktigt att du gör en stavningskontroll och ser över att till exempel alla personnamn och geografiska platser stavas konsekvent genom hela din text.
Typografi och utformning av dokumentet Välj ett lättläst typsnitt. Times New Roman duger bra för redigering, men vill du att det ska se mer ”bokaktigt” ut kan du välja till exempel Garamond, Baskerville eller Helvetica Neue. Låt storleken på typsnittet (graden) vara mellan 10 och 13 punkter. Undvik snirkliga och komplexa typsnitt – särskilt i brödtexten – det kan göra texten svårare att läsa. Ställ in radavståndet på 1,5 för att göra texten luftigare.
Om du lämnar ifrån dig texten i digital form och ber din testläsare att läsa direkt i Word, är det bra om ni använder er av spåra ändringar-funktionen. När den är påslagen kan din testläsare lämna kommentarer och till och med ändra i din text utan att du måste acceptera alla ändringar. Du kan enkelt avvisa förslaget och gå tillbaka till den tidigare versionen av dokumentet.
Lämnar du din text i pappersform är det viktigt att du lämnar breda marginaler som ger plats åt din testläsares reflektioner. Glöm inte att sidnumrera!
Att hantera kritik Det sista jag vill nämna är hur viktigt det är att du skiljer dig själv från ditt skrivande och din bok. Det är svårt att inte ta kritik personligt när man har sysslat med något i många, långa timmar, och lagt ner både hjärta och själ i arbetet. Men det är viktigt att du kommer ihåg att dina testläsare (om du har valt dem med omsorg) bara reflekterar kring texten du har gett dem, inte dig som person. Du är inte din text och kritik mot din text är inte kritik mot dig.
Om du tycker att det är svårt att ta emot kritik och känner att du vill att din testläsare ska fokusera på det positiva under den här genomläsningen, så säg det! Ibland är det inte konstruktiv kritik som behövs, utan några uppmuntrande ord kring vad som fungerar, vad som är spännande och vad som får någon att vilja läsa vidare. Efter lite beröm kanske du är redo att lyssna på det som du behöver jobba lite mer med.
I Motiverande samtal med grupper finns konkreta beskrivningar, praktiska tips och många exempel kring hur du som gruppledare kan använda MI i arbete med grupper. I denna bok lyfts MI-metodens kärna fram, det vill säga interaktionen mellan gruppledaren och gruppdeltagarna i syfte att framkalla och förstärka prat om förändring. Grundläggande begrepp inom MI – såsom förhållningssätt, kommunikationsfärdigheter, motstånd, förändringsberedskap och de fyra processerna – diskuteras utifrån hur du som gruppledare kan förhålla dig till dessa. Hur kan du i grupp framkalla förändringsprat och öka motivationen till förändring hos gruppdeltagarna?
Den här boken är alltså en fackbok som främst vänder sig till personer som antingen redan arbetar med motiverande samtalsgrupper, eller vill arbeta med det. Som språkkonsult är jag ju inte riktigt en del av den målgruppen, men det fanns ändå mycket i Motiverande samtal med grupper som kändes relevant och nyttigt att få ta del av.
Boken beskriver metoden MI (Motivational Interviewing) som går ut på att hjälpa personer som inte är beredda på en förändring att utforska vad som kan vara motiverande för dem. Fokus för den här boken ligger på hur MI kan användas i grupper, men metoden fungerar även vid individuella samtal.
Det handlar alltså om hur man kan motivera andra (eller sig själv) till att göra en positiv förändring; som att sluta röka, börja träna, bryta ett alkoholberoende eller byta ut ett destruktivt beteende mot ett mer konstruktivt. MI förespråkar ett förhållningssätt som lyfter fram deltagarens egna resurser och erfarenheter. Det handlar mycket om att lyssna, respektera och leta efter vad personen i fråga kan uppfatta som motiverande för att få till stånd en förändring.
I bokens senare delar finns många praktiska tips för dem som själva vill hålla i den här typen av samtalsgrupper. Bland de här tipsen finns även material som kan vara användbart för vem som helst som skulle vilja göra en förändring i sitt liv. Det finns bland annat övningar där man gör en bedömning av vad som är viktigt i ens liv och vad man låter ta för lite eller för mycket plats. Det finns även metoder för att inventera anledningar för eller emot en förändring. Sådana övningar tror jag kan vara hjälpsamma även för personer som själva inte ska hålla i grupper. Har man en vana som man vill bryta (eller en man vill lägga till), kan det vara nyttigt att göra en sådan här övning. Kanske kan den leda till att man inser vad man behöver göra för att ta nästa steg.
Jag vill också lyfta fram att det finns mycket bra information om hur man bär sig åt för att vara en god lyssnare och gruppledare. Den här typen av tips tror jag kan vara mycket värdefulla för dig som har ett jobb där du ofta behöver leda och motivera arbetslag och projektgrupper.
Boken passar för dig som – jobbar med att hålla i gruppsamtal som handlar om att motivera andra till att genomföra en förändring – själv vill genomföra en förändring – är anhörig till någon som deltar i en motivations- eller förändringsgrupp – är nyfiken på hur du kan bli bättre på att lyssna på andra.
Motiverande samtal med grupper kan du köpa på bland annat Adlibris och Bokus.
I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar hen i stället för han eller hon. Så här blev resultatet:
Det här är första gången som vi varken har en vinnare eller en förlorare. Är det bara jag som är förvånad? Eftersom det är många skriv- och språkintresserade som följer mig, hade jag förväntat mig att hen skulle gå vinnande ur den här striden. Men så blev det alltså inte.
Hens vara eller icke-varande är tämligen uttjatat, och debatten är inte särskilt levande längre. Det känns som om de flesta har accepterat det nya pronomentillskottet, även om många (uppenbarligen) inte själva skulle använda sig av det (åtminstone inte i den här kontexten). Motståndet kan till stor del bero på att pronomen är en relativt stängd ordklass där nya ord sällan tillkommer. Ett tillskott ses därför på med skepsis av många användare. Att hen felaktigt har beskyllts för att ta över och ersätta han och hon (ska alla vara hen nu helt plötsligt?!) är också en bidragande orsak till att många har tagit avstånd från att använda hen.
Sedan 2015 har hen funnits med i SAOL, vilket för många innebär att ordet officiellt ”finns” och ”är okej att använda” (ett ord som inte är listat i SAOL behöver inte nödvändigtvis inte finnas eller användas). Definitionen av ordet anger först att det är en ”könsneutral benämning på person som är omtalad ev. implicit i sammanhanget”, sedan att det är en ”benämning på person som inte vill el. kan kategorisera sig som vare sig man el. kvinna”. Helt enkelt ett käckt litet ord med flera användningsområden.
Man måste inte använda hen om man inte vill, men jag tycker att det är ett bra ord som underlättar. Det är kortare att skriva hen än han eller hon, och i en text där man ofta behöver uttrycka sig på ett sådant sätt kan den senare formuleringen snabbt bli upprepande och jobbig att läsa. Det finns så klart andra alternativ (till exempel den) som också kan fungera om man vill undvika långa omskrivningar.
En del av de omröstningar som jag har haft på Instagram har handlat om olika stavningsvarianter av ett och samma ord. Nu senast hade vi de/dem vs. dom och dessförinnan diskuterades de olika alternativen av schyst (eller var det juste, schysst eller sjyst?). Oftast har jag ställt två alternativ mot varandra där det ena visar på en traditionell stavning och det andra en modernare sådan. Ofta har den ena stavningen visat ordets ursprung (okay) och den andra har legat närmare ordets faktiska uttal (okej). Resultaten har varit varierande, minst sagt.
Som språkkonsult vill jag rekommendera skribenter att skriva så lättförståeligt som möjligt. Det borde innebära att en uttalsnära stavning automatiskt är det bättre alternativet.
Visst vore det enklare om vi skrev så här:
mej, dej, sej, dom
vaschego, uschäkkta, sjornalist,
sykkel, Jötteborj, åkk
Några av de här exemplen ser ju inte riktigt kloka ut, men de är kanske lättare att uttala för någon som aldrig har sett dem förr. Dessutom vore de enklare att stava för barn och andraspråksinlärare som försöker hitta system för våra ologiska stavningsmönster. Så varför kör vi inte igång en stavningsreform och ändrar alla ord med svår stavning till en enklare?
En anledning till att behålla vår krångliga stavning är att den ofta visar ordets ursprung, vilket är viktigt för att vi ska behålla en tydlig koppling till ordets etymologi. Om man inte bryr sig så mycket om det, finns det en annan anledning, nämligen uttalsskillnader. Vilken dialekt ska vi stava efter? Ska det skrivas sjekks eller kekks?
Det finns säkert många fler anledningar till att vi inte borde reformera den svenska stavningen, åtminstone inte på det här sättet. Är det helt enkelt bra som det är?
Tre personer söker sin framtid. Ella har alltid drömt om att lära sig magi och studerar nu hos de kvinnliga magikerna. Marmat vill bli soldat, men har tvingats till de manliga magikerna. Tirandim söker sig till kyrkan, i flykt från magikerna och familjens grymma öde.
Det har nu gått femhundra år sedan magikerna splittrades och det inbördeskrig som följde. En skör fred råder sedan dess. Kommer freden att hålla? Vad hände med alla magiska föremål och underverk? Vad händer när nyfikenheten blir för stor?
Den mörka portalen är första delen i fantasyserien Oldenasagan. Här får man alltså följa Ella, Marmat och Tirandim som var och en på sitt håll söker sin plats i världen och samhället. Boken utspelar sig i det påhittade landet Oldena där magin är ständigt närvarande i invånarnas liv – vare sig de skyr den eller söker sig till den.
Huvudkaraktärerna är i bokens början ungefär tretton, fjorton år gamla. Deras ålder bidrar till att boken inte bara berör fantasyklassiska teman som magi och striden mellan gott och ont, utan även mer typiska ungdomsteman som sexualitet och mobbning. Dessa teman vävs samman och skapar en berättelse som passar såväl en läsare i tonåren som en som är betydligt äldre.
Något jag vill lyfta fram från den här berättelsen är det välutvecklade magiska systemet. Som läsare är jag petig med logiken. Jag vill att det jag läser ska verka rimligt. Det innebär inte att det behöver vara realistiskt och verklighetsbaserat, utan det innebär att fantasiinslag ska vara välformulerade och välgenomtänkta. Och det är de verkligen här. Det märks att Lönnqvist har lagt ner mycket tid och arbete på att tänka ut och skapa en värld som är lika spännande och fantasifull, som rimlig och konsekvent.
Att det finns nya system och ord för bland annat tidsmätning ger en extra dimension till berättelsen (och gläder en språknörd som mig). Kartan och den sammanfattande listan över viktiga begrepp, företeelser och personer ger inte bara ger en enkel överblick, utan även förståelse för hur den här specifika världen fungerar.
Precis som vilken bra fantasyroman som helst, är det här en bok att försvinna in i och slukas upp av. Tack vare att det pågår så mycket på en gång (konflikten mellan kyrkan och magikerna, stridigheterna inom varje huvudkaraktär, bakgrundshistorien som stadigt växer fram …), vill man inte lägga ifrån sig Den mörka portalen i första taget.
Boken passar för dig som – vill läsa fantasy som är skriven på svenska som originalspråk – är ute efter en ungdomsbok som passar bra även för vuxna – letar efter fantasyböcker där andra sexualiteter än heterosexualitet finns representerade – vill försvinna in i en spännande och magisk bokvärld.
Boken finns att köpa på till exempel Bokus och Adlibris.
I går frågade jag mina följare på Instagram om de föredrar att smsa framför att messa. Så här blev resultatet:
Den här gången blev resultatet lite jämnare än vad det har varit i de senaste omröstningarna, men det är fortfarande tydligt vilket alternativ som är populärast bland de som röstade.
Anledningen till varför jag ställde den här frågan kommer faktiskt från en ljudbok som jag lyssnade på för ett tag sedan. Jag vill minnas att det var en deckare där ett gift par hade en fnurra på tråden och kvinnan upptäckte att hennes man stod i badrummet och messade när han var på toaletten. Problemet för mig som lyssnare var att jag tolkade messade som mässade och undrade vad tusan han stod i badrummet och talade entonigt och utdraget om mitt i natten. Inte konstigt att hans fru blev irriterad!
Men självklart är messa och smsa (eller sms:a) synonymer för att skicka textmeddelanden över telefon. Verbet attmessa är egentligen smidigare att använda eftersom det ser ut och beter sig som ett vanligt svenskt verb. Smsa/sms:a däremot är lite otympligare i och med att det egentligen är en förkortning och att det grafiskt inte ser ut som det uttalas. Dessutom uppstår en problematik kring om man ska skriva det med eller utan kolon.
För att reda ut vilken variant som är lämpligast att använda i skrift begav jag mig till SAOL. Där dök båda alternativen upp, men messa betecknas som vardagligt, medan sms:a förekommer utan anmärkning. Att stava utan kolon finns inte ens med som en variation, även om jag tror att det är så de allra flesta stavar det. Rekommendationen blir alltså att använda sms:a i formellare texter och sedan välja fritt mellan messa, smsa och sms:a i ledigare texter.
Johanssons språkkonsulteri 